Börja bra, falla sakta
Min sovplats är numera central placerad, nämligen mitt i hallen. Detta har inte inneburit några större problem, förrän idag då hela familjen inbillade sig att min säng var en lekplats. Bara ett par minuter innan hade jag lugnt lagt mig till rätta för att koppla av med en bok, och så kommer dom och lurrar Gilly till en massa bus och på ett kick är hela min säng full av människor och stoj! När jag ber dem att förflytta sig till deras egna bäddar skrattar dom bara ännu mer och lurar Gilly ytterligare en liten bit längre upp i min säng. Suck.
Och när man sedan, äntligen, fått lite ro så föreslår mamma att det är dags att börja försöka få upp lite tapeter på väggarna. Medgörlig som jag är går jag med på hennes förslag och vi börjar göra i ordning för tapetsering. Och jag som känner mig rätt duktig på det där med tapetsering nu, jag har ju faktiskt assisterat vid två tillfällen förut, tänker givetvis direkt att "Det här blir lätt, det kommer gå på ett kick". Men oj så fel man kan ha, för lätt var det sista ordet jag skulle välja. Snabbt gick det inte heller och inte ens halvfärdiga blev vi. Och mor svor högt, något hon bara gör när hon ska försöka sig på att använda videon eller annan elektronik och då gånger som denna, då allt går alla andra vägar än vår.
Men det som räknas är trots allt att vi börjat, tre våder är bättre en en och vi har ju faktiskt målat båda väggarna i dag i alla fall. Dock återstår mycket jobb imorgon, men klart kommer det att bli. Förr eller senare! Och jag föredrar förr.
Och när man sedan, äntligen, fått lite ro så föreslår mamma att det är dags att börja försöka få upp lite tapeter på väggarna. Medgörlig som jag är går jag med på hennes förslag och vi börjar göra i ordning för tapetsering. Och jag som känner mig rätt duktig på det där med tapetsering nu, jag har ju faktiskt assisterat vid två tillfällen förut, tänker givetvis direkt att "Det här blir lätt, det kommer gå på ett kick". Men oj så fel man kan ha, för lätt var det sista ordet jag skulle välja. Snabbt gick det inte heller och inte ens halvfärdiga blev vi. Och mor svor högt, något hon bara gör när hon ska försöka sig på att använda videon eller annan elektronik och då gånger som denna, då allt går alla andra vägar än vår.
Men det som räknas är trots allt att vi börjat, tre våder är bättre en en och vi har ju faktiskt målat båda väggarna i dag i alla fall. Dock återstår mycket jobb imorgon, men klart kommer det att bli. Förr eller senare! Och jag föredrar förr.
Så här ser nästan mitt rum ut
En positiv morgonnyhet att vakna till...
I Metro idag kan man läsa att alla de 400 000 svenskar som registrerat sig på Facebook också godkänt ett avtal som innebär att facebook äger alla personuppgifter, bilder, filmer, e-postmedelanden och så vidare. Tur tänker jag, att jag inte bara hoppade på den där nya trenden!
Men hur kul är det, för alla dom som faktiskt gjorde det? Jag vet inte om syftet är att använda all den här informationen mot någon människa. Men faktum är att när de hamnar i fel händer, så kan vem som helst få ta del av ens personliga uppgifter. Din framtida arbetsgivare, blivande make eller journalister. Och hur kul är det, bara vetskapen om att det är någon annan som har rätten att ta del av en individs personliga uppgifter och bilder. Nej, usch för facebook och deras sätt att utnyttja oskyldiga!
Men hur kul är det, för alla dom som faktiskt gjorde det? Jag vet inte om syftet är att använda all den här informationen mot någon människa. Men faktum är att när de hamnar i fel händer, så kan vem som helst få ta del av ens personliga uppgifter. Din framtida arbetsgivare, blivande make eller journalister. Och hur kul är det, bara vetskapen om att det är någon annan som har rätten att ta del av en individs personliga uppgifter och bilder. Nej, usch för facebook och deras sätt att utnyttja oskyldiga!
En lyckad miss eller totalt misslyckat?
Jag ska erkänna att peppen var totalt nerkörd inför helgens Postutbildningar och funktionärsarbete för SVEA. Och jag tror att Sebastian var orolig, att jag skulle sabba hela stämningen fullkomligt och göra allt det där som man som funktionär inte bör göra. Men det gjorde jag inte, och jag hade väldigt, väldigt kul.
Och den främsta anledningen till att jag trivdes så bra var nog i ärlighetens namn Melkers förtjänst, han höll mig sällskap och vi hade många långa roliga och tragiska och spännande samtal om livets alla frågor. Sånt som man bara har med vissa människor, och vid vissa tillfällen.
Nog var det mycket jobb ibland, lite stressigt och mycket att kunna och väldigt lite sömn. Men gemenskapen och all värme som finns på sånna här träffar övervinner verkligen allt och får en att klara så mycket mer än man någonsin kunnat ana. Dock var det ofrånkomligt att jag stupade klockan sju, en timme efter att jag kommit hem och sov hela natten på söndagen.
Så var det plötsligt måndag igen, dags att gå tillbaka till skolan. Men utan allt mysigt folk (jo, vissa mysiga människor finns där än). Inga nycklar till alla klassrum, datasalar och vråar. Ingen makt. Och inte mycket till energi för att orka hålla ögonen öppna, än mindre energi till att skriva stressprovet vi hade sist på dagen. Men jag kommer aldrig någonsin ångra att jag slet för det här, för det var bland det roligaste jag gjort... nästan.
Och den främsta anledningen till att jag trivdes så bra var nog i ärlighetens namn Melkers förtjänst, han höll mig sällskap och vi hade många långa roliga och tragiska och spännande samtal om livets alla frågor. Sånt som man bara har med vissa människor, och vid vissa tillfällen.
Nog var det mycket jobb ibland, lite stressigt och mycket att kunna och väldigt lite sömn. Men gemenskapen och all värme som finns på sånna här träffar övervinner verkligen allt och får en att klara så mycket mer än man någonsin kunnat ana. Dock var det ofrånkomligt att jag stupade klockan sju, en timme efter att jag kommit hem och sov hela natten på söndagen.
