Living Darfur om situationen i just det, Darfur. Jag gillar låten mycket.

De senaste två dagarna har jag varit med klassen på stora fjäderägg, som är ett mycket märkligt namn på en ö. Ön ligger nära Holmön, alltså bortom all civilisation. De hade inte dragit dricksvatten till husen utan det fick man själv gå och hämta i hinkar och det närmaste toalett vi kom var ett torrdass. Naturen bestod av stenar, stenar, stenar och ett fåtal träd och så en hel del hallonbuskar. Det tog ett tag för oss alla att komma in i rätt "feeling" på ön, men tillslut kände vi nog alla lugnet som ön spred med sig. På kvällen när det mörknat gick jag och Jenny ner på östra sidan och tittade på sälarna som med jämna mellanrum ploppade upp ur vattenytan. De var riktigt många och inte alls rädda, snarare nyfikna. Jag liksom de flesta andra tyckte att de var riktigt tufft. Annars körde vi lite tävlingar, åt, spelade kort och umgicks en hel massa. Fjäderägg blev trots allt ett riktigt lyckat koncept.

Jag tycker att det är grymt härligt att vara här. Man blir så himla lugn. 

Synd bara att vi åker hem idag, vi skulle ha stannat en vecka.

                                                                                                         Emil, 18 år

1. Hoppa i vågorna

Vattnet är ungefär 23 grader i augusti-september så även badkrukan kan ta sig ett dopp utan att drabbas av förkylning, frossa eller kalla fötter. Dessutom är det barnsligt roligt att kasta sig i stora vågor och känna dess fulla kraft när de sveper in mot land. Saltvatten är dessutom riktigt uppfriskande för kroppen. 

2. Steka

Detta lär bli min favorit aktivitet under vår vistelse. Sverige bjöd inte på speciellt mycket sol i sommar och min kropp längtar efter lite färg. Dessutom är det grymt avkopplande att bara ligga och glassa i solen med en drink och en god bok. När temperaturen är dryga 30 grader blir solstolen ett måste.

3. Pruta på varor

Att shoppa är halva nöjet, andra halvan blir att pruta. Det gäller att passa på när man har möjlighet, och är man riktigt skicklig kan man få ner priset med 40-60%. Att pruta blir tillslut som en sport, där man ständigt kämpar för ett ännu lite billigare pris. 

4. Äta med lokalbefolkningen

Ett riktigt hett tips för att få den bästa maten som orten erbjuder är att spana in vars lokalbefolkningen äter. Fisk och grillade kötträtter brukar vara bra, för att inte tala om kebaben som näst intill är ett måste att äta när man besöker Turkiet. Det turkiska teet blir också svårt att missa, då det inte är ovanligt att man bjuds på en kopp i samband med affärer. Annars kan man besöka de speciella teserveringarna där det givetvis serveras te av olika sorter.

5. Hamam

Njutningen som bara är ett måste. Hamam består av olika steg, först sitter man i en riktigt fuktig och varm bastu så länge man klarar. Därefter blir man täckt med skum och skrubbad, det låter konstigt men är ungefär så det går till och är sjukt härligt. Steg tre blir att återhämta sig, nu med ny len hud fri från döda hudceller. En stund senare får man helkroppsmassage med olja. Har man riktigt tur kan man även få en ansiktsmask därefter. Bra att tänka på med hamam är att man börjar med det under de första dagarna eftersom man annars skrubbar bort mycket av brännan. 

Så finns det givetvis tusentals andra saker man kan göra som bananbåt, båtturer, besöka water planet (vattenland), se historiska sevärdheter, parta, träffa trevligt folk och åka på andra turer som anordnas. Möjligheterna är tusen, valet är ditt!

Wihooo världen, här kommer jag. Turkiet på torsdag. Jag bluffade min mors påskrift och fick Tobias att vekna, därav godkännandet på mitt papper. Även lärarna tog nyheten med en klackspark. Vår nye samhällslärare som vi inte ens haft ännu tyckte att vi skulle sola och ha det riktigt bra. Vi nickade instämmande i kör. YEEEEEEEEEEEEEEEEEY! Jag och Jenny, sol, bad, värme! Helt klart en glasklar kombination. Vad kan man mer behöva? NADA!

