Tonerna i Kents Berg&Dalvana når mina öron "det spelar ingen roll om du håller mig hårt, för ingen kommer minnas om hundra år". Det är klockrent, det är vackert och det känns ändå in i min själ. Vissa låtar har man en sådan stark relation till, vissa speglar en händelse andra en person eller en känsla. Vissa låtar gör mig så lycklig, bara jag hör en rad ur dem kan jag inte sluta le medan andra skapar en gnagande liten sorgsen känsla inom mig. Men även om det gnager lite i mig och jag minns hur jag sakta låtit tårarna falla till låten tycker jag om det och det kanske bara är just därför att texten och musiken betyder något. Just den låten har fått en mening i mitt liv. 

    Kanske kommer ingen minnas om hundra år, hur trevligt jag och Niklas hade det på stan idag. Jag kanske kommer ha glömt det redan efter 10 år men jag kommer aldrig någonsin låta mig förtränga vilken underbar vän jag har. Han hjälpte mig att kontrollera känslorna som väller fram när man ska köpa jeans. -JA, helt ärligt är jag skakig och liknar ett nervvrak varje gång. Det är rädslan att ta för liten storlek, att ingenting ska passa och visst är det så att både rumpa och lår liksom jäser inne i den spegelklädda provhytten? Jag blir skakig bara av tanken, men nu sitter jag ändå lycklig i ett par nya jeans. Inte för dyra, snygga är de också och en storlkek mindre än förra gången jeans skulle inhandlas. Jag har helt enkelt ingen anledning att vara missnöjd.

    Och de passar perfekt, trots att jag och Niklas valde att investera i en fikabuffé på eftermiddagen. Det där med fika är ännu ett mysterium. Varför blir människor så öppna när man sitter på ett fik? Vad är det som gör att allt känns så underbart och lätt att få ur sig just på caféer? Jag har ingen aning men jag har insett att fika på café ska bli min nya hobby. Jag kommer lära mig mycket och hade jag lika trevligt som idag med Niklas kommer jag snart vara världens lyckligaste människa!