Att ta sig vatten över huvudet.

nu skiter vi i det här och så kommer jag tillbaka, eller inte, någon gång när jag är pepp. När jag längtar efter att skriva. Tycker mig ha tid för det och har glädje i magen. Tills dess ska jag vara med mina bästa, umgås med min familj, skapa och drömma.
2011-02-07 @ 22:13:59 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidsdeklaration no.2

En dag i efterhand. Jag vet. Och inte kan jag skylla på att jag inte hade tid istället är det min lathet som får stå syndabock. Jag orkade nämligen inte starta min dator igår. Så kan det gå när man vänjer sig vid iPhone och sedan upptäcker att de mest absurda hemsidor etc.etc. hängt med i utvecklingen. MEN INTE blogg.se. Tydligen inte bara jag som är bitter upptäckte jag när jag igår (på min iPhone) googlade fram hur man skulle kunna blogga från mobilen. Tyckte sedan att det kändes alldeles för krångligt att hålla på med sms och grejer så jag sket i det hela. Så egentligen, skyll på blogg.se, inte min lathet.
Nåväl, gårdagens tidsdeklaration, lyder som följer:
Frukost: IGEN!! Jag har tidigare aldrig tagit mig för att äta frukost på morgonen, men nu minsann slinker det ner. 15 minuter ger vi det, var inte så noga att kolla efter.
Promenad till jobbet: Fortfarande och alltid runt 20 minuter.
Jobb: Mer än igår. Jobbade till och med på fikarasterna. Det kändes enklare än att prata med folk. Hej, social är mitt andranamn.
Tjata-och-inte-fatta-och-bli-galen-på-lönesystemet: Väldigt lång tid. Säkert en halvtimme av min arbetstid. Tycker vissa inköp är märkliga, Heroma (lönesystemet) är ett av dem, ingen fattar, ingen klarar att fixa och alla blir ilskna på det. Slöseri med tid, big time.
Promenad hem: 20 minuter
Toabesök: Osunt många. Säkert 7 stycken med en snitttid på 4 minuter. Det ger oss 28 minuter toabesök igår. Galet.
Tid jag suttit och tänkt på att jag borde gå på toa: Omöjligt att räkna men garanterat för mycket. Säkert i snitt i alla fall en kvart inför vart toabesök. Vilket ger oss 105 minuter.
Matlagning: 45 minuter
Disk: 15 minuter
Svordomar-efter-att-ett-glas-gått-i-tusen-bitar: 1 sekund
Dammsugning av glas (inklusive hämtning av dammsugare och bortplockning): 7 ilskna och bittra minuter. Såklart visste jag redan när jag ställde glaset sådär på kanten av diskstället att nu leker jag med livets alla oskrivna lagar.
Förtäring av mat: 20 minuter. Var hungrig en timme senare eftersom jag råkade se Masterchef. Dumt beslut.
Krama-Daniel-när-han-kom-hem: 20 minuter
Febrilt letande efter något sött: 5 minuter. Fann en torr kladdkaka.
Ätande av kladdkaka: 2,5 sekund
Tårar till nya programet "Sofias änglar": påtagligt nära vid ett flertal tillfällen.
2011-01-26 @ 09:32:47 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Saker som fascinerar mig

1. Att jag aldrig, trots att jag gillar ordet "fascinera", kan komma ihåg hur det stavas. Får alltid googla. Slår aldrig fel.
2. Att gamlingar är så tjuvaktiga*
3. Ganska mycket mer. Som jag inte kommer ihåg. Bara det fascinerar mig förresten, att jag inte kommer ihåg saker längre. Glömmer födelsedagar, samtalsämnen, svara på sms osv.osv. i en oändlighet. Fascinerade. Ändå är jag bara barnet än, hujeda mig hur ska det sluta när jag blir en tjuvaktig pensionär?


*Jag har hållt i ett ganska redigt antal elevrådsutbildningar nu, inte ett enda av fallen har kidsen gått iväg med "mina" (menar: skattebetalarnas) tuschpennor. Alla har kommit tillbaka, prydligt och fint. Men, så fort man bjuder in gamlingar (pensionärer) så försvinner 3 pennor innan vi ens hunnit starta övningen. Vad är det med den äldre generationen? Och vad sjutton skulle de med tre färgpennor till? Klottra på toaletterna? Ja, efter detta är det inte mycket som förvånar mig längre.

