Förväntningarna hade en hel sommar att växa men när väl resdagen kom var det svårt att riktigt förstå att det var dags. Vi var nog alla både lite stressade och väl medvetna om att lägret skulle komma att bli ett naturligt avslut på sommarlovet. Men ju fortare tåget rullade, ju närmare Sotckholm vi kom, desto mer taggade blev vi. Vi valde att hoppa av i Uppsala istället för Stockholm som var vår första tanke, i och med att man då slapp åka tunnelbana-buss-buss och bara kunde åka med en buss hela vägen. Det blev en del väntan, men vid två tiden anlände vi äntligen till Vässarö. Vi släpade våra väskor de hundra metrarna det var till vår by. Där hade det redan samlats folk, som satt i solstolar med musik som dånade ut. Och sådär satt vi ett tag. Slitna och trötta och väntade på att de andra kårerna skulle dyka upp.

   Slutligen var de flesta samlade och mattältet skulle resas. Detta var ingen liten pjäs och det tog sin lilla tid, men när det väl var rest kände vi alla att lägret hade tagit fart. Nästa steg var att bestämma var vi skulle resa tälten och det tog inte mer än ett par minuter för oss att konstatera att ytan vi blivit tilldelade inte kunde vara avsedd för 40 personer, eller i alla fall inte för den mängd tält dessa 40 personer hade med sig. Jag kände för en stund paniken infinna sig, skulle inte jag Kristoffer och Ellenor få vårat eget tält? Det var väl ungefär det viktigaste under hela vistelsen. Men i takt med att tält efter tält kom upp beslutade vi oss snabbt för att ville vi ha två tält var det dags att resa det nu. Vi skyndade oss och efter inte en så lång stund hade vi vår egna lilla boning. Perfekt!

   Därefter blev det dags att bygga kök, matkyrka, diskställ och annat smått och gott. Jag och Ellenor höll oss till den vanliga taktiken, låtsas vara upptagen med något mycket viktigt och tidskrävande. Vi lyckades relativt bra och jag tar inte på något sätt på mig äran till att vi slutligen fick upp en "fungerande" by med diverse nödvändigheter. Så fick vi mat, Kristoffer anlände till ön och jag mötte honom. Så pang var det dags för invigning av BOOMERANG 2008. Det blev teknik-trasslets afton då inget tycktes gå rätt för de stackars invigarna. Lyckat blev det väl aldrig riktigt heller, men det dög. Precis som resten av lägret.

     

   Måndagmorgonen blev lite utav en chock när jag och Kristoffer vaknade på marken, istället för på vår nyinköpta underbara luftmadrass. Givetvis läkte den. Lite trötta klev vi upp för lite frukost och så skyndade vi oss iväg för att skaffa biljetter till lägrets första pass, silversmide. Tur som vi hade lyckades Kristoffer löpa sig till tre biljetter (Ellenor spenderade tiden i byn med matteC). Vi fick 1,5 meter silvertråd och utav denna skapade vi sedan ett armband. Kristoffer, manlig som han är (hans manlighet blev ett mycket uttjatat samtalsämne under passet, även från funktionärernas sida) valde att göra sitt armband i titan istället. Slutresultatet blev i alla fall riktigt bra och jag kommer stolt bära mitt armband i ur och skur. Senare spelade vi lite spel med några stockholmare. Det bör tilläggas redan nu att hela ön var invaderad av stockholmare och skåningar, vi norrlänningar var sannerligen en bristvara! Dessa stockholmare hette Olle och Rasmus och var två trevliga prickar, sitt stockholmsblod till trots. Väl tillbaka visade vi stolt upp våra armband för Ellenor med flera. Kvällen spenderades i Hum, själva centrum av lägret där det fanns scen, café, kiosk, spel-hus och diverse olika aktiviteter. 

    

   Tisdagen bjöd på bad från hoppklipporna. Vattnet var iskallt och jag njöt inte alls. Dessutom var det både grumligt och äckligt, så jag tvättade snabbt av mig. Dessvärre sjönk mitt schampo till botten när jag kastade det i vattnet, kan ha sin orsak i att jag aldrig hade använt det. En besvikelse blev det i alla fall. Som tur var fick jag låna av mina kära vänner och snart var jag lika väldoftande som vanligt. Vi hängde också en del i respekttältet där vi spelade spelet respekt. Det var mest diskussionsövningar, lite á la school känsla. Trots allt var det helt okej. Sedan blev det både back-klättring och hoppa från 7-meter hög stolpe (en aktivitet för idioter). Jag själv gjorde inget av dessa, då jag ansåg det icke värdigt att klänga i backar iförd fejk-crocs. Den första riktiga besvikelsen blev lägerbålet. Min första tanke när jag hörde att det stundade lägerbål var, "Åh, mysigt.. det kan man ju omöjligt misslyckas med. Äntligen kanske man kan få lite riktig lägerkänsla i kroppen". Men efter sisådär femton minuter insåg vi att det inte skulle bli bättre. Vad som serverades var engelska låtar jag knappt hört och allra minst kunde texten på, framförda av ett gäng falsksångare som var tjugo gånger värre än Hellström själv. Tillslut tröttnade publiken på tråkiga låtar och tog saken i egna händer och började sjunga riktiga lägersånger. Till dessa hör bla. trampa på gasen, temperaturen, a ram sam sam och så vidare. Det tog alldeles för lång tid för gubben med mikrofonen att inse att vi inte ville höra hans låtar utan ville ha det vi är vana vid. När poletten slutligen trillade ner sa han med en nedlåtande stämma "Jag trodde att detta var ett senios-lägerbål, men tydligen är ni barnsligare än så. Vi körde lägerbål för miniorer förra veckan då vi körde sånna där låtar, men jag trodde inte att ni var så barnsliga. Men okej, vi kör lite barnsliga låtar eftersom dom här verkar vara för svåra för er". Efter det gick vi. Han hade redan förstört hela känslan. Kristoffer tyckte att det kändes dumt men vi övertalade honom om att det var bättre att visa att vi tyckte att det var dåligt, än att sitta kvar och lida. 

    

   Kristoffer var den första som hade slavdag och därav hade jag, Ellenor och Bäcka snabbt fastslagit att det skulle bli en riktig tjej-dag med både spa och passet som hette "pyssel&pärlor". Dock blev det inte alls som planerat eftersom hela biljettsystemet innebar köer som bildades redan en timme innan biljettsläppet. Vi fick istället med oss tre biljetter till zonterapi-tältet där vi fick lära oss att massera hela kroppen, genom att endast röra vid punkter på fötterna. Det var lite science fiction feeling över det hela men ändå ett intressant och skönt pass. Därefter fick vi lunch i magen och så var det dags för lite squaredance. Jag, som i ärlighetens namn är en urusel dansare tyckte till och med att det var enkelt och ledsnade relativt snabbt. Vi hade även (o)turen att hamna bredvid den mest entusiastiska squaredansaren på lägret. Hon hade även varit på passet dagen innan och kom nu för att briljera lite med sin partner. På slutet blev alla tillfrågade om någon ville vara med och uppträda på avslutningen. Vi var nära att köra, bara för att men vid vidare eftertanke insåg vi att vi inte ville spendera resten av lägret tränandes på squaredance. Det ville dock vår entusiastiska vän som senare lyckades med en riktig flopp uppe på scenen. Trötta efter passet trängde vi oss in i spel-stugan och dess odör av svettdoft och hormoner. Jag, Ellenor och Bäcka spelade "Girl -spelet för tjejer". Spelet går ut på att man läser en fråga, varvid den andre svarar medan denne håller fingret på "lögndetektorn" som berättar om personen talar sanning eller ljuger. Efter ett tag tröttnade vi på frågorna, då de i princip löd "Vilken hårfärg gillar du bäst på killar?". Vi fick då tipset om att lägga till ordet sex i samtliga frågor och resultatet blev förvånansvärt lustigt. Vi skrattade en hel del och öronen på killarna bredvid oss vidgades radikalt när vi fick svara på frågor som nu var av betydligt mer privat karaktär. På kvällen kördes det både musik-quiz och karoke. 

   Nu har vi kommit till torsdagen och lägerveckan började nå sitt slut och även sin kulmen. Jag hade dessutom min slavdag denna dag. Slavdag innebär att man lagar mat och ser till att alla andra i byn är mätta och belåtna. Lunchen var en vegetarisk gryta med bönor och en jävla massa kryddor, då jag tog de påsar vi fått och hällde ner alltsammans i grytan. Det smakade inte speciellt bra men som tur var hade jag inte hunnit bli speciellt hungrig. Vi spelade även en hel del kort och hade en lugn stund i tältet. Till middag blev det en betydligt godare kycklinggryta som vi har kocken och specialisten Ella att tacka för. Denna dag duggade även regnet en hel del över ön. Kvällen bjöd på regnbågs och kärlekstema med kontaktannonser, speeddating, disco med tryckarmaraton och annat skoj för singlar. Jag och Kristoffer tog oss istället en tur till fladan, alltså ett ställe vid vattnet. Vi bestämde oss också för att ta en tidigare kväll medan tjejerna var och roade sig på eget håll.

   Fredagen kom lika snabbt och i ärlighetens namn började jag bli sådär lagomt less. Ellenor hade sin slavdag och Jag, Bäcka och Kristoffer drog iväg på "kreativt-skrivande" i hopp om att få använda vår kreativa del av hjärnan under lägret. Passet var sådär. Det främsta vi lyckades åstadkomma var sista delen i följetongen som fanns att läsa i lägertidningen och jag smet även in lite smygreklam för min blogg på insändarsidan. Vi spelade även lite livline-minigolf som Kristoffer tjatat om hela veckan och det visade sig vara riktigt roligt. Dock blev det aldrig bättre än starten då jag inledde med två kast. Jag behöver inte nämna att vi aldrig hamnade på highscore listan. På kvällen var det planerat för picknick. Riktigt mysigt kan det låta, men även här uppstod problem då man tvingades vara femton personer för att få ut någon korg med mat. Vi var tretton personer efter mycket tvekande om vilka allergiker som ingick i den stora gruppen eller inte. Slutligen hittade vi i alla fall två personer som inte redan ingick i någon grupp och så fick vi vår mat. Det bjöds på kycklingklubbor, baguette, brieost, ölkorv, tomater och päron. En riktigt trevlig måltid, som givetvis inte skulle få fortlöpa stilla och fridfullt. Några ännu okända kläckte nämligen raskt idéen om att ett matkrig vore roligt och började kasta tomater och päron åt alla håll. Även jag blev träffad, och jag lovar er kära läsare. Det gjorde ont! Avslutningen bestod av en arg skåning som länge och väl skällde ut Bäcka för att hon inte kunde se scenen, som om hon inte hade möjlighet att byta plats. Även Dogge Doggelito hade sina vägar förbi ön och bjöd på en show som uppskattades av många, dock inte mig. Mina musiklökar kräver lite mer än hans enformiga texter. Annars bjöds det även på karoke, disco, allmänt mingel. Men nu var min hemlängtan ofantlig så jag ringde istället hem till lilla mamma. Usch, men precis så tråkig var jag. Jag och Kristoffer dissade även denna kväll festandet och la oss att sova vår sista natt på Vässarö. 

   Hemresan var lika lång som väntat. Och på tal om att vänta så var det precis vad vi fick göra i sju timmar på Uppsala resecenter. Där väntade även en taggad fransman som lånade Antons gitarr och spelade snabbt och skoningslöst i flera timmar (även om det lät riktigt, riktigt bra). Sedan ville han föreviga sin stund med oss och precis när jag hade lagt mig tillrätta på de hårda bänkarna för att sova en blund tryckte han upp kameran framför mitt ansikte och jag tvingades posa. Stackars kille, han lär få huvudvärk varje gång han tittar på det där kortet. Nu är jag äntligen hemma och njuter av vardagslyx som dusch, toalett, riktig mat och datorer och annan elektronik.