Så var det plötsligt måndag igen, dags att gå tillbaka till skolan. Men utan allt mysigt folk (jo, vissa mysiga människor finns där än). Inga nycklar till alla klassrum, datasalar och vråar. Ingen makt. Och inte mycket till energi för att orka hålla ögonen öppna, än mindre energi till att skriva stressprovet vi hade sist på dagen. Men jag kommer aldrig någonsin ångra att jag slet för det här, för det var bland det roligaste jag gjort... nästan.
Sitta på ett moln
Jag kommer aldrig glömma den där blicken. Den dröjde sig kvar, länge. Och det kändes som om tiden stannade. Som om allt liv runt om frös till is och bara vi två fanns. Ensama på jorden. Och våra blickar möttes. I en evighet, som varade några sekunder . . .
"... nånstans måste vi tagit fel i valet utav stig
likt en Björn eller Tiger fast Tigern kom bort
som små flugor som fastnat i slem
vi vet inte riktigt hur vi ska komma hem
vi ska sitta på ett moln
sitta på ett moln
när jorden är tom och alla är döda
hoppar vi ner då ska vi odla vår gröda....."
likt en Björn eller Tiger fast Tigern kom bort
som små flugor som fastnat i slem
vi vet inte riktigt hur vi ska komma hem
vi ska sitta på ett moln
sitta på ett moln
när jorden är tom och alla är döda
hoppar vi ner då ska vi odla vår gröda....."
Jag slår ett slag för Kapten Kid, inte toppklass men det är gulligt bra. Och jag gillar det.
Gör du det? http://myspace.com/kaptenkid
Gör du det? http://myspace.com/kaptenkid
Vegetarian?
Igår när jag kom hem från skolan hade min mor just talat med veterinären. Dom hade fått provsvaren från testerna som gjorts på Gilly och det visade sig att han är en riktig allergiker. Han tål nämligen varken, nötkött, fläskkött, anka, kyckling, sojaproteiner eller råg. Typ det man i vanliga fall matar sin hund med. Detta innebär att hans måltider i framtiden kommer bestå av potatis, ris och fisk... ja och grönsaker då. Fast det gillar han inte.
Snacka om att meningen med den hundens liv har gått förlorat. Och hans vikt lär också minska, rejält. Hur mormor ska klara av att inte ge Gilly lite smakbitar, tuggben eller annat gott som lätt slinker ner vid bordet har jag ingen aning om. All belöning som förut varit korv, skinka, grillad kyckling och annat smaskens kommer ersättas med det svindyra fodret som vi måste köpa av veterinären "Dom tycker ändå att det är så gott så det är inga problem!". Jo tjena att han kommer älska sitt foder efter ett år? Tveksamt. Inte ska det vara lätt att vara hund heller.
Hundmat, eller?
Snacka om att meningen med den hundens liv har gått förlorat. Och hans vikt lär också minska, rejält. Hur mormor ska klara av att inte ge Gilly lite smakbitar, tuggben eller annat gott som lätt slinker ner vid bordet har jag ingen aning om. All belöning som förut varit korv, skinka, grillad kyckling och annat smaskens kommer ersättas med det svindyra fodret som vi måste köpa av veterinären "Dom tycker ändå att det är så gott så det är inga problem!". Jo tjena att han kommer älska sitt foder efter ett år? Tveksamt. Inte ska det vara lätt att vara hund heller.
Hundmat, eller?
Svårt spel att spela med i
En dag kvar. Och imorgon samlas två hundra personer på Östra för att lära sig elevrådens alla trix, knep och knåp. Själv ska jag se till att alla dessa människor mår bra, vet vars dom ska vara och när och att allt i allmänhet går som det ska. Jag måste ta ledigt imorgon och kommer ägna hela min helg åt detta. Inte ens sova får jag göra hemma. Och på något sätt ska jag försöka ha roligt och verka jättepositiv och engagerad... hur det ska gå till vet jag inte för tillfället men på något sätt ska väl också det gå bra. Om det inte vore för allt skolarbete som emellan varven av funktionärsarbete, mat, sömn och lite roligt ska göras.
För övrigt svarade jag Levern på en fråga som svaret var protein idag på naturkunskaps "läxförhöret" (som gjordes i provsalen). Behöver jag säga att jag hade väldigt fel? Ingen lunch fick jag heller och när pappa ropade att det var middag orkade jag inte ens ta mig ur sängen utan somnade istället. Stackars pappa fick tillslut gå upp och ruska liv i mig. Ja, livet är då aldrig lätt men tar sig igenom det gör man ändå.
För övrigt svarade jag Levern på en fråga som svaret var protein idag på naturkunskaps "läxförhöret" (som gjordes i provsalen). Behöver jag säga att jag hade väldigt fel? Ingen lunch fick jag heller och när pappa ropade att det var middag orkade jag inte ens ta mig ur sängen utan somnade istället. Stackars pappa fick tillslut gå upp och ruska liv i mig. Ja, livet är då aldrig lätt men tar sig igenom det gör man ändå.
En god gärning
Idag på klassrådet beslutades att de i klassen som ville skulle vara med och betala en viss summa i månaden till ett fadderbarn. Det var Elin som kom med idéen, som från början bara var tänkt bland vi som umgås i klassen men sedan blev det något som alla kunde vara med på. Till att börja med var det tänkt att vi skulle betala ungefär 40kronor var varje månad men eftersom vi blev så många kommer det bara kosta 10 kronor i månaden, alltså 120 kronor under ett år. Och tänk att för dom pengarna kommer ett fattigt barn kunna få mat för dagen, gå i skolan och ha ett lite bättre liv. Därför tänker jag slå ett slag för att alla ni andra ute i världen följer detta exempel. Som en kvinna sa "Inget känns bättre än att ge bort en gåva och se andra vara glada". Jag tror att hon har rätt!
En snabb snabbis
Här ska jag servera ett citat direkt från min vän Jenny "sångfågeln" Berglund.
-Åh.. hur går den där låten nu igen?!! (Jenny klurar...)
Juuuuuuste, nu minns jag.
"Fåglarna i havet och fiskarna på taket...."
-
Dags att möta ytterligare en dag, med ett leende!
Miljöbloggarens dag
I dag är det tydligen enligt Metro en sån där dag då alla bloggare ska blogga om miljön, på sitt alldeles egna vis. Och Jag som har svårt för att inte göra som strömmen hänger helt enkelt bara med. Därför ska jag lista tre inte så smarta saker att göra för en bättre miljö och vad jag tycker man ska göra istället.