 

2011-01-25 @ 13:04:52 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidsdeklaration no. 1

Okej, låt oss stunta i sånt som sömn och jobb som bara slukar tid. Sömn behöver jag mycket. Gärna åtta timmar. Jobb förväntas jag utföra 8h/dag, förvisso inkluderat diverse toapauser och fikaraster och sånt där trams. Ändock, kan det vara lite kinkigt om jag mot förmodan skulle deklarera mindre än mina 8 timmar då jag faktiskt, till skillnad från de flesta andra, har tre chefer med vardera två ögon som gärna ser att jag jobbar precis så mycket de betalar mig för.

Sömn: mer än vanligt
Frukost: oväntat existeramde
Promenad till jobbet: 20 minuter
Jobb: mindre än tänkt
Promenad till träna: 10 minuter
: 90, icke intensiva men ändock kännbara, minuter
Leta-efter-borttappad-nyckel-till-skåpet-där-mina-kläder-var-inlåsta tid: på tok för mycket! Varför visste jag redan innan jag hoppade på löpbandet att det var dömt att misslyckas det där med att hålla reda på två mobiler och en nyckel. Och en ännu större fråga, varför i hela friden envisades jag ändå med att låsa in mina saker så jag fick spendera flera minuter åt att fundera på vart nyckeln kunde ha hamnat, störa de andra som tränade samt hämta personal och knipsa låset. Varför?
Promenad till ICA: 10 minuter
Handling: 15 minuter
Promenad hem: 5 minuter
Matlagning: 60 minuter
Diskning och bortstädning: 40 tradiga minuter
Dusch samt påklädning:
Förtäring av middag i kombo av webbtv: 40 minuter
Slött, halvdött, webb-tv tittande: resten av kvällen, uppskattningsvis för mycket tid
2011-01-24 @ 21:59:11 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Låtomoss starta en ny trend?

Okej, det där med att få 2011 till ett bloggår har väl gått lite sisådär än så länge. Bortförklaringar kan vi hitta många. Men låt oss testa något nytt. Temabloggning. Var vecka får bära ett tema.

Direkt inspirerat av lunchens samtalsämne serveras veckans tema som kommer svara på bland annat: hur mycket tid ägnar jag egentligen åt disk, matlagning och slösurfande varje vecka? Hujeda mig. Kanske vill jag inte veta, och i så fall behöver jag kanske verkligen medvetandegöra vad jag faktiskt spenderar mina 24 timmar per dygn åt. Så först ut i temabloggningen: tidsdeklaration!

Med en sån här stilig klocka, som pryder vår vägg, kan man ägna större delen av tiden åt att bara titta på minutrarna som tickar.

2011-01-24 @ 21:24:08 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sätter du på skygglapparna?

Det finns tillfällen man utsätts för ett val: säga ifrån eller bara bita ihop. Det kan vara när någon släpper ut en rejäl fördom helt övertygad om att det är enda sanningen. Det kan vara när en i kompisgänget talar skit om den som för stunden råkar vara borta eller när en auktoritet sätter sig på den som är mindre. Att säga ifrån och argumentera emot kan emellertid vara både jobbigt och rätt utsatt. Ändå tror jag oftast att man får den största vinningen av att göra just detta - säga emot!
Det finns många rasistiska tendenser i Sverige. Tendenser som är allt mer accepterade och som gärna hejas på av en liten skara som sällan stöter på motstånd. När jag ser sånt står jag inför ett val, kasta mig in i diskussionen med risk för att både bli påhoppad och nedtryckt, eller bara låta det gå förbi. Problemet med att låta det gå förbi är bara att jag då också i det tysta accepterat att fördomarna sprids. Jag låter dessutom både de som spridit fördomarna och de som senare kommer att läsa det tro att de sitter på den enda sanningen. Protesterar jag däremot, med sakliga argument och med skärpa, kan det finnas en liten, minimal chans att jag faktiskt lyckas öppna ögonen på en medmänniska. Och då, då är det värt påhopp, magknip och en hel del tankekraft. Därför tycker jag att vi ska bli bättre på att käfta emot när någon större ger sig på de som är mindre.
2011-01-20 @ 11:57:57 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sånna där gånger man bara vänder ut och in på allt

Jag är inne i en period nu där jag vänder ut och in på det mesta i mitt liv. Vill jag bo där jag bor? Jobbar jag med rätt sak? Umgås jag med rätt människor? Lägger jag min tid på viktiga saker? Har jag rätt mål framför mig? Och så vidare i en oändlighet.

