Idag klockan 20.15 ringer en snubbe från ABC-gruppen. Mitt i andra avenyn. På en söndag. På kvällen. På en helg och på min lediga dag. Jag bara undrar, är ordförande något man är dygnets alla timmar? Kunde han inte lika gärna ha väntat med att ringa till imorgon, speciellt eftersom han bara ville höra så att allt var grönt inför onsdag. Nej, jag börjar bli sådär fullmatat som Blondinbella, så snart får väl även jag införskaffa bloggfria dagar och börja stänga av min mobil för att få vara Ann för en stund. Det var allt. Eller jo förresten, jag är mest Ann och lite lite ordförande på måndag-fredag mellan 8.20-16.00. Varken mer eller mindre, om jag inte väljer det själv. Godnatt vänner. 

Idag har jag utmanat en av mina absolut svagaste sidor - försäljaren inom mig. Jag önskade inte bara en och två gånger att Daniel stod där istället för mig, för om jag ska tro på vad ryktet säger så hade vi sålt både en och tre fireflys idag då. Men jag kämpade tappert vidare i snöslasket som snarare liknade regn. Människor stannade upp och tittade på vår skapelse, såg lite fundersamma ut och jag rusade fram med en broschyr och visade alla fireflys fördelar. Trots priset, trots det dåliga vädret och trots mina inte allt för imponerade försäljaregenskaper såg många faktiskt riktigt nöjda ut. Och både en och två skulle fundera på ett eventuellt köp. Och dessutom, det bästa av allt -tidningarna hittade oss. Och de frågade och skrev, fotade och var intresserade. Jag hoppas för mitt liv att vi kommer med i morgondagens tidning, fatta vilken grymt bra reklam det är för oss! 

Jag och Elin har idag börjat med den årliga julklappstillverkningen. Först ut stod kökshanddukar, en ny idée vi aldrig tidigare provat. Men det hela gick bra och vi fick fyra var att fördela mellan släkten. Bilder kommer inom kort, men har tyvärr inte orkat fixa det idag, är alldeles för trött för det. Ska ta och krypa till kojs eftersom det blir upp tidigt imorgon för att sälja på skyltsöndag. Har ni vägarna förbi får ni gärna köpa lite cookies av oss, garanterat goda!

Nattens öde gick till såhär:
Jag vaknade tre på natten av en fruktansvärd huvudvärk, hunger och muskelvärk. På köpet var jag pigg, eller var.. det var jag givetvis inte men jag kände mig pigg. Så jag tände sänglampan och gick ner för att ta en ipren och äta en banan (snabbaste i matväg jag hittade). Jag ägnade kanske 2o minuter åt att läsa en meningslös tidning och kände sakta hur tröttheten kom tillbaka. När jag var tillräckligt trött gick jag tillbaka upp på mitt rum. Släckte lampan och skulle bara ta mobilen för att kolla vad klockan var innan jag somnade. Det var då allt märkligt hände. Jag kände hur mobilen var alldeles kokhet och hur den liksom var sådär mjuk att när jag tog på den så formades den efter mina fingrar. Jag kastade mig för att tända lampan igen - jag ville ju gärna se vad jag ställt till med. Mobilen såg helt sargad ut. Och när jag öppnade den var skärmen helt svart. Jag blev förbannad. För att jag ju bestämt för mig själv att jag skulle stå ut med den här mobilen i en evighet som trots mot samhälles teknikhets. Nu skulle jag inte kunna hålla det. Jag såg mobilmodeller susa runt i huvudet och kände mig olycklig. Inte ville jag behöva lägga till en ny mobil på önskelistan. I frustrationens hetta slet jag upp mobilen och plockade metodiskt ut delarna, en efter en samtidigt som jag förtvivlat försökte komma på om jag hade någon skrotig mobil någonstans som jag kunde använda tillfälligt. För tanken på mer en ett par dagar utan mobilen tycktes helt orimligt just då. I samma stund låg mobilen som nu hade fått diverse fingeravtryck och annat på skärmen fått ligga och svalna och nu intog framsidan en helt ny karaktär. Jag tog en sista hjälplös chansning och stoppade i sim-kort och batteri igen och till min stora förtjusning så lyste skärmen igen. Ljud kom fortfarande från högtalarna och allt tycktes fungera, utom givetvis framsidan som vid det här laget snarare liknade en katastrof. Men oh så lycklig jag var när jag kunde släcka lampan och veta att trots sina yttre skador fungerade fortfarande mobilen precis som förr. Jag skrattade mig till sömns och sov hela natten med ett leende på läpparna.   

 

Förklaring följer...

Efter en kväll på Öppen gemenskap är jag helt tokigt glad. Möten med människor gör mig lycklig. Speciellt möten med människor som faktiskt har saker att förmedla, som har upplevt något och vet vad de snackar om. Även om den mesta av tiden gick åt att samtala om allmänna saker som väder, Haga-mannen, musik och Holland, så var det helt fantastiskt. Jag fick ihop två intervjuer med volontärer och känner mig nöjd med det - men framförallt är jag överlycklig att jag inte gav upp detta arbete. För idag har jag mött glädje och fått bli en del av en gemenskap, som jag vet betyder mycket, för att inte säga allt för många, många människor. Och det är inte sista gången jag sätter mina fötter inom öppen gemenskaps väggar.


Dagens uppmaning: En av frågorna jag ställde till volontärerna var vad vi som helt "vanliga" människor kan göra för de utsatta i Umeå, för många av oss vill nog göra något. Svaren var entydiga - räds dem inte, se dem, våga tala med dem. Det betyder otroligt mycket för dem att få en kort stunds samtal, och det kostar inte mycket tid. Och okej, jag kan hålla med om att det många gånger kan kännas konstigt att gå fram och prata med en främling, men bara att möta deras blick. Att se dem för en stund kan göra skillnad. Därefter kanske steget till ett samtal inte längre känns så stort.  

Har just spanat in ticnet.se för att se om kandidat-staden till titeln kulturhuvudstaden har något trevligt att erbjuda. Och javisst, 2009 bjuder på både teater och konserter som tycks falla mig perfekt i smaken.

7-11 Januari   En kvinna i svart (En klassiker som alla mina bekanta som sett den älskat, och blivit skrämda av..)
16-17 Januari  Fem gånger gud (Ännu en teater. Namnet låter spännande)

19 Januari Laleh  (Hon är grym. Vore verkligen kul att se henne live!)
13 Mars  Anna Ternheim  (Som sagt, en ny skiva med en av mina favoriter, en av dem jag aldrig sett live dessutom!)

Vi får helt enkelt se vad det i slutändan blir, men taggen är på topp. Ska bara ut bland alla mina vänner och leta sällskap!

Dessa fina och roliga prylar hittar ni på designtorget. Jag funderar bland annat på att liva upp pappas kök med kakeldekor (ett enkelt och billigare sätt att piffa upp tråkigt kakel) och med den ironiska disktrasan föreställande Fredrik Reinfeldt. Pappa kommer älska den. Eftersom mamma ibland läser min blogg vågar jag nog inte skriva vad hon ska få, men jag kan avslöja att även det handlar om köket och är ett miljövänligt alternativ. Jag funderar även på att sy egna kökshanddukar som jag trycker och målar på, något som även den som redan har allt behöver. Elin hade dessutom en idé om ett te-kitt bestående av diverse godsaker. Vad bror ska få är ännu en gåta, men efter hans dyra födelsedagspresent blir det något enklare. Vi får helt enkelt se vart alla dessa julklappsidéer landar, men jag börjar återfå kontrollen.

Hade tänkt önska mig Anna Ternheims nya skiva "Leaving on a mayday" till min födelsedag. Ryktet säger att skivan ska vara bra, jag hoppas att det är sant. Här är ett smakprov!



"I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up too
I'm damned to feel the way I do
What have I done to fall so hard for you"

Jag tvekade om jag faktiskt skulle orka ta mig till Jenny ikväll. Sket i träningen och åkte direkt hem, och somnade. När jag sedan vaknade en stund senare var jag genomtrött och illamående. Inte ett dugg taggad på sällskap och bara fett less. Men så ringde Daniel och efter ett trevligt samtal i kombination med en promenad i det småregniga vädret kändes det inte fullt lika jobbigt. Och det hela slutade helt enkelt med att jag for till Jenny. Vilket var tur. Hon hade dragit ut hela garderoben och hade en riktigt stor hög med kläder som skulle skänkas bort, men givetvis fick jag frossa i högen först. Vilket jag gjorde. En del plagg resulterade i kraftiga skrattanfall medan andra, till exempel den underbara toppen jag har på mig nu fick mig att känna mig riktigt fin. Nu är jag hemma igen, lycklig om än med en stor påse full med kläder som Jenny absolut tyckte att jag skulle ha (hon vågar inte låta dem lämnas till en främling). Billigt och bra för min del i alla fall.

Så dagens tips: Ha en klädebytarkväll med dina vänner. Vi har nog alla plagg i garderoben vi inte använder av olika anledningar. Kanske är de för små, för stora eller så är vi helt enkelt bara less på dem. Vill man inte byta kläderna för evigt kan man ju låna ut dem en månad eller sådär. Billigt, roligt och dessutom klimatvänligt!

Motiveringen lyder: Tid är för underskattad.
Och dom visdomsorden får också bli de enda i detta inlägg.