Sänka värmen i huset
Det kan låta jättebra, men det kommer du inte tycka när du sitter inne och äter en kokhet soppa med dunjacka och tjocksockar på fötterna och ändå fryser!
Bättre förslag: Byt fönster eller dörrar, mycket värme letar sig ur otätade fönster.
Stäng av tv och andra apparater
Det ÄR en bra grej att göra, om man har en TV som inte sjunger på sista versen. Jag tänkte själv vara lite sådär vänlig mot miljön en dag och tryckte av tv:n helt och hållet, sedan vägrade den att starta igen. Vi fick köpa en ny tv och när vi ändå gjorde det var det ju lika bra att byta alla möbler i vardagsrummet... inte speciellt miljövänligt.
Bättre förslag: Släng ut tv:n, eller se till att du har en tv som klarar av att stängas av i standbyläge (det flesta gör ju faktiskt det)
Sluta duscha
Inspiration: Vi i Villa
http://www.viivilla-energiochvarme.se/articles.asp?mode=ShowArticle&articleid=2474
"Farmor duschar inte varje dag. Generationen före henne tvättade sig till jul och midsommar, antingen det behövdes eller ej. Vanan att duscha varje dag har uppstått under senare delen av 1900-talet. "Det har blivit fult att lukta människa", som någon uttryckte sig i ett forskningsprojekt."
Bättre förslag: Gå inte och lukta äckligt bara för att vara snäll mot miljön, kompromissa istället och duscha inte fullt så länge som du brukar. Det går nog att bli ren på tio minuter också.
När vi ändå var inne på det där med djur...
Min mamma passade på att göra ett test på mig igår. Testet gick ut på att ta reda på vilken hundtyp man är. Nedan ser ni mitt resultat, helt illa gick det ju inte. Jag måste nog säga att jag känner igen mig speciellt i raden längst ner om mat...
Cocker Spaniel
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
De tio fräckaste djuren
Detta inlägg är tillägnat Anton!
1. Geoparden
1. Geoparden
Om jag kunde springa i 96 km/h skulle jag aldrig behöva bekymra mig över att missa bussen
2. Grisen
Jag har hört att dom har orgasm i 30 minuter... behöver jag säga mer?
3. Fossan
Det är ett underligt djur där honan genomgår en tillfällig könsförändring och blir hane. Slipper man undra över hur det skulle vara att byta kön.
4. Kameleonten
Så fort modet svänger är det bara att byta till en trendigare färg. Praktiskt!
5. Pingvinen
Dess gångstil kan inte väcka annat än skratt och de är allmänt tuffa i sin klädsel.
6. Highland Cattle
Det är en sån där hårig kossa. Med den klädseln behöver man aldrig bekymra sig över att frysa.
7. Läderlappen
Det är djuret med den mest välutvecklade hörseln. Aldrig mera tjuvlyssna, du hör ändå.
8. Latmasken
Enda ryktet att leva upp till är att man ska vara lat, och hur svårt är det?
9. Lämmeln
När man böjar känna sig lite väl mycket som en i mängden är det bara att dra ut i lämmeltåg och begå massjälvmord. Enkelt och trevligt med lite gemenskap under tunga stunder i livet.
10. Havsörnen
Tänk att kunna sväva över alla och ha en sån respekt att ingen vågar göra annat än gapa, så mäktigt.
För att se andra tuffa djur rekomenderar jag:
http://www.humandescent.com/
För att se Antons lista rekomenderar jag:
http://limtub.bilddagboken.se/
För att se andra tuffa djur rekomenderar jag:
http://www.humandescent.com/
För att se Antons lista rekomenderar jag:
http://limtub.bilddagboken.se/
Köp mig för en tia
Man kanske borde sälja sig. Då skulle man dels få in gott med kosing och heller inte behöva bekryma sig över hur man ska spendera kvällarna. Kanske lite enformigt men som om inte allt annat i livet redan är det? Och på köpet kanske jag skulle ha råd att köpa en ny iPod eftersom den inte verkar dyka upp på egen hand. Om du känner att du har tagit den, kom igen. Ge tillbaka den, jag har inte mycket i livet jag älskar som min iPod....
Jenny: Hur är det där ordspråket nu igen. Det med guldkorn i munnen?
Ann: Du menar Morgonstund har guld i mun....
Ann: Du menar Morgonstund har guld i mun....
Tur att jag sedan min brors födelse har lärt mig konsten att tolka de mest tillfixade meningarna. Man har användning för det ibland. Och det är den brodern som föddes för snart fjorton år sedan. Herrejissus "vad tiden går snabbt". imorgon ska vi fira stackarn, och det enda han har vett att önska sig är en pinne, kotte och lite pengar. Man har det inte lätt när man ska fylla fjortis må jag säga. Spa med Jenny ikväll, så ni vet vars man bäst spionerar för att få syn på vältränade kroppar. Det var det, puss och vi hörs.
Världen behöver lite fler kramar
Jag minns en gång när jag var liten och gick på dagis. jag fick plötsligt en vibb som sa att det var dags att visa min bror sin plats på jorden, det gjorde jag på ett inte allt för pedagogiskt sätt men dock effektivt. Jag tog nämligen en leksakskossa av plast och drämde den i hans huvud. Och lika snabbt fick jag veta min plats här på jorden, efter en utskällning och en uppläxning om att våld aldrig är acceptabelt ångrade jag mig som aldrig förr. Det var också där någonstans mitt brukande av våld slutade. Jag har aldrig varit den som förespråkat våld. Jag har inte trott på visdomsorden att våld löser allt och jag har argumenterat mig fram i livet istället för att använda mina nävar. Därför är det så obegripligt för mig....
.... Att det finns dom som kan sparka på den som ligger ner. Att man kan slå någon blodig. Att flera utan dåligt samvete kan gå emot en ensam själ. Jag säger inte att man inte får ha en dålig dag, att man måste älska och vara bästa vän med alla eller aldrig har rätt att göra fel. Men finns det ingen spärr hos människor? Ser vi varandra som så stora hot att vi måste misshandla varandra till döds eller åtminstone så pass att blåljus och dropp på akuten måste blandas in. Det är som om vi inbillar oss att vi är odödliga. Osårbara.
