X ringer äntligen, jag har själv försökt nå X under hela gårdagskvällen och idag. 

X -Vad gör du ikväll?

A -Va? Säg inte att du menar allvar?

X -ÖÖÖH?

A -Minns du inte vad VI ska göra i kväll?

X -Hm.. nej?

A -DU ÄR SÄMST

X -Jahaa.. är den där teatern idag? Oj..

A -Ja, oj! 

Därefter följer ett långt mummel. Hur ska vi lösa detta. Jag förstår det som att X inte kommer hinna hämta sin biljett innan teatern börjar eftersom X inte är hemma. X förstår det som att jag inte har någon biljett. Jag är förbannad (men inte förvånad) och X ångerfull och fundersam (= jag har övertaget).

A -Du får allt ringa upp mig när du kommit på hur du ska göra för att lösa det här!

X (ynkligt) -Okej. Jag gör det...

Cirka 15 minuter senare. