Ni är dåliga på att kommentera mina verklighetsskildringar av ett liv i missbruk. Är de så vardagliga att ni inte reagerar? Kom igen! Visa lite upprörda röster. Eller gäller ordspråket "som man bäddar får man ligga?". Detta utdrag kommer troligen att vara med i boken så jag vill gärna få lite respons från er vanliga dödliga. Om ni orkar och har lust.

"Jag träffar Odd-Björn några veckor senare, vi möts på väg mot Öppen Gemenskap. Jag ska dit och göra ytterligare några intervjuer. Odd-Björn hoppas på att hitta någon som kan bidra med några kronor för bussresan hem, de småpengar han har räcker inte till. Jag har inga pengar att erbjuda mer än femkronan jag senare hittar i fodret på min jacka. Då har han redan hunnit gå. Tomhänt. För på Öppen Gemenskap fanns heller ingen som var villig att sponsra hans resa hem. Jag kan inte låta bli att tycka att det är tragiskt. Att ha ett boende men inte pengar att ta sig dit. Det kanske man skulle kunna kalla ironi. Fast det är verkligheten."