Jag fyller min fredagskväll med bloggläsande. Unnar mig de där fantastiska bloggarna som alltid får mig att bli lite läskigt avundsjuk men i samma stund så hjärtligt inspirerad. Bloggar fyllda med underbart språk, blommiga strumpbyxor, helgrymma klänningar och romantiska loppisfynd. Sunda värderingar och ärlighet. Precis sådär pyssligt harmonisk som jag önskar att jag fick vara. Men jag har liksom hamnat i ett stress som inte tillåter mig att vara sån. Jag hoppas bara att jag, så fort skolan är över tillåter och prioriterar mig på ett helt annat sätt. Jag hoppas att jag får känna mig medmänsklig, varm och lugn. Jag vill förändra världen genom det lilla utan att känna stress över allt jag inte gjort. Jag vill skratta, uppleva, älska och känna.