Dags att fundera över packningen kanske? 
Jag vet att detta var ett helt crazy inlägg med enbart skryt som får alla att vilja slå mig, men det ska bli så jäkla härligt. Jag lovar ett bättre, roligare och mer "korrekt" inlägg senare. Tills vidare, tagga Turkland. Puss mina kära läsare.  



       

               

     

En av mina nördar-låtar just nu. 

Jag sitter på mammas jobb, med en missad buss och nyklippt hår. Mamma berättade att Lena berömt mig mycket för mitt arbete här på Sandro och det känns verkligen skönt. Jag vill inte att folk ska tro att jag får jobba här enbart för att jag råkar vara chefens dotter, utan att jag jobbar lika hårt som vilken anställd som helst. Det blev lite snick-snack om det där hos frisören, hon undrade lite diskret hur lönen och annat sköttes. Jag log lite inombords och svarade att jag är anställd precis som alla andra med timlön och skatter och allt vad det är. Så fortsatte hon att klippa frenetiskt samtidigt som hon pratade i samma fart, inte en syl i vädret fick man. Vi har tydligen blivit så pass bra vänner nu att hon kan viska lite personliga åsikter sådär försiktigt, typ saker i stil med att människor kan behöva lite stylinghjälp. Hur blev klippningen då? Inte som på bilden, inte riktigt som jag tänkt mig. Men det blev nog rätt bra ändå. Det är alltid svårt att svara sådär direkt, då man inte känt sig för riktigt. Men det känns i vart fall skönt att ha blivit av med det platta, tråkiga håret. 

Vissa av er, som verkligen hänger med i mitt liv kanske undrar vad som hände med min och Jennys resa. Och nu har jag äntligen ett mer detaljerat svar, även om det fortfarande består av allt för många oklarheter. Troligen bär det av till Turkiet nästa torsdag, frågan som återstår är ospecificerat eller all inclusive? Prisskillnaden är 2 000kr. Vi grubblar på den delen, även om det i nuläget lutar mer åt det senare. Tyvärr kommer jag missa "öppengemenskap vernissagen", det hade faktiskt varit riktigt trevligt att vara med där. Allra helst eftersom jag skrivit texterna. Till er som sitter som fågelholkar nu säger jag bara, besök MVG nästa fredag så kommer ni förstå vad jag menar. Där är en utställning som ska belysa de hemlösa i Umeå, med porträtt och berättelser. Och glöm inte att skänka en slant till Öppen Gemenskaps arbete när ni ändå tittar förbi. Det handlar inte bara om vi och dom, det handlar om oss.  

Klipptid imorgon 16.15. Jag längtar verkligen, är sjukligt less på mitt hår som bara ligger platt och ser ut som ingenting. Det kommer antagligen bli en stor förändring, och jag kommer känna mig tveksam då jag lämnar salongen i morgon. Men jag resonerar som så, att livet är för kort för att slösas på fula frisyrer. Dessutom vill man ju gärna se lite het ut inför modellandet. För er som är nyfikna så blir det nog denna frisyr.. Vad tycks?

By the way så var det första skoldagen idag. Det kändes förjävligt. Det första jag upptäckte när jag gick ner i "mitt rum" (elevrådsrummet) var att dom helt sonika tagit bort en dörr och murat för hålet. Det ser helt galet ut med en grå ruta mitt på väggen, dock hoppas jag på en ommålning rätt snart. Det lär inte bli omöjligt att kirra då jag faktiskt fick en riktigt stor kram av vår gymnasiechef idag när jag gick fram till honom för att fråga om MVG-plåtningen. Ordförandeskapet är numera mitt och snart ska jag dra igång samtliga elever på Östra gymnasiet. Inte en endaste individ ska stå åsiktslös!  

+ Stämningen. Ett riktigt stort plus, för stämningen på scoutläger kan inte beskrivas med något annat. Man kan slå sig ner vart som helst och samtalen tar genast fart. 

+ Frisk luft. Vare sig man vill det eller inte får man frisk luft i sina lungor. Man är ute hela dagarna, utan att ens reflektera över det. Och som alla vet, är frisk luft mycket nyttigt för våra kroppar.

+ Bäcka, Kristoffer och Ellenor. Mina tre vänner som sannerligen förgyllde min vecka. Allra roligast var att vi hela veckan hängde med Bäcka, vilket resulterade i ännu starkare vänskap.

+ Lägerflörtar. Ett fåtal håller även efter lägret men de flesta förblir kravlösa, oskyldiga flörtar som stannar på ön. GO KÄRLEK!

+ Kramar. Vill man inte ha en lägerflörtar kan man få en hel del kramar. Ingen annanstans får man så mycket kramar som på läger. Och som en bekant uttryckte det "Det finns fan inget annat sammanhang där det är så naturligt att kramas!".

+ Fokus på HBT. Det kan lätt kännas krystat och lite "för mycket" men jag upplevde det som lagom denna gång. I och för sig är jag kanske inte rätt person att bedöma det. 

+ Färjorna dit och hem. De gick verkligen HELA tiden, så många så de knappt hann bli fulla innan de kastade loss från kajen. Frågan är bara, varför snacka om stand-by köer och annat när det enda som inte gick att hitta nere på kajen var en kö för stand-by?

    

- Brist på sömn. Jag börjar antagligen bli för gammal för läger, eller är alla andra för dumma för att förstå hur skönt det är att sova. Efter en intensiv sommar med jobb och full fart mest hela tiden behövde jag mycket sömn för att ens orka med dagarna. Men tidiga mornar och livade nätter, och dessutom en trasig luftmadrass bidrog inte alls till mindre trötthet utan raka motsatsen.

- Biljetter och bokningssystemet. Det skapade endast förvirring och när folk efter någon dag började förstå sig på systemet tvingades man köa sju på morgonen för att ens ha en chans till det morgonpass man ville ha, såvida det inte var squaredance.

- Lägerbålet. Det var inte bra på någon punkt, så jag orkar inte ens kommentera detta vidare. 

- Scouting 24-7. Var en jättefin tanke men då måste ju dygnets alla timmar ha plats för alla som så önskar. Ta caféet, fanns det någonsin tid att sitta ner där? Scouting 24-7 är inte att sitta på en stubbe mitt i natten, i alla fall inte enligt mig.

-  Picknicken. Även det en jättefin och mysig tanke, i teorin. Men i praktiken skapade den endast röra. Att samla femton personer må på papperet verka jättelätt, men så är inte fallet. Speciellt inte när inte ens funktionärerna är medvetna om vilka allergiker som kan räknas in i gruppen eller inte.   

Jag vill dessutom tacka Lari för att jag äntligen förstått mig på allt. Besök hans blogg och du blir genast klokare!

Jag bjuder på en glad sång såhär på kvällskvisten 

Jag vaknade vid åtta av att regnet verkligen öste ner och kände mig faktiskt rätt utvilad. Klockan var bara strax efter åtta men jag bestämde mig för att kliva upp ändå. Jag började med att stoppa tillbaka min vädrade sovsäck i dess fodral och fortsatte vidare med all tvätt som jag stoppat i tvättmaskinen och sedan på torkning igår. Det tog ett bra tag att vika och fixa alla kläder men vid nio var jag klar även med det. Då satte jag mig i lugn och ro för att kolla på resor. Jag blev ganska snabbt less, det finns ju så otroligt mycket. Dessutom vill man ju att det ska bli så himla bra. Nära stranden, nära city och så vidare. Nejdu, de där res-letar-biten tror jag allt att jag med nöje överlämnar till Jenny.

 

Förväntningarna hade en hel sommar att växa men när väl resdagen kom var det svårt att riktigt förstå att det var dags. Vi var nog alla både lite stressade och väl medvetna om att lägret skulle komma att bli ett naturligt avslut på sommarlovet. Men ju fortare tåget rullade, ju närmare Sotckholm vi kom, desto mer taggade blev vi. Vi valde att hoppa av i Uppsala istället för Stockholm som var vår första tanke, i och med att man då slapp åka tunnelbana-buss-buss och bara kunde åka med en buss hela vägen. Det blev en del väntan, men vid två tiden anlände vi äntligen till Vässarö. Vi släpade våra väskor de hundra metrarna det var till vår by. Där hade det redan samlats folk, som satt i solstolar med musik som dånade ut. Och sådär satt vi ett tag. Slitna och trötta och väntade på att de andra kårerna skulle dyka upp.

   Slutligen var de flesta samlade och mattältet skulle resas. Detta var ingen liten pjäs och det tog sin lilla tid, men när det väl var rest kände vi alla att lägret hade tagit fart. Nästa steg var att bestämma var vi skulle resa tälten och det tog inte mer än ett par minuter för oss att konstatera att ytan vi blivit tilldelade inte kunde vara avsedd för 40 personer, eller i alla fall inte för den mängd tält dessa 40 personer hade med sig. Jag kände för en stund paniken infinna sig, skulle inte jag Kristoffer och Ellenor få vårat eget tält? Det var väl ungefär det viktigaste under hela vistelsen. Men i takt med att tält efter tält kom upp beslutade vi oss snabbt för att ville vi ha två tält var det dags att resa det nu. Vi skyndade oss och efter inte en så lång stund hade vi vår egna lilla boning. Perfekt!

   Därefter blev det dags att bygga kök, matkyrka, diskställ och annat smått och gott. Jag och Ellenor höll oss till den vanliga taktiken, låtsas vara upptagen med något mycket viktigt och tidskrävande. Vi lyckades relativt bra och jag tar inte på något sätt på mig äran till att vi slutligen fick upp en "fungerande" by med diverse nödvändigheter. Så fick vi mat, Kristoffer anlände till ön och jag mötte honom. Så pang var det dags för invigning av BOOMERANG 2008. Det blev teknik-trasslets afton då inget tycktes gå rätt för de stackars invigarna. Lyckat blev det väl aldrig riktigt heller, men det dög. Precis som resten av lägret.

     

   Måndagmorgonen blev lite utav en chock när jag och Kristoffer vaknade på marken, istället för på vår nyinköpta underbara luftmadrass. Givetvis läkte den. Lite trötta klev vi upp för lite frukost och så skyndade vi oss iväg för att skaffa biljetter till lägrets första pass, silversmide. Tur som vi hade lyckades Kristoffer löpa sig till tre biljetter (Ellenor spenderade tiden i byn med matteC). Vi fick 1,5 meter silvertråd och utav denna skapade vi sedan ett armband. Kristoffer, manlig som han är (hans manlighet blev ett mycket uttjatat samtalsämne under passet, även från funktionärernas sida) valde att göra sitt armband i titan istället. Slutresultatet blev i alla fall riktigt bra och jag kommer stolt bära mitt armband i ur och skur. Senare spelade vi lite spel med några stockholmare. Det bör tilläggas redan nu att hela ön var invaderad av stockholmare och skåningar, vi norrlänningar var sannerligen en bristvara! Dessa stockholmare hette Olle och Rasmus och var två trevliga prickar, sitt stockholmsblod till trots. Väl tillbaka visade vi stolt upp våra armband för Ellenor med flera. Kvällen spenderades i Hum, själva centrum av lägret där det fanns scen, café, kiosk, spel-hus och diverse olika aktiviteter. 

    

   Tisdagen bjöd på bad från hoppklipporna. Vattnet var iskallt och jag njöt inte alls. Dessutom var det både grumligt och äckligt, så jag tvättade snabbt av mig. Dessvärre sjönk mitt schampo till botten när jag kastade det i vattnet, kan ha sin orsak i att jag aldrig hade använt det. En besvikelse blev det i alla fall. Som tur var fick jag låna av mina kära vänner och snart var jag lika väldoftande som vanligt. Vi hängde också en del i respekttältet där vi spelade spelet respekt. Det var mest diskussionsövningar, lite á la school känsla. Trots allt var det helt okej. Sedan blev det både back-klättring och hoppa från 7-meter hög stolpe (en aktivitet för idioter). Jag själv gjorde inget av dessa, då jag ansåg det icke värdigt att klänga i backar iförd fejk-crocs. Den första riktiga besvikelsen blev lägerbålet. Min första tanke när jag hörde att det stundade lägerbål var, "Åh, mysigt.. det kan man ju omöjligt misslyckas med. Äntligen kanske man kan få lite riktig lägerkänsla i kroppen". Men efter sisådär femton minuter insåg vi att det inte skulle bli bättre. Vad som serverades var engelska låtar jag knappt hört och allra minst kunde texten på, framförda av ett gäng falsksångare som var tjugo gånger värre än Hellström själv. Tillslut tröttnade publiken på tråkiga låtar och tog saken i egna händer och började sjunga riktiga lägersånger. Till dessa hör bla. trampa på gasen, temperaturen, a ram sam sam och så vidare. Det tog alldeles för lång tid för gubben med mikrofonen att inse att vi inte ville höra hans låtar utan ville ha det vi är vana vid. När poletten slutligen trillade ner sa han med en nedlåtande stämma "Jag trodde att detta var ett senios-lägerbål, men tydligen är ni barnsligare än så. Vi körde lägerbål för miniorer förra veckan då vi körde sånna där låtar, men jag trodde inte att ni var så barnsliga. Men okej, vi kör lite barnsliga låtar eftersom dom här verkar vara för svåra för er". Efter det gick vi. Han hade redan förstört hela känslan. Kristoffer tyckte att det kändes dumt men vi övertalade honom om att det var bättre att visa att vi tyckte att det var dåligt, än att sitta kvar och lida. 

    

   Kristoffer var den första som hade slavdag och därav hade jag, Ellenor och Bäcka snabbt fastslagit att det skulle bli en riktig tjej-dag med både spa och passet som hette "pyssel&pärlor". Dock blev det inte alls som planerat eftersom hela biljettsystemet innebar köer som bildades redan en timme innan biljettsläppet. Vi fick istället med oss tre biljetter till zonterapi-tältet där vi fick lära oss att massera hela kroppen, genom att endast röra vid punkter på fötterna. Det var lite science fiction feeling över det hela men ändå ett intressant och skönt pass. Därefter fick vi lunch i magen och så var det dags för lite squaredance. Jag, som i ärlighetens namn är en urusel dansare tyckte till och med att det var enkelt och ledsnade relativt snabbt. Vi hade även (o)turen att hamna bredvid den mest entusiastiska squaredansaren på lägret. Hon hade även varit på passet dagen innan och kom nu för att briljera lite med sin partner. På slutet blev alla tillfrågade om någon ville vara med och uppträda på avslutningen. Vi var nära att köra, bara för att men vid vidare eftertanke insåg vi att vi inte ville spendera resten av lägret tränandes på squaredance. Det ville dock vår entusiastiska vän som senare lyckades med en riktig flopp uppe på scenen. Trötta efter passet trängde vi oss in i spel-stugan och dess odör av svettdoft och hormoner. Jag, Ellenor och Bäcka spelade "Girl -spelet för tjejer". Spelet går ut på att man läser en fråga, varvid den andre svarar medan denne håller fingret på "lögndetektorn" som berättar om personen talar sanning eller ljuger. Efter ett tag tröttnade vi på frågorna, då de i princip löd "Vilken hårfärg gillar du bäst på killar?". Vi fick då tipset om att lägga till ordet sex i samtliga frågor och resultatet blev förvånansvärt lustigt. Vi skrattade en hel del och öronen på killarna bredvid oss vidgades radikalt när vi fick svara på frågor som nu var av betydligt mer privat karaktär. På kvällen kördes det både musik-quiz och karoke. 

   Nu har vi kommit till torsdagen och lägerveckan började nå sitt slut och även sin kulmen. Jag hade dessutom min slavdag denna dag. Slavdag innebär att man lagar mat och ser till att alla andra i byn är mätta och belåtna. Lunchen var en vegetarisk gryta med bönor och en jävla massa kryddor, då jag tog de påsar vi fått och hällde ner alltsammans i grytan. Det smakade inte speciellt bra men som tur var hade jag inte hunnit bli speciellt hungrig. Vi spelade även en hel del kort och hade en lugn stund i tältet. Till middag blev det en betydligt godare kycklinggryta som vi har kocken och specialisten Ella att tacka för. Denna dag duggade även regnet en hel del över ön. Kvällen bjöd på regnbågs och kärlekstema med kontaktannonser, speeddating, disco med tryckarmaraton och annat skoj för singlar. Jag och Kristoffer tog oss istället en tur till fladan, alltså ett ställe vid vattnet. Vi bestämde oss också för att ta en tidigare kväll medan tjejerna var och roade sig på eget håll.

   Fredagen kom lika snabbt och i ärlighetens namn började jag bli sådär lagomt less. Ellenor hade sin slavdag och Jag, Bäcka och Kristoffer drog iväg på "kreativt-skrivande" i hopp om att få använda vår kreativa del av hjärnan under lägret. Passet var sådär. Det främsta vi lyckades åstadkomma var sista delen i följetongen som fanns att läsa i lägertidningen och jag smet även in lite smygreklam för min blogg på insändarsidan. Vi spelade även lite livline-minigolf som Kristoffer tjatat om hela veckan och det visade sig vara riktigt roligt. Dock blev det aldrig bättre än starten då jag inledde med två kast. Jag behöver inte nämna att vi aldrig hamnade på highscore listan. På kvällen var det planerat för picknick. Riktigt mysigt kan det låta, men även här uppstod problem då man tvingades vara femton personer för att få ut någon korg med mat. Vi var tretton personer efter mycket tvekande om vilka allergiker som ingick i den stora gruppen eller inte. Slutligen hittade vi i alla fall två personer som inte redan ingick i någon grupp och så fick vi vår mat. Det bjöds på kycklingklubbor, baguette, brieost, ölkorv, tomater och päron. En riktigt trevlig måltid, som givetvis inte skulle få fortlöpa stilla och fridfullt. Några ännu okända kläckte nämligen raskt idéen om att ett matkrig vore roligt och började kasta tomater och päron åt alla håll. Även jag blev träffad, och jag lovar er kära läsare. Det gjorde ont! Avslutningen bestod av en arg skåning som länge och väl skällde ut Bäcka för att hon inte kunde se scenen, som om hon inte hade möjlighet att byta plats. Även Dogge Doggelito hade sina vägar förbi ön och bjöd på en show som uppskattades av många, dock inte mig. Mina musiklökar kräver lite mer än hans enformiga texter. Annars bjöds det även på karoke, disco, allmänt mingel. Men nu var min hemlängtan ofantlig så jag ringde istället hem till lilla mamma. Usch, men precis så tråkig var jag. Jag och Kristoffer dissade även denna kväll festandet och la oss att sova vår sista natt på Vässarö. 

   Hemresan var lika lång som väntat. Och på tal om att vänta så var det precis vad vi fick göra i sju timmar på Uppsala resecenter. Där väntade även en taggad fransman som lånade Antons gitarr och spelade snabbt och skoningslöst i flera timmar (även om det lät riktigt, riktigt bra). Sedan ville han föreviga sin stund med oss och precis när jag hade lagt mig tillrätta på de hårda bänkarna för att sova en blund tryckte han upp kameran framför mitt ansikte och jag tvingades posa. Stackars kille, han lär få huvudvärk varje gång han tittar på det där kortet. Nu är jag äntligen hemma och njuter av vardagslyx som dusch, toalett, riktig mat och datorer och annan elektronik.         

   

Dagens tur till stan var till för att inhandla stövlar. Dessvärre fanns min storlek endast i blått, och det var ingen vanlig blå utan mer åt det bebis-blå hållet. Sådär mes-blå som jag inte riktigt gillar. Dessvärre verkar Tretorn stad utgå från sortimentet, något som gör mig mycket upprörd. Vi får väl se om jag lyckas hitta några röda storlek 37, annars var det i alla fall en fin tanke. Istället handlade vi en riktigt redig ryggsäck, gjord för kvinnor som rymmer 65 liter. Perfekt. Snygg och smarta funktioner, precis vad jag behöver.

   Resten av dagen har jag packat. Stockholms skärgård väntar och resfebern börjar kännas. Jag är riktigt nervös. Men det är jag alltid. Så typiskt. Men det kommer antagligen bli skitkul och bra, roligt och livligt och alldeles för lite sömn och nya vänner för livet. Jag hoppas. Annars får jag se fram emot min och Jennys utlandsresa som stundar. Inget är bokat ännu men vi tänker oss en riktig sista minuten för att pressa priset till botten. Vi får se hur länge vi vågar hålla oss till den planen. Men nu ska jag ägna mig åt andningsövningar så fjärilarna i min mage kan slå sig till ro. Hoppas att ni får en trevlig vecka. 

Yran ja, hur var den nu då? Det var min första festival och förväntningarna var i topp och så även tankarna om hur det skulle vara. Jag tror att vi alla kände oss lite kluvna när vi i söndags återvände hem. Det var mycket intryck på en gång och det var få stunder man riktigt kunde koppla av helt, sådär som det är när man har folk springande runt om sig över allt. Men jag ångrar inte en sekund att jag åkte. Vi, alltså jag, Jenny, Christina och Kristoffer, var till skillnad från majoriteten på storsjöyran för musikens skull. Resten såg vi som en bonus. Och nog fick vi lyssna på bra musik alltid. Bäst var nog Kent som spelade deras bästa låtar med en enorm respons från publiken och som fick det att gunga i fläsket på gammal som ung. Säkert! var även ett säkert (ha ha) kort. Men när hon började på "Allt som är ditt" började jag fundera på hur absurt det egentligen är, här står hon och sjunger om en kvinna som blir våldtagen och hela publiken strålar och skrålar och sjunger med. Men det kändes trots allt lite bättre när hela publiken med full kraft gång på gång sjöng (skrek?) "De jävlarna ska skjutas" som en hämndlysten symbios ut i sommarkvällen. 

   Andra artister vi fick oss ett smakprov var Florence Valentin, Magnus Uggla, Håkan Hellström, Mange Schmidt, Amanda Jenssen, February sky, Ane Brun och annat smått och gott. Lars Winnerbäck blev en besvikelse. Vi hamnade i en trång klump som mer och mer började likna en motorväg för flyende publik. Bakom oss stod fylle-ligan, som jag egentligen inte skulle ha något emot om det inte varit för deras skrikande och öronbedövande försök att sjunga med Lasses toner. Och bredvid mig hånglade ett nyförälskat par intensivt, mycket och länge. Men när vi tagit oss ut ur publikhavet, satt oss ner på sidan av scenen och lät oss fyllas av musiken var det precis sådär bra som Lars Winnerbäck är. Givetvis sjöng jag med under hela kom änglar och kände den där välbekanta värmen åter spridas i min kropp. Lasse lever ännu i mitt hjärta. 

   Den stora besvikelsen blev istället regnet som föll innan Miss Li, som gjorde att vi bestämde oss för att svika henne och dyngsura tröjor och återgå mot campingen som även den förlorat lite av sitt liv. Så har vi det nyupptäckta bandet, den stora choklad-guldpengen som så många lyckades missa. The Confusions. Ett sundsvallsband bestående av män och en kvinna i sina bästa år. Lyssna på låten och njut, http://www.youtube.com/watch?v=21eiguMIlow. The Confusions hade inte turen med sig när det gällde tid för sin spelning, samtidigt spelade Håkan Hellström som givetvis lockade den största massan, för de som inte tyckte Håkan föll i smaken fanns istället både Adam Tensta och Hardcore Superstar på övriga scener, och så The Confusions som trots den glesa publiken röjde för fulla muggar och bjöd på en riktig show jag sent kommer att glömma. 

   Annars då, jag har konstaterat ännu en gång att jag aldrig kommer bli alkoholist. Att väktare är riktigt bitchiga bara för att de råkar ha en liten bricka på bröstet. Att ju senare på kvällen det blir, desto mer vill personerna som står till yran insläppet känna på dig. Alcogel är en underskattad brygd som bör finnas på samtliga festivaltoaletter. Och öronproppar och festival är synonymt med varandra. Så slutligen, festival bör upplevas på plats och går omöjligt att målas upp i varken ett blogg-inlägg eller ett skissblock, därför bör även du åka och uppleva allt vad festivalande innebär.  

Tacoburgare med avokadoröra

Fredag klockan 18.00 i Broparken kan man se teaterpjäsen Kurt kokar skallen. Jag tycker att alla som kan och vill ska pallra sig dit. Speciellt eftersom den är HELT GRATIS. Och som alla vet, gratis är gott. Det ska i alla fall jag. Ta med er picknickmat och en filt att sitta på så myser vi tillsammans. Vill du veta mer om teatern, läs på  http://ogonblicksteatern.se/ . Jag hoppas att vi ses där! 

Jag väntar med spänning på min och Kristoffers beställning från Ginza. Som en liten present som dimper ner i brevlådan. Dock måste jag själv stå för notan, men det gör jag gärna. Vad händer annars? Nu ser jag project runway. Jag gillar det programet och drömde förut om att bli en av alla designers i världen. Dom drömmarna har jag dock lagt åt sidan. Om jag i framtiden kommer att jobba med skapande blir det nog mer troligt inom inredning. Det gör mig helt crazy i skallen!