Jag tror att det är nyttigt ibland att ställa sig frågor som de här, men ibland tar frågorna liksom överhanden och det enda jag kan tänka på är om jag gör rätt eller fel. Som att det finns något så enkelt som ett rätt eller fel. Det finns några viktiga pusselbitar som måste falla på plats innan jag riktigt kan släppa alla de här tankarna. Pusselbitar som jag inte kan styra över. Det är frustrerande och jag får verkligen anstränga mig för att inte ägna all min tid åt detta, men snart, snart är jag tillbaka. Fokuserad. Taggad och med ny energi! (Och kanske, kanske tar jag mig mer tid att blogga då).

2011-01-15 @ 23:27:03 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nytt år, nya drömmar

Det känns som att åren börjat flyga förbi. Jag vet inte riktigt när det började men plötsligt är min bror nästan vuxen, jag har fyllt 20 och mina mor- och farföräldrar börjar bli märktbart äldre. När jag var 14 tyckte jag att jag var stor, närmast vuxen, och jag kunde inte för mitt liv förstå varför mamma resonerade som hon gjorde. Nu är jag 6 år äldre och jag förstår precis hur hon tänkte. Skillnaden på nu och då, är att nu känner jag mig betydligt yngre än vad jag är. 20 känns stort och jag måste fortfarande fundera innan jag kommer på hur gammal jag är. Trots att jag verkligen tar mig tid att tänka kan jag inte riktigt förstå, vad som hände med all tid.

 

Gamla vänner - och nya

 

2010 var ett spännande år men också väldigt jobbigt på många sätt. Jag flyttade hemifrån och har verkligen fått stå på mina egna ben. Jag har saknat min familj så det ibland varit svårt att gå upp ur sängen men ändå inte tagit mig tiden att besöka dem oftare. Daniel har graderats från pojkvän till sambo och han har kommit att bli den människa som står mig närmast. Jag har fått vänner för livet och kommit närmare gamla. Haft många ,men ändå alldeles för få, middagar och stunder med de närmaste. Jag har kommit på en ny arbetsplats. Lärt mig den världens normer och värderingar, accepterat en del och förbittrats över annat. Jag har haft en lång ledig sommar som gick så fort att jag knappt hann andas, men som ändå bjöd på kroppsarbete och upplevelser jag aldrig glömmer. Jag har  varit på utbildningar, föreläsningar och konferenser. Jag har röstat i riksdagsvalet för första gången i mitt liv och sett hur Sverige valt egoism, fördomar och skillnad framför värdighet, värme och jämlikhet.

 

 

 


Jag har firat två år med Daniel, varit kärare än någonsin men också bråkat och stökat mer än tidigare. Din uthållighet och ditt tålamod, är jag evigt tacksam. Jag har fått chansen att prata, bena ut och stöka bland saker jag tidigare skjutit ifrån mig. Förhoppningsvis också lärt mig en del. Jag har tränat alldeles för lite, men ätit gott och varit glad över mig själv. Jag har börjat ett nytt jobb. Stött på nya utmaningar och prövningar men också utvecklats och vuxit. Jag har jobbat ännu hårdare med att vända det mörka till ljust, det negativa till något positivt och på riktigt förstått att ingeting är omöjligt.

 

 

Jag har hört Daniel spela sina första egenskrivna låtar. Sett min bror bli allt mer vuxen och iaktagit vänner som tagit stora kliv ut i livet. Jag har varit på lägenhetsvisningar och drömmer om en egen bostadsrätt. Har slutfört min första universitetskurs med bravur och läst alldeles för lite böcker. Jag har lärt mig mycket om mig själv och prioriterat energigivare till mitt liv. Jag har varit på loppis och frossat i fina grejer för att i samma veva må illa av all materalism. Jag har börjat dansa. Men bara när vi är ensama i lägenheten och ingen annan än Daniel ser. Jag har sjungit och struntat i att jag är dålig på toner och arter. Jag har drömt om ett eget djur att gosa med i soffan pysslat till långt in på natten.

