Så kommer dagen då du ska träffa hans föräldrar för första gången. Som ni vet kan endast ett första intryck göras, just precis, en gång. Gjort är gjort och går inte att förändra - även om hoppet givetvis inte är ute bara för att du gör bort dig pinsamt mycket vid första mötet. Och idag är alltså dagen då jag ska göra mitt första intryck. Möta hans föräldrar för första gången. Och jag är skitnervös. Mer nervös än vanligt. Visst har jag träffat ett par föräldrar, och det brukar gå bra men den här gången är inte som andra gånger. Hans föräldrar är kristna. Mycket kristna. Jag är inte kristen. Ni förstår vars detta leder? Jag behöver inte utveckla det. Våra världsbilder stämmer inte överrens. De tror att gud skapat jorden, jag tror på evolutionen och all annan strunt som vi lärt oss i skolan. De ber till gud, jag ber till mamma. Ja, som sagt.. jag behöver inte utveckla det närmare. Dessutom har vi trots allt "hängt ihop" ett tag, så pass länge att han pratat om mig och skapat en bild om hur jag är - hans föräldrar har alltså redan fått en hint om vem jag är och de har förväntningar! Vi har sagt så länge att jag ska få träffa dom, men det har aldrig liksom blivit av. Förrän nu. Varje gång vi sagt det har jag trissat upp mig själv och för varje gång har det bara blivit värre och värre. Nu är nivån uppe i något så ohumant som max och jag vet inte hur detta ska sluta. Men det finns ingen återvändo. Önska mig lycka till. Om allt går snett har trots allt mamma lovat att komma och hämta mig, under tiden kan jag ju alltid gömma mig under en gran, om det nu skulle krävas. Uppdatering lovas.