Det är ungdomar i min ålder och yngre som slåss och de som är äldre. Det är tjocka och smala och snygga och fula och det enda man egentligen kan säga att de flesta är rätt normala. Men det värsta av allt är ändå att ingen tycks ha någon förklaring. Det var ju inte så farligt. Eller, det var ju bara på skoj. Det var inte tänkt att det skulle gå så långt. Men hallå? Vad menar ni med var inte tänkt att det skulle... Är det inte så att det är vi själva som har kontroll över våra kroppar? Är det inte vi själva som i slutändan måste stå för det vi gjort?
Jag önskar att det fanns en knapp någonstans på alla människor som man bara kunde trycka på, så skulle de aldrig göra om samma sak igen. Så lätt har livet dock aldrig varit. Och vi fortästter att puckla på varandra som om vi inte har något värde. Om vi bara kunde visa varandra respekt istället. Inte för att jag är imponerad av alla människor som vandrar runt på jorden, men jag slår inte ner dom för att dom inte riktigt råkar tycka precis som jag. Och det är det som är problemet, vi har så svårt att acceptera att vi faktiskt är helt olika och så lika varandra. Så, kramas mer med dom du tycker om. Visa uppskattning och kärlek till de du älskar och låt resten vara så någon annan får ge dom sin kärlek, utanför sjukhuset.
Jagad av en skogsmaskin
Efter ett par timmar av misslyckad jakt efter ett kassaskrin med pengar gav jag upp och mötte mamma på stan, vi kände oss lite hungriga och passade på att ta oss lite mat på Ghandi. Det var lika gott som vanligt. Efter en mycket trevlig lunch åkte vi vidare och kollade på tapeter. Låt mig säga som så, det är inte lätt! Det är näst intill omöjligt att hitta något som känns helt rätt. Och så är det ju väldigt svårt att föreställa sig hur det blir på en hel vägg, något som är jättefint i smått blir lätt gräsligt i stort... Men jag kan glatt konstatera att jag i alla fall valt vilka färger jag ska ha. (Spänningen stiger) Men hallå, så svårt är det väl inte att gissa? Näe, trodde väl det. Turkost och brunt, såklart!
Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om nu, det jag nu tänker berätta hände ett par timmar efter att jag och mamma tagit oss hem igen. Det var nämligen så att jag skulle på en löprunda, jag tog med min busiga hund och började springa med iPoden i högsta hugg. Till en början gick det som vanligt rätt segt, men jag kände mig ändå nöjd. Tillräckligt nöjd för att jag skulle våga prova på en ny väg, jag började jogga efter vägen då jag plötsligt såg en mysig stig ännu mer inne i skogen. Givetvis kunde jag inte motstå frestelsen att följa den och det var någonstans här det började gå lite sämre för mig.
Tillslut tog stigen slut och jag stod mitt i skogen, hörde hur en skogsmaskin kom från samma håll som jag sprungit ifrån... och jaa.. paniken växte helt enkelt. Jag sprang rakt fram och tänkte att "Så lång tid kan det ändå inte ta innan jag kommer ut på vägen igen". Och visst tog det inte en evighet, jag kände mig aldrig riktigt vilse och behöll lugnet rätt bra. Men jag hann tänka att det här kommer att bli min död, antingen skjuter någon galen älgjägare mig eller så ramlar jag på den hala mossan och faller med huvudet i en sten så att jag förblöder. Lite rädd var jag. Hur som helst så kan jag lite stolt säga att jag tog mig ur stora vilda skogen, utan varken kompass eller karta, jag borde börja med orientering.
Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om nu, det jag nu tänker berätta hände ett par timmar efter att jag och mamma tagit oss hem igen. Det var nämligen så att jag skulle på en löprunda, jag tog med min busiga hund och började springa med iPoden i högsta hugg. Till en början gick det som vanligt rätt segt, men jag kände mig ändå nöjd. Tillräckligt nöjd för att jag skulle våga prova på en ny väg, jag började jogga efter vägen då jag plötsligt såg en mysig stig ännu mer inne i skogen. Givetvis kunde jag inte motstå frestelsen att följa den och det var någonstans här det började gå lite sämre för mig.
Tillslut tog stigen slut och jag stod mitt i skogen, hörde hur en skogsmaskin kom från samma håll som jag sprungit ifrån... och jaa.. paniken växte helt enkelt. Jag sprang rakt fram och tänkte att "Så lång tid kan det ändå inte ta innan jag kommer ut på vägen igen". Och visst tog det inte en evighet, jag kände mig aldrig riktigt vilse och behöll lugnet rätt bra. Men jag hann tänka att det här kommer att bli min död, antingen skjuter någon galen älgjägare mig eller så ramlar jag på den hala mossan och faller med huvudet i en sten så att jag förblöder. Lite rädd var jag. Hur som helst så kan jag lite stolt säga att jag tog mig ur stora vilda skogen, utan varken kompass eller karta, jag borde börja med orientering.
Nyttig-Måndag
Klockan halv nio traskade jag och min mor tillsammans in på ÖstraGymnasiet. Det var dags för terminens utvecklingssamtal, något som i vanliga fall brukar skapa en viss oro inom mig. Denna oro har en historia som börjar långt tillbaka i min skolgång, det var nämligen i feman närmare bestämt som min mamma bokstavligen skällde ut min lärare för att han inte uppmuntrade oss elever tillräckligt mycket. Jag som presterar betydligt mycket bättre när jag blir bekräftad höll med men tyckte väl ändå inte att hon behövde ta i sådär grovt, om jag vetat om att hennes utbrott skulle komma hade jag inte infunnit mig på den bestämda tiden och mötesplatsen. Men det här är bara en av flertalet allvarliga samtal min mamma haft under mina utvecklingssamtal, i åttan anklagade hon Eva och Ivert för att vara allt för negativa (jag höll med men önskade att jag inte gjorde det). Eva som knappast mäter 140cm gormade i protest men mamma gav sig inte och Eva var nära tårar när han kort svarade att "Ja ja, vi ska försöka tänka på saken...". Och det blev faktiskt bättre, konstigt nog.
