Efter boxningen, lite handling med mamma och mat hos pappa kom Christina. Än så länge som planerat. Men så mycket längre hann vi inte då vi rätt snart fick ett sms från Mozzaffer med en önskan om bio. Vi velade väldigt länge. Jag kände mig sjukt slö, var osminkad och ska upp och jobba imorgon. Men tillslut gav vi med oss. Det blev Yes man som sågs och det var mycket trevligt. Och bra. Och gott. Jag är skyldig Mozze något stort och fint, den stackarn sprang ut sekunderna innan filmen började bara för att jag tjatade så mycket om popcorn. Så fort han rest sig upp och jag började inse att han menade allvar blev jag genast ångerfull, men det var försent. Så nu står jag i skuld till honom. Det känns sådär lagom bra. Dessutom skjutsade han hem mig -igen. Ja, ni hör ju. Jag är en rätt krävande vän. Jag borde nog sluta med det, men att tigga är lite som en sport för mig. Att lyckas övertala någon och få som man vill, det är liksom en sekund av enorm lycka som sedan i och för sig följs av mycket dåligt samvete och oro över att personen man just lyckats lura i något ska bli förbannad eller inte prata med mig mer. Det har dock aldrig hänt. Innan jag börjar svamla mer ska jag lägga mig att sova. Godnatt!