Jag kom hem relativt tidigt från Jenny, vilket var rätt skönt efter en hel skolveckas brist på sömn. Men Anton hade viskat något om att han och Daniel kanske skulle ut på en tur så jag höll mig vaken. Bloggade lite och väntade på besked om hur det skulle bli. När jag väl förberett mig mentalt på en lång natt utan vidare sömn fick jag ett sms som sa "Daniel är för trött för att köra. Vi kommer inte." Nehej tänkte jag, kanske lika bra. Jag bloggade klart. Drack lite te och la mig för att försöka sova. Det gick dåligt, nu var jag ju pigg och taggad på sällskap. Jag hann väl ligga i sängen ungefär tre sekunder innan jag fick ett nytt sms av Anton. "Vi är ute och kör nu. Vi kanske kommer förbi." Jaha tänkte jag, visst kan dom komma förbi men då får de minsann väcka mig för sova ska jag. Så jag berättade precis hur de skulle gå tillväga för att ta sig in i huset obemärkt utan att väcka varken mor eller hund. Efter ett riktigt långt tag somnade jag äntligen. Givetvis blev inte sömnen långvarig. Strax ringde Anton. De stod utanför på gården och hade tydligen stått där ett tag. Alldeles för fega för att våga ta sig in enligt mina instruktioner. Anton var rädd för en mamma med basebollträ.. Som vi alla vet har den pojken mycket livlig fantasi. Jag klev i alla fall yrvaket upp, endast iförd min svarta siden pyjamas och masade mig till dörren där jag möttes av skratt.

De kom i alla fall in och jag fick återvända till toaletten för att sätta i mina linser. Även pojkarna var trötta och när jag kom ut låg de utslagna i min säng. Det var där vi spenderade natten. Jag mitt emellan två män i sina bästa år. Så trött att jag inte har en aning om vad jag egentligen sagt och inte sagt. Om jag borde skämmas eller om jag faktiskt kan återgå till livet med hedern i behåll. Anton somnade rätt snabbt. Eller snabbt och snabbt, klockan var väl kring fem och jag och Daniel lyssnade frustrerat på Antons snarkningar som även resulterade i en del skratt. Tillslut blev vi less och lämnade pojken åt sitt öde. Tomas säng blev även den ockuperad och jag och Daniel somnade inte en minut för tidigt.