En främling skrålandes på toaletten
Nu var det ett tag sedan jag delade med mig av mitt underbara, super intressanta liv. Jag förstår att ni saknat det? Min anledning (det är viktigt att man ALLTID har någon orsak till varför man gör som man gör) är att jag haft en spanjor i mitt hus under de senaste tio dagarna. Han lämnade inte mitt liv förrän i Måndags och sedan dess har jag mest ägnat mig till att lösa mitt problem med sömnbrist. Jag måste bara påpeka hur lite spanjorer sover och de ser aldrig trötta ut heller!
Jag har i alla fall lärt mig massor av dessa underbara männsikor (men inte så mycket spanska som var den egentliga tanken).
- Spanjorer älskar socker, de äter yoghurt med söta flingor och sockerbitar till frukost
- Spanjorer är livfulla, 8 spanjorer hördes mer än hela löven-klacken!
- Spanjorer är väldigt väldigt trevliga
- Victor spanjoren sjunger på alla platser, hellre än bra ;)
Jag har verkligen uppskattat deras besök trots att jag var nära att så gott som dräpa min spanjor i söndags när han bara tjatade och tjatade och tjatade.. tur att jag kunde dumpa av honom hos Hampus för att sova en timme ungefär. Vi har gjort allt man kan tänka sig. Jag ska lista en del av det.
- Sett på hockey
- Bakat lussekatter
- Snackat till sent på natten
- Pimplat, skidat, sparkat, grillat i stugan
- Spelat fotboll, innebandy och dansat
- Bowlat
- Varit i Borgafjäll och åkt slalom, skidor, skoter osvosv.
- Spelat Lazerdome
- Haft avslutningsfest (på mitt framtida arbete!)
- Besökt älgfarmen
- Fotat oss
- Ätit middag x2
- Gått på stan
- Sagt hej då
Det har varit enormt intensivt, speciellt eftersom vi bor utanför stan och måste fixa skjuts eller åka med bussen så fort någon kommer på något att hitta på. Jag tror ändå att båda Victor och Alberto och givetvis resten också, kan säga att de haft det riktigt bra här i dassiga Sverige.
"Om kärlek kunde mätas i decibell, skulle jag döva världen!"
jag älskar viktor
Vi äter tills vi dör, & hoppas någon minns oss
Tonerna i Kents Berg&Dalvana når mina öron "det spelar ingen roll om du håller mig hårt, för ingen kommer minnas om hundra år". Det är klockrent, det är vackert och det känns ändå in i min själ. Vissa låtar har man en sådan stark relation till, vissa speglar en händelse andra en person eller en känsla. Vissa låtar gör mig så lycklig, bara jag hör en rad ur dem kan jag inte sluta le medan andra skapar en gnagande liten sorgsen känsla inom mig. Men även om det gnager lite i mig och jag minns hur jag sakta låtit tårarna falla till låten tycker jag om det och det kanske bara är just därför att texten och musiken betyder något. Just den låten har fått en mening i mitt liv.
Kanske kommer ingen minnas om hundra år, hur trevligt jag och Niklas hade det på stan idag. Jag kanske kommer ha glömt det redan efter 10 år men jag kommer aldrig någonsin låta mig förtränga vilken underbar vän jag har. Han hjälpte mig att kontrollera känslorna som väller fram när man ska köpa jeans. -JA, helt ärligt är jag skakig och liknar ett nervvrak varje gång. Det är rädslan att ta för liten storlek, att ingenting ska passa och visst är det så att både rumpa och lår liksom jäser inne i den spegelklädda provhytten? Jag blir skakig bara av tanken, men nu sitter jag ändå lycklig i ett par nya jeans. Inte för dyra, snygga är de också och en storlkek mindre än förra gången jeans skulle inhandlas. Jag har helt enkelt ingen anledning att vara missnöjd.
Och de passar perfekt, trots att jag och Niklas valde att investera i en fikabuffé på eftermiddagen. Det där med fika är ännu ett mysterium. Varför blir människor så öppna när man sitter på ett fik? Vad är det som gör att allt känns så underbart och lätt att få ur sig just på caféer? Jag har ingen aning men jag har insett att fika på café ska bli min nya hobby. Jag kommer lära mig mycket och hade jag lika trevligt som idag med Niklas kommer jag snart vara världens lyckligaste människa!
All kärlek bara väller ur mig, jag skulle kunna kyssa hela världen (möjligen en liten överdrift). JAG ÄR SÅ LYCKLIG, och livet känns så lätt. Känner ni också ibland att ni verkligen, verkligen tycker om olika människor. Sådär mycket så man skulle kunna krama sönder dem? Det är klart att jag känner så med Viktor, det gör jag hela tiden. För han är bara allt jag kan be om. Men ibland, vid vissa stunder så kan jag känna sådan kärlek till andra personer. Som jag ibland annars bara stör mig på eller bara kallar "en vän som alla andra" eller en person som aldrig riktigt skilt sig från mängden.
Miljöförstörarnas afton
Vi har börjat måla hallen-köket-allrummet (vad man nu ska kalla det?), börjat med nystarten efter L. Det är inte lätt att helt plötsligt bara bryta upp något som varit i flera flera år. Det faktum att L inte bor hos oss längre är ingen större konst att leva med, men allt annat. Alla tusen grejer som kommer på köpet, alla gemensamma vänner och kanske främst L:s ursprungliga vänner som vi sedan skapat en relation till.. alla grejer som flyttar ut med honom. Alla platser vi brukade besöka, G-dalen... bara borta. Visst kan vi åka och besöka vilka vi vill, när vi vill. Jag och T får med nöje åka till G-dalen, sommar som vinter men det är inte längre samma sak. Det är inte längre självklart hur man ska bete sig, vems parti borde man ta? Ska man låtsas som ingenting? Det blir aldrig som det var och vi får helt enkelt acceptera det.
Vi har i alla fall börjat måla, och jag har legat och sniffat färg hela natten. Inte konstigt att man är lite yr såhär efteråt. Det kommer bli jättefint, en bra början på en nystart. Men vägen dit är slitig, det är inte direkt bara att svepa över med penseln. Det är konst.
Idag tog jag en välförtjänt paus från målandet och åkte med goda vänner till N där vi ägnade oss åt miljöförstöring av högsta grad. Men kul det hade vi, med skotrarna. J var den som gasade mest och sniken som Jo var såg hon till att åka med henne så mycket hennes samvete tillät. Sedan försökte vi oss på att grilla frusta korvar, det gick men tog tid. Tur att tid var en av de saker vi hade gott om, för vädret var då inget som talade till vår fördel. Vi lekte ute i det gråa diset i fyra timmar, sedan var skotern trött (den ena surnade till redan efter fikat) och vi åkte hem till M:s morföräldrars stuga igen. Där spelades det Guitar hero och jag valde att inte ta steget och skämma ut mig totalt idag, så jag stod stolt över (eller snarare halv-sov över). Därefter hade M:s mormor som jag inte ens fått ett namn på gjort en hel hög med köttbullar och kokat pasta för ett helt fotbollslag, så vi skulle kunna äta oss riktigt mätta och belåtna. Och det kan jag garantera er att vi gjorde!
Sedan besökte jag och Jo S, han var i duschen så vi passade på att slå oss till ro i hans nya rum och inte rota allt för mycket bland hans saker. Det var en trevlig dag!
soliga vinterdagar
Bland det bästa jag vet är att helt själv ta med mig hunden ut och gå en vinterdag, då snön ligger tjockt på träden och allt är så stilla och lungt. Att se han springa som en galning med snön yrandes efter sig, lyssna till lugnet och bara få tid att tänka. Tid att tänka, och vara helt och fullkomligt mig själv.
Idag var jag ute med G, solen sken och det var en sådär minus två grader. Jag var seg i benen och hade vaknat med senadrag i vaden ett X antal gånger under natten, MEN jag var genomlycklig. Och mitt i all lycka fick jag en revolutionerande tanke (som jag fortfarande är lite skakad av att jag fick), jag tänkte nämligen att "När det är dagar som den här, då är det bättre än riktigt varma härliga sommardagar".
För om man tänker efter, sommaren förväntas vara varm, ena dagen varmare än den andra men vintern.. den är liksom bara mörk och kall och grå och en slags transportsträcka för att ta sig tillbaka till våren och sommaren igen. Det är ingen som förväntar sig en strålande dag som man gör om sommaren, visst klagar man på att det är dystert ute. Men det dystra är något som hör vintern till. Just därför är det så skönt, att få vakna till en strålande dag när snön lyser upp hela världen och det varken är varmt eller kallt, för man har inte ens vågat hoppas på det. Som att få en oväntad komplimang, fast kanske ännu lite bättre.
Så vill jag tacka med hela min själ för gårdagskvällen, dels för att jag fick äta hos rara S men kanske ännu mer för det underbara sällskapet jag hade på kafé station. Ni gjorde lovets första timmar gyllene, och jag njuter verkligen av att veta att ni är mina vänner!