Jag minns att Elin för ett antal månader sedan beklagade sig över hur hennes lärare torterade henne med stilfigurer och andra snitsiga sätt att vrida och vända på språket. Nu har turen kommit till mig. Visst kan stilfigurer vara ganska roliga och helt klart, om inte nödvändiga så i alla fall ett spännande sätt att utrycka sig och svänga med termer. Men när det kommer till att man ska sitta ner och analysera alla typer av stilfigurer och dessutom lära sig de femtioelva olika namnen på dessa anser jag att måttet blivit rågat. Stilfigurer är bra när de kommer spontant och faktum är att även jag har använt mig av en del i denna text, utan vidare ansträngning. Men när stilfigurer blir ett måste är det varken roligt eller kreativt längre. 

Natinella prov i matte B idag. Fyra timmar som började med att lärarna lyckats slarva bort min klass prov så de fick springa runt i hela skolan för att lokalisera dem. Grattis. När jag väl högg in i provet var jag fortfarande inte helt vaken (är alldeles för van vid långa, härliga sovmornar på torsdagarna..). Men del ett kändes ändå relativt okej, i den grad ett nationelltprov kan kännas okej. Det var i del två som stressen letade sig på. Sista uppgiften resulterade i ett konstant stirrande i minst femton minuter innan jag hade en aning om vad det var jag skulle svara på och vad alla grafer, fält och punkter betydde. Trots allt knåpade jag ihop mig ett svar på de flesta frågorna men när fem minuter återstod upptäckte jag att jag helt missat en uppgift. En viktig sådan också. Ja, inte blir det något höjdar-resultat på det här provet inte. Man får väl hoppas med alla sina fenor och tår att Flanken har en väldigt, väldigt bra dag när han ska sätta betyg och helt råkar glömma bort mina prestationer under nationella.
   Eftersom vi tvingades börja mycket senare än alla andra då proven inte fanns på plats i tid blev jag inte klar förrän klockan ett, vilket betyder att matsalen just stängt. Som tur var hade de fixat mackor i cafeterian till de med förlängd skrivtid och idag räknade jag mig själv till en sådan. Mackan var god och mjölkchokladen också, men mitt huvud snurrade och jag kände hur blodsockernivån i blodet åkte som en berg-och-dalbana i mina vener. Inte nog med det skulle jag idag hålla en kort, i och för sig rätt enkel redovisning om akondroplasi på socialkunskapen. Det gick okej, för att vara så otaggad och trött och svimfärdig som jag var. Sedan bar det bara av hem till sängen för en stunds återhämtning som, som alltid resulterade i ännu större trötthet.