Är Magnus Betnér världens härligaste man? Jag vet inte om han kammar hem första pris, men nog ligger han i topp. Efter nästan två timmar i hans närvaro med i princip konstant skrattande är jag lite såld. Han viker sig inte för någon. Han skämtar om det som ingen annan vågar skämta om och parerar sig farligt fram lägst den där gränsen som är så lätt att träda över. Det är knappast något som faller platt och han fick oss att gång på gång vika oss av skratt och dra på smilbanden, på ett riktigt befriande sätt. Han är påläst, vet vad han snackar om och kanske är det just därför skämt på skämt går hem. Och även om han många gånger hackar på andra, inkräktar på det mest intima och känsliga hos människor gör han det snyggt. Rakt på sak. Ärligt och uppriktigt. Och alltid lika medveten om att det han säger väcker känslor, ilska och åsikter. För det gör det, onekligen. Kanske är det just det som är det som Sverige behöver, någon som vågar säga allt det vi andra bara tänker. som vågar ta, men som samtidigt delar med sig av de mest personliga. Utan att göra någon stor sak av det. Det är för mig Betnér i ett nödskal.  Och får jag chansen att se honom igen, ja då är jag inte sen att tacka nej. Och den ynka och enda pluppen, den får han allt vänta lite längre på. I alla fall om ni frågar mig.