Och så har mina möten passerat, mamma i krigarställning och jag redo att sjunka genom golvet. Men med Elisabet har dom trots allt fortlöpt rätt bra, min mamma har hållit sig lugn och bara kommit med små anklaganden som inte perkar ut just en individ utan snarare gruppen lärare och jag har fått stå för det relevanta snacket. Därför var jag inte speciellt nervös inför mötet idag, det kändes faktiskt mest skönt att få snacka av sig lite och berätta hur jag ser på saker och ting. Givetvis sa jag massvis av smarta saker också, och vi kunde konstatera att jag inte är lika hysterisk över att prestera mvg hela tiden längre. Min mamma talade om att jag fått ett större lugn och jag kunde väl till viss del hålla med. Och så fick man en massa saker ur världen, enkelt och smärtfritt.
Och eftersom mitt samtal gick så bra har jag beslutat mig för att ta tag i en massa kassörgrejer som borde varit gjort för trehundra år sedan, men bättre sent än aldrig som man säger. Till min lista hör att jag ska kontrollera att siffrorna stämmer, hämta lite pengar i valvet för att köpa fika inför morgondagens möte, ringa banken och kolla hur vi ska göra för att ändra så att det är jag som har makten över kontot och inte Elise... och ja, det var väl allt. Suck. Det kommer bli en lång dag även denna dag, men det kommer säkert gå prima ballerina bara jag tar tag i saker och ting nu, istället för att sitta här och skriva en massa meningslöst....
Och så har mina möten passerat, mamma i krigarställning och jag redo att sjunka genom golvet. Men med Elisabet har dom trots allt fortlöpt rätt bra, min mamma har hållit sig lugn och bara kommit med små anklaganden som inte perkar ut just en individ utan snarare gruppen lärare och jag har fått stå för det relevanta snacket. Därför var jag inte speciellt nervös inför mötet idag, det kändes faktiskt mest skönt att få snacka av sig lite och berätta hur jag ser på saker och ting. Givetvis sa jag massvis av smarta saker också, och vi kunde konstatera att jag inte är lika hysterisk över att prestera mvg hela tiden längre. Min mamma talade om att jag fått ett större lugn och jag kunde väl till viss del hålla med. Och så fick man en massa saker ur världen, enkelt och smärtfritt.
Och eftersom mitt samtal gick så bra har jag beslutat mig för att ta tag i en massa kassörgrejer som borde varit gjort för trehundra år sedan, men bättre sent än aldrig som man säger. Till min lista hör att jag ska kontrollera att siffrorna stämmer, hämta lite pengar i valvet för att köpa fika inför morgondagens möte, ringa banken och kolla hur vi ska göra för att ändra så att det är jag som har makten över kontot och inte Elise... och ja, det var väl allt. Suck. Det kommer bli en lång dag även denna dag, men det kommer säkert gå prima ballerina bara jag tar tag i saker och ting nu, istället för att sitta här och skriva en massa meningslöst....
Bekännelser
Jag har gruvat lite inför denna stund, men jag har aldrig tvekat på att det måste göras. Lika bra att få det överstökat, ut ur värden. Puts väck. Det var igår när jag lugnt pratade med mamma om hur underbart bra boken (Flickan som lekte med elden, såklart) var. Jag sa att jag skulle börja på den sista boken i serien och la till något i stil med, fast han kanske skriver fler böcker. Så säger min mamma att människan är DÖD. Jag har alltså bönat till en död människa att han ska producera fler böcker, bara för att liva upp mina gråa dagar. Snacka om mycket begärt av stackarn. Inte bara saken att han ska ta sig tiden att sätta sig ner och skriva en kriminalroman till, först av allt ska han likt Salander gräva sig upp ur sin egen grav och för att klara av det krävs det att han inte är död utan lever. Alltså måste han lyckas återuppstå på något sätt och vad jag vet är det endast Jesus som lyckats med det, om ens Jesus klarade en sådan sak. Herregud! Jag skäms, och jag lovar att jag ska göra allt som står i min makt för att inte göra detta misstag igen. Har man dött förtjänar man ro, det sista man bör tvingas utstå är gnäll och böner från obildade tjejer som inte ens fyllt sjutton. Herregud!
Nej, nu vågar jag inte skriva något mer för stunden... vi hörs!
De som sa det som aldrig sades
Jag vaknade vid tre i natt, lampan var tänd och boken låg slängd åt sidan. Jag var kissnödig och jag hade somnat just när Salander börjat smida sin hämnd. "Flickan som lekte med elden" är så bra, att man stupar hellre än sparar de sista två hundra sidorna till morgondagen. Detta ledde till att morgonens uppgift i vilket fall som helst blev att avsluta boken, som efter varje sida såg till att ytterligare en pusselbit föll på plats. Och givetvis slutade den lite för fort, oklart och lite för lockande inför att läsa nästa bok. Ja, ja Stieg Larsson du har vunnit kampen, se bara till att skriva ett par böcker till innan du dör så ska jag inte klaga mer.
I går samlades vi hemma hos Hanna, med frukt och choklad i massor. Vi hade planerat in en fonduekväll med chokladdoppad frukt, och fonduekväll blev det. Jag tror knappast att jag behöver nämna att det var väldigt gott, det är en ekvation som är allt för enkel att förstå sig på. Och som alltid var det trevligt, en energiförhöjare och ett perfekt avstamp från en svettig skolvecka. Mer om det tänker jag nog inte säga.
I går samlades vi hemma hos Hanna, med frukt och choklad i massor. Vi hade planerat in en fonduekväll med chokladdoppad frukt, och fonduekväll blev det. Jag tror knappast att jag behöver nämna att det var väldigt gott, det är en ekvation som är allt för enkel att förstå sig på. Och som alltid var det trevligt, en energiförhöjare och ett perfekt avstamp från en svettig skolvecka. Mer om det tänker jag nog inte säga.
Vi pratar om en person X som både har snygga bröst? och ny frisyr
- Men vadå, skulle du typ säga SNYGGA BRÖST när hon kom in eller vadå?!
- Nej Elin, vi pratar om håret...
- Men vadå, skulle du typ säga SNYGGA BRÖST när hon kom in eller vadå?!
- Nej Elin, vi pratar om håret...
En kort notis
Det finns fortarande en lite vemodig känsla över mig och om någon vet hur jag ska bära mig åt för att slippa allt det här, träd fram! Jag behöver din hjälp nu och jag lovar dig att evigt slava för dig om du lyckas bota mig från det här. Rättskunskapsprovet gick sådär, det kanske inte är att rekomendera att man sover istället för att pluggar dagen innan ett prov som man inte ägnat det minsta tid innan. Det är hur som helst gjort nu, över.
