Richard Wilson har skrivit boken "Can't be Arsed - 101 things not to do before you die" och jag tycker att det är toppen! Hysterin om allt man ska göra börjar bli outhärdlig, och listorna så långa att det krävs ett heltidsarbete under en livstid för att uppnå alla "måsten". Även jag har en hel del punkter på min lista, som Wilson helt hänsynslöst bara kapar med mottot att varför är det så märkvärdigt att bada med delfiner när man kan sitta i en fåtölj och titta ut genom fönstret. Och visst finns det viss sanning i det han säger. Man kanske inte behöver göra allt. Man kanske framför allt inte behöver göra saker bara för att andra anser det som ett måste, utan ska man ha en "att-göra-innan-jag-dör-lista" måste den helt och hållet utgå från vad man själv faktiskt VILL göra. 

     För många är alla dessa listor stressande och mer en press än morot. Dessvärre tror jag att jag hör till en av dem, som upplever hela spektaklet som en enorm press. Ändå, har jag gått med på en sida som heter "points of life", som helt hänsynslöst värderar olika saker man gjort i livet med poäng. Det kan vara resor, vad man ätit, vilka bilar man kört eller hur många barn man klämt ut. Även åldern ger poäng. Just nu är jag uppe i 390 poäng, vilket inte säger speciellt mycket alls, egentligen. Men trots allt vill jag inte helt smutsa ner dessa listor, för jag tror att om de är både realistiska och helt personliga kan de faktiskt vara till nytta. Man kanske ser till att göra de saker man drömmer om, istället för att bara traska på som vanligt. Och att göra något man drömmer om kan väl aldrig vara fel? Sedan kanske man efteråt blir besviken och tänker "Jaha, var det inte märkvärdigare än såhär?". Men då har man i alla fall fått uppleva det.