Ja, det är resultatet efter dagens övningskörning med pappa. Okej då, inte ens jag klarar av det. Idag fick jag köra hela vägen både till och från farmor och farfar. Det var riktigt nyttigt och pappa var lugn och pedagogisk. Hans bil är inte lika medgörlig som saaben jag kör på körskolan och heller inte lika mjuk som mammas nya opel men vi tar oss framåt och faktiskt så kändes det redan bättre på hemvägen. Jag körde till och med lika snabbt som hastighetsbegränsningarna till pappas glädje och mammas förtret. Det är sannerligen skillnad, mamma blir galen så fort jag råkar gasa lite medan pappa tjatar om att jag ska gasa upp så jag kan få växla upp. Jag hoppas att det blir ännu mer övningskörning borta i Jokkmokk så jag får in vanan, för det är den jag saknar mest just nu.