Nu ska jag hämta upp Jenny (eller kanske snarare min pappa som agerar chaufför), sedan bär det av till Hanna. Vi ska chilla och mysa och ha det allmänt bra, vilket jag behöver. Ring mig eller ge mig en klapp på axeln (det funkar inte lika bra med en klapp på huvudet), jag behöver det.
Nu ska jag hämta upp Jenny (eller kanske snarare min pappa som agerar chaufför), sedan bär det av till Hanna. Vi ska chilla och mysa och ha det allmänt bra, vilket jag behöver. Ring mig eller ge mig en klapp på axeln (det funkar inte lika bra med en klapp på huvudet), jag behöver det.
Jag skulle...
Till allas glädje, kan jag berätta att naturkunskapsprovet gick bra. Dock fick vi inte redovisa vårat arbete om dataspelsberoende i dag, synd.. för jag var sugen på joltcola. Bara rättskunskapsprov och en idrottsuppgift kvar att göra innan jag kan ta helg och känna mig nöjd och belåten, snacka om att jag känner suget efter den känslan.
-
Man skulle kunna tro att allt pluggande och allt annat som gör att jag har fullt upp gör att jag inte hinner tänka, men jag har nog hamnat i den där jävliga sprialen igen. Det enda "stället" man inte vill hamna på, men ju mer man stretar emot desto snabbare slutar man där. Typiskt. Varför kan jag inte bara acceptera att allt är som det är? Varför kan jag inte bara gå vidare som alla andra? Och vad fan är det med dig som får mig att tro att just du är så jävla speciell? Så speciell är du faktiskt inte. Det var ju inte ens oväntat. Inte ens en chock. Ändå gråter jag, ändå saknar jag dig som om du vore död och ändå så kan jag inte sluta inbilla mig att det aldrig var tänkt att det skulle sluta så här.
Men allt talar emot mig, det var tänkt. Så säger realisten i alla fall. För det som inte är tänkt att hända, händer heller inte. Men när man finns där mitt i spiralen av tankar, tårar och förtvivlan så är man då sannerligen allt utom realist. Alla andra lever vidare, och jag som snackade om att jag med dig var rädd att livet passerade utan mig, vad gör det inte nu då? Jag har i alla fall lärt mig att man kan vara mindre idiot än jag, det kan jag ju ta med mig som en lärdom längre fram i livet om inte annat. Men vilken lärdom, och vilket liv. Om jag vore utan värdighet skulle jag börja med någon slags "böna-och-be-aktion" men jag funkar inte så och inte du heller. Och det är väl jävligt synd.
Men allt talar emot mig, det var tänkt. Så säger realisten i alla fall. För det som inte är tänkt att hända, händer heller inte. Men när man finns där mitt i spiralen av tankar, tårar och förtvivlan så är man då sannerligen allt utom realist. Alla andra lever vidare, och jag som snackade om att jag med dig var rädd att livet passerade utan mig, vad gör det inte nu då? Jag har i alla fall lärt mig att man kan vara mindre idiot än jag, det kan jag ju ta med mig som en lärdom längre fram i livet om inte annat. Men vilken lärdom, och vilket liv. Om jag vore utan värdighet skulle jag börja med någon slags "böna-och-be-aktion" men jag funkar inte så och inte du heller. Och det är väl jävligt synd.
Mitt-på-dagen-snack
Thaiboxningen var en bra start på morgonen, men Mia tyckte att jag pucklade på lite väl mycket. Hon var rädd att få blåmärken imorgon, men jag tror inte att man får blåmärken så lätt på kinderna. Det är bara hon som inte är van att slåss. Jag hade önskat att jag hade haft lite mer aggressioner att vräka ut, det hade känts ännu bättre då. Men jag försökte tänka mig ditt ansikte framför mig och bara slå för alla smärtor du gett mig, eller ja.. något i den stilen i alla fall. Helt misslyckat var det ju ändå inte. Och på styrketräningen fick jag och Jenny prova lite med fria vikter, det var inte så svårt som jag befarat. Och väldigt roligt, snart kommer killarna tvingas att börja ta i för att inte verka så pass mycket bättre än oss!
Snart har vi basket, sedan naturkunskapsprov och socialkunskapsredovisning. Jag tar en minut i taget, det blir bäst så. Bara tanken på provet får fjärilarna att vrida sig i magen och jag tappar helt fokus. Bättre då att bara köra och hoppas på det bästa, jag kan ju faktiskt allting någonstans inom mig. Det gäller bara att plocka fram det. Så, önska mig lycka till så lovar jag en utvärdering utav mitt resultat senare. Puss! /En lite nervös Ann som försöker att inte tänka
Vad som verkar ge resultat
Det är onekligen så att man ska skriva flera gånger per dag, eller åtminstone en gång per dag, för att få antalet läsare att öka. Jag trodde inte riktigt på det där snacket till en början men det verkar ju faktiskt stämma, eller så är det bara tillfälligt. Hur som helst, det kvittar egentligen för min del.
Efter att ha återhämtat mig i från Emil Jensen och med flera satte jag mig direkt att fortsätta plugga. Naturkunskapsprov idag, och i går kände jag bara paniken växa inom mig. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lära mig allt, alla begrepp bara flög runt i en jäva röra uppe i huvudet vilket gör att jag blir ännu lite mer stressad och det går åt helvette med allt. Men nu känns det faktiskt ganska bra, efter att ha rett ut lite små detaljer om dipoler och exciteringar med Jenny. Tungt att ha redovisning direkt efter provet också, och jag som frusit hela natten, bara vill spy nu och mår allmänt dåligt, jag vet inte hur jag ska klara av det här. Det blir väl klassikern, bit ihop och låtsas att allt är bra. Nej, nu väntar lite boxning eller vad det var på shcemat, följt av styrketräning (nu låter jag som värsta hurbullen, vilket är väldigt bra och väldigt osant).