Om jag hade varit troende hade jag bett för dig idag men faktum är att jag än så länge inte blivit frälst. Istället för att be tänker jag på dig. Hela tiden, vackra, fina, underbara, älskade mormor. Jag tänker och hoppas att du ska slippa ha ont. Att de ser till att hjälpa dig på sjukhuset och försäkrar sig om att du mår så bra du bara kan där du ligger. För jag vill ha tillbaka dig fort, innan det hinner bli för tomt. Jag hoppas att du förstår att du förtjänar det bästa, för jag älskar dig så hjärtat gör ont och kan inte sluta tänka på dig. All kärlek åt mormor!

I samband med min förkylning har jag just insett ett riktigt problem. Det handlar om mat och hosta. Mat i sig är bra medan hosta aldrig är bra. Men hosta i kombination med mat är nog det värsta. Scenario: Jag lastar in mat i munnen och känner plötsligt den där kliande hostkänslan i halsen. Försöker svälja men det går liksom inte. Hostan måste ut. NU! Så vad gör man, jo man hostar. Och maten flyger åt alla håll och alla tittar på en som om man är en idiot utan en endaste antydan till bordsskick. Jag vet inte hur många gånger detta hänt mig den senaste veckan, alldeles för många i alla fall. Tur att jag har en glupsk hund hemma, han får alltid komma och slicka upp mina utspottade rester så jag slipper bemöda mig med att resa mig upp och torka upp dem själv. Det bästa i sammanhanget är att han gillar att slicka upp mina utspottade rester också. Han blir liksom lite extra kompis med mig efteråt.

Idag blir det att åka hela vägen till morfar eftersom det råkar vara farsdag idag. Farsdag tycker jag är jobbigt, det är ju nog svårt att hitta på presenter till pappa när han fyller år eller till julafton. Så ska man ge en gåva på farsdag också. Det brukar sluta med att jag skiter i hela kalaset och känner mig som Sveriges sämsta dotter. Det funkar det med, men är inte speciellt roligt alls om jag ska vara ärlig. Men till morfar bär det av, vilket funkar fint för mig eftersom det då är mamma som får stå för alla jobbiga presenter. Missförstå mig inte nu, jag gillar att ge bort presenter, om det är något jag vet kommer glädja personer på riktigt. Det är svårt att hitta sånna saker, en majoritet av alla paket man ger bort råkar ju faktiskt vara billigt kraffs som ingen skulle sakna om de aldrig lyckades bli uppfunna. Och det är extra svårt att hitta en rolig/bra-att-ha-sak som personen faktiskt vill ha om det råkar vara så att personen redan har ett helt hus med alldeles för mycket grejer. Nej, paket i all ära men jag låter hellre bli än ger pappa en tramsig liten sak som bara läggs på hög med alla de andra presenterna.      

Jag har nu nördat lite Krunegård nu ett tag bara för att Daniel sa att han var "SÅÅÅÅ BRA!!". Jag är ännu inte övertygad men tror att det kanske bara behövs lite tid. Här får ni i alla fall ett smakprov.

Jag tror ibland att det finns en oskriven lag om att livet ska jävlas lite sådär i smyg med oss. Ikväll hade jag bestämt mig för att sätta mig och skriva klart geografiuppgiften som egentligen redan var relativt färdig men som jag tyckte behövde sina kompleteringar. Jag bestämde mig för att söka lite mer på google och tror ni inte att jag får upp världens bästa källa? Givetvis. En hel rapport om Katrina, med siffror, slutsatser och reflektioner. Allt i ett, på svenska och utan krångel. Och dessutom verkar det vara en statlig sådan. Och som ni vet, statligt är enligt lärarna pålitlig. Jag fick helt enkelt sätta mig ner och läsa igenom rapporten för att sedan försöka tränga ner så mycket fakta som möjligt i min text, utan att trassla ihop fotnötter hit och dit. Jag tror att det äntligen börjar likna något, även om jag fortfarande har en del småsaker kvar att skriva så känner jag mig nöjd för dagen och tänkte lägga mig till sängs nu. Har faktiskt bestämt mig för att pallra mig till skolan imorgon, vilket känns hurtigt!  

Kände direkt när jag hörde låten att den beskriver ganska bra det jag känner. Så därför får ni texten här. Tyvärr kan jag inte länka youtube-klippet, men ni hittar det här.

Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Har jag förmågan att glömma bort

Några av grejerna som står med på min önskelista. Ett fallskärmshopp och en kamera står också med. Men vi får se vad som sedan gömmer sig i paketen. Det börjar närma sig vilket i sin tur betyder att julen snart är här också. Mysigt. Och skönt att ha ett helt jullov att se fram emot.