Det är bara tomt, så där så man lite i smyg börjar funderar på meningen med livet utan att finna någon. Som om all energi sugs ur mig och jag har ingen aning om hur jag ska få den tillbaka. Jag skulle behöva ensamhet, lite Gimdalen. Bara en liten helg i Gimdalen, som det var förut.
   Luft, lugn och ingen som helst kontakt med resten av världen. Bara jag och den absoluta, hundraprocentiga jag. Inga mönster att följa, ingen annan att ta ansvar för, ingen att rätta sig efter. BARA JAG.