Efter att ha återhämtat mig i från Emil Jensen och med flera satte jag mig direkt att fortsätta plugga. Naturkunskapsprov idag, och i går kände jag bara paniken växa inom mig. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lära mig allt, alla begrepp bara flög runt i en jäva röra uppe i huvudet vilket gör att jag blir ännu lite mer stressad och det går åt helvette med allt. Men nu känns det faktiskt ganska bra, efter att ha rett ut lite små detaljer om dipoler och exciteringar med Jenny. Tungt att ha redovisning direkt efter provet också, och jag som frusit hela natten, bara vill spy nu och mår allmänt dåligt, jag vet inte hur jag ska klara av det här. Det blir väl klassikern, bit ihop och låtsas att allt är bra. Nej, nu väntar lite boxning eller vad det var på shcemat, följt av styrketräning (nu låter jag som värsta hurbullen, vilket är väldigt bra och väldigt osant).
Tomma ord
Egentligen hade jag bara tänkt skriva ett enkelt litet cittat idag, men eftersom Emil Jensen var så bra så kan jag inte låta bli att skriva det också. Och sitta och vara lite sådär små deppig över att jag låtit lite drygt sexton år av mitt liv bara passera utan att lägga märke till denne man. Inte på det viset att jag tänker "gud vilken hunk, han kan man bara inte missa", nej jag tänker snarare att vad kul man skulle kunna ha med en sån där människa. Fast i samma stund inser jag att det är hans yrke att roa, han kanske är dötråkig hemma bara för att sedan kunna vara hur rolig som helst när han är på jobbet. Vad vet jag? Och sedan skulle han aldrig vara hemma utan ute på sånna där cykelturnéer och andra små resor för att roa resten av Sveriges befolkning, det vill säga alla utom mig. Emil Jensen är nog bäst på scen, för där är han lysande.
Vi satt och löste lite klurigheter som Flanken klurat ihop där det var lite olika bilder med drag och andra små detaljer, utav detta skulle man sedan lyckas få ut olika ord. Alla med ordet drag i sig. Jag sitter med Sanna, Anton och William och vi har just löst ordet "dragkedja" då William glatt utbrister
"JAAAA, men då måste ju cykelkedja finnas med någonstans också!!"
Vi satt och löste lite klurigheter som Flanken klurat ihop där det var lite olika bilder med drag och andra små detaljer, utav detta skulle man sedan lyckas få ut olika ord. Alla med ordet drag i sig. Jag sitter med Sanna, Anton och William och vi har just löst ordet "dragkedja" då William glatt utbrister
"JAAAA, men då måste ju cykelkedja finnas med någonstans också!!"
Röd hammare
I går gjorde jag ett test, det gick ut på att man skulle räkna ut en massa mattetal och sedan sist av allt tänka på en färg och ett verktyg. Jag tänkte på röd och hammare, precis som 98% andra skulle ha gjort. Så lät jag min mamma göra testet, hon gick mot strömmen och tänkte på såg och blå, vilket jag tyckte var rätt tråkigt. Man kan ju välja att vara nöjd över att man är "normal" eller liksom gör som den stora gruppen, men egentligen så borde man väl vara mer stolt om man svarade helt olikt alla andra. Det måste ju tyda på att man på något sätt inte är så himla bunden till ett visst mönster, vilket jag tror att vi lätt blir många gånger.
Idag satt jag och Christina kvar på skolan till tio över fem och arbetade med våran redovisning. Jag kom hem sex och sedan har kvällen bara slukats upp av naturkunskapspluggande, inget större nöje direkt. Nu, och sedan ett X antal timmar tillbaka värker hela mitt huvud. Jag är tröttare än någonsin och vill bara sova. Och läsa "Flickan som lekte med elden", åh vad jag gillar den boken. Stieg Larsson kan verkligen konsten att skriva så att man blir sugen på att läsa mer och mer och mer. Kanske dags att ge upp det här nu, ta och göra sig i ordning för sängen, krypa ner med mina två täcken.. Ligga lite sådär snett för att sängen är så pass stor att man faktiskt kan det utan att varken trilla ur eller hamna i en "dålig position". Jaa.. så lite Stieg Larsson (ja, boken då...för er som trodde något annat =Andreas). Så kan jag vakna när jag vill imorgon, för jag är minsann ledig. Ta en låååång frukost och bara njuta av att få ta det lugnt, till skillnad från mina vanliga mornar. Nu är jag övertygad, tack och hej. /Sliten Ann som ogillar nkb för tillfället
filosofiska tankar mitt på dagen
Anton tycker att det här med bloggande är skit, bara en massa känslosamt slöseri med tid (Anton känner sig felciterad). Ändå tyckte han absolut att jag skulle skriva ett nytt inlägg och diskussionen bröt genast ut om bibliotekets finaste tavla. Antons teori är att den är målad av en homosexuell man, Flanken. Jag tror inte det, i och för sig gillar flanken växter... men varför skulle han måla ett löv på en väg för det?! Nu klagar Anton igen, han tycker inte alls att det är ett löv på en väg. Men det tycker jag, vilket genast gör att det blir rätt.
Nu börjar allvaret avta, alla har insett att min teori är den bästa. t4cde (=jennys reaktion på det jag skriver). Christina håller sig ännu lugn, men det börjar väl snart. Då kommer jag inte få någon ro.
-Nu ska du skriva om....................... (Anton tänker) ................................ (Anton tänker ännu mer) DEN HÄR BOKEN!! (Anton ser lycklig ut)
Det är en blå bok, som handlar om klassifikationssystemet för svenska bibiliotek, meningen med en sån bok har jag lite svårt att förstå mig på men den uppfyller säkert sin mening på något vis. Boken visar sig inte vara speciellt roande, så sällskapet övergår i att prata om sömn, eller kanske snarare bristen på sömn. Och så stirrar alla stint på skärmen, och på mina ränder. Dags att be om ursäkt för det här, jag lovar er ett mycket mer roande inlägg senare då jag ska berätta om hur jag överlevde (eller inte överlevde) funktionörsträffen med Sveriges elevråd SVEA. Jippii vad jag är peppad på att missa ännu mer lektioner. Puss och kram!
/ En oseriös Ann
Nu börjar allvaret avta, alla har insett att min teori är den bästa. t4cde (=jennys reaktion på det jag skriver). Christina håller sig ännu lugn, men det börjar väl snart. Då kommer jag inte få någon ro.
