Christina tog med nöje på sig uppdraget att stå för kvällens låt, och lika snabbt var den vald. Givetvis föll valet på Socker med Kent. En riktig pärla för oss Kent-fans, som dessutom ger oss en återblick till yran. Jag är nog inte ensam om att tycka att Kents konsert var den bästa. Och när socker spelades var publiken som tokig. Svetten var ett faktum och i den stunden var Ann synonymt med lycka. Christina då, jo. Även hon förtjänar sin introduktion. Vi går i samma klass, och det är på den vägen vi lärt känna varandra. Från att knappt prata med varandra i ettan har vi blivit tajta vänner som hänger ihop i princip varje dag. Och är det någon man kan lita på, vill gråta eller skratta med. Få råd och stöd av eller bara njuta av livet med. Så är det Christina. Hon är en fatastisk människa, så fantastisk att jag inte riktigt tror att hon kan förstå det själv.