 

 

År 2010 har bjudit på mycket drömmar. En del har uppfyllts och en hel del tar jag med mig in på 2011. Vissa har jag vuxit ifrån, de får stanna i det som var. 2011 hoppas jag blir året då jag än mer tänker på mig själv, samlar kraft och energi från människor, stunder som gör mig glad. Jag hoppas att detta blir året då jag förlåter mig själv och vågar gå vidare. Ett år då jag testar mina egna gränser, töjer och vågar prova nytt. Jag hoppas att 2011 blir ett år att minnas.

2011-01-03 @ 17:32:43 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att bli provocerad



Provokation kan vara spännande, utmanande och lite lekfullt. Men det kan också bära på starka känslor av irritation och maktlöshet. Vi blir alla provocerade av olika saker. Jag blir provocerad av rasism, fördomar, människor som tror att livets roligaste stunder bara kan upplevas i berusat tillstånd och slag mot folk som ligger ned, för att nämna en del. Du har säkerligen andra saker som får hjärtat att glöda och munnen att ryta.

För någon dag sedan lyssnade jag på P3 där man sammanfattade året. Två själar bakom Tankesmedjan närvarade. Exakt och ordagrant kan jag inte delge de som sas, men poängen var i alla fall att de ansåg det vara oerhört provocerande att ett religöst parti, kristdemokraterna, satt i riksdagen. Alltså att personer med en religös tro hade makt, på 2000-talet!

Så fort jag hörde honom uttala orden förstod jag att Daniel skulle reagera. Bli provocerad. Jag menar, varför skulle han inte bli det, när även jag tyckte det var magstarkt. Lek med tanken att han bytt ut "religösa" mot "svarta", eller bara "muslimer". Inte riktigt lika okej längre. Vi har religionsfrihet och är så noga med att vara politiskt korrekta i alla sammanhang, men när det kommer till kristna är det inte lika noga längre. De är lite som samer. Kristna och samer har ju funnits så länge i Sverige att de borde kunna ta lite skit, man kan behandla dem lite sisådär och behöver inte vara så noga med att ta reda på hur saker egentligen ligger till. Varför gör vi så?

De reaktioner jag möter när jag berättar om Daniels tro är väldigt olika. Vissa tycker att det är spännande, ställer frågor och vill veta mer men de allra flesta verkar nästan ta illa upp. Jag har fått svar som "där sjönk han i mina ögon", människor har ryckt på näsan och tyckt att det är lite småjobbigt att prata om. Och många blir provocerade.

Religion och politik är ingen kombo jag förespråkar, men att helt utesluta religösa människor från politiken vore än mer absurt. Att kalla kristdemokraterna för ett religöst parti tycker jag också är att ta i lite väl. Visst finns en del kristna värderingar men det kristna i kristdemokraterna känns allt mer urvattnat och lamt. De har haft lite utspel men allt som oftast har de tystats ner för att inte sticka ut för mycket. Personligen anser jag att utförsäkra sjuka, sänka skatter för att öka klyftor och allt vad det är alliansen håller på med inte direkt går i linje med en kristen tro. Men så är jag ju varken frälst eller kristdemokrat heller. Ett namnbyte för kristdemokraterna kanske inte vore så dumt ändå? Och kanske slipper vi även påhopp på kristna på köpet, i alla fall från Tankesmedjans sida. Vi andra, icke kristna ute i Sverige, ja, vi har nog en bra bit kvar.

2011-01-03 @ 16:59:50 Permalink Ann funderar Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011 -bloggår?

Kommer 2011 bli ett blogg år för www.nna.blogg.se mån tro? Spänningen är olidlig och svaret får vi om lite mindre än ett år. Jag håller tummarna på gott resultat.
2011-01-02 @ 22:39:14 Permalink Vardagligt Kommentarer (0) Trackbacks ()