-Nu ska du skriva om....................... (Anton tänker) ................................ (Anton tänker ännu mer) DEN HÄR BOKEN!! (Anton ser lycklig ut)
Det är en blå bok, som handlar om klassifikationssystemet för svenska bibiliotek, meningen med en sån bok har jag lite svårt att förstå mig på men den uppfyller säkert sin mening på något vis. Boken visar sig inte vara speciellt roande, så sällskapet övergår i att prata om sömn, eller kanske snarare bristen på sömn. Och så stirrar alla stint på skärmen, och på mina ränder. Dags att be om ursäkt för det här, jag lovar er ett mycket mer roande inlägg senare då jag ska berätta om hur jag överlevde (eller inte överlevde) funktionörsträffen med Sveriges elevråd SVEA. Jippii vad jag är peppad på att missa ännu mer lektioner. Puss och kram!
/ En oseriös Ann
Jag har (inte) väntat på ett regn
I lördags var Magnus Uggla gäst hos Babben, han berättade att för att få folk att fortsätta läsa ens blogg ska man blogga minst sex gånger per dag. SEX GÅNGER?!! Jag sitter i soffan och skäms lite, jag som knappt lyckas knåpa ihop ett inlägg i veckan. Medan jag skäms fortästter Uggla, och den här blir något att bita i, man ska nämligen vid varje nytt inlägg ha något kul att berätta. Det ska vara något spännande, intressant eller annars allmänt roligt som gör läsaren nöjd. Med andra ord ska det hända sex roliga, spännande eller intressanta saker en helt vanlig dag. Vem lyckas med det?!
Jag blir givetvis lite nyfiken på hur Ugglas blogg ser ut, så jag www:ar in mig dit och läser. I sanningens namn, Magnus Uggla är ingen gud, han föll som resten av bloggvärlden på det andra kriteriet. Och för min del får han gärna vinna den-mest-frekventa-bloggaren-priset, fast det räcker kanske inte med sex inlägg per dag för ett sådant ärofyllt pris.
Hur som haver, jag ska försöka börja med en ny tradition som lyder Blogga på morgonen innan skolan börjar. Och oroa er inte, jag kommer inte stiga upp tidigare för att hinna blogga, det enda jag kommer göra är att sluta göra ingenting de 40 minuter jag måste vänta på att alla andra ska komma till skolan. Istället kommer jag sätta mig i min ensamhet i vårat elevrådsrum, logga in på min användare, vrida upp winnerbäck i ipoden och skriva. Vi ser väl hur bra jag lyckas, hoppas inte på för mycket!
Så vill jag bara tillägga att väder som det är nu, borde inte få finnas. Regningt, grått, blött, mörkt, grått, blött och äckligt. Jag känner för att dra ett täcke över huvudet och stanna där tills våren kommer tillbaka, eller om det i alla fall kunde komma lite snö! Någon som känner för att rädda mig ur denna höstdepp? Jag skulle gärna åka till Thailand. / En inte fullt så grå Ann
Att det ska vara så svårt att ta sig ur gamla vanor...
Jag har en ovana som går ut på att jag av någon konstig anledning inbillar mig att det vanliga människor gör på en timmme, ska jag klara av på en kvart. Max. Faktum är dock att det är omöjligt, vilket resulterar i att jag ständigt får stressa, på morgonen till bussen, från skolan och hem, till kompisar och andra möten...
Den här morgonen föreställde jag mig som en lugn och skön, man kliver upp och är utvilad, går in i duschen. Låter det varma vattnet skölja över kroppen en bra stund. Sedan går man ur duschen, tar på sig kläder, lite smink och ja.. gör sig lite så där lagom fin. Sedan föreställde jag mig en god frukost, kanske man till och med skulle lyxa till det med en macka. Så skulle jag ta på mig min nya jacka och liksom glida fram till busshållplatsen, kanske två minuter innan bussen kom. Givetvis skulle alla gapa och vara så himla imponerade över att jag kunde vara så snygg, EN MÅNDAGSMORGON!
Men jag säger bara grattis Ann, när skulle detta inträffa? Och på en måndag... Fram till den där punkten när man tar på sig kläder, precis så långt hann jag innan bussen skulle gå. Istället för lugn och ro som jag hoppats på fick jag hälla i mig lite fil och göra en macka att ta med i väskan. Och sedan var det bara 120kr/h som gällde. På med nya fina jackan, på med skorna, ta med busskortet, fixa väskan... och springa. Jag såg bussen köra iväg. Och jag grät lite inombords, frågade mig själv: Varför lär jag mig aldrig? Men kvicktänkt som jag är kom jag på att ena bussen säkert inte kommit än, så jag älgade iväg med en springstil som skulle få den torraste människan att skratta och det bästa av allt är att jag hann med.
Så för alla er som inte fick se min nya jacka i vinddraget då jag sprang imorse, jag lovar er en repris i slowmotion imorgon. Då blir det lite mer glidande, och lugn och ro... kanske ska jag till och med lyxa till det med en macka till frukost?
Den här morgonen föreställde jag mig som en lugn och skön, man kliver upp och är utvilad, går in i duschen. Låter det varma vattnet skölja över kroppen en bra stund. Sedan går man ur duschen, tar på sig kläder, lite smink och ja.. gör sig lite så där lagom fin. Sedan föreställde jag mig en god frukost, kanske man till och med skulle lyxa till det med en macka. Så skulle jag ta på mig min nya jacka och liksom glida fram till busshållplatsen, kanske två minuter innan bussen kom. Givetvis skulle alla gapa och vara så himla imponerade över att jag kunde vara så snygg, EN MÅNDAGSMORGON!
Men jag säger bara grattis Ann, när skulle detta inträffa? Och på en måndag... Fram till den där punkten när man tar på sig kläder, precis så långt hann jag innan bussen skulle gå. Istället för lugn och ro som jag hoppats på fick jag hälla i mig lite fil och göra en macka att ta med i väskan. Och sedan var det bara 120kr/h som gällde. På med nya fina jackan, på med skorna, ta med busskortet, fixa väskan... och springa. Jag såg bussen köra iväg. Och jag grät lite inombords, frågade mig själv: Varför lär jag mig aldrig? Men kvicktänkt som jag är kom jag på att ena bussen säkert inte kommit än, så jag älgade iväg med en springstil som skulle få den torraste människan att skratta och det bästa av allt är att jag hann med.
Så för alla er som inte fick se min nya jacka i vinddraget då jag sprang imorse, jag lovar er en repris i slowmotion imorgon. Då blir det lite mer glidande, och lugn och ro... kanske ska jag till och med lyxa till det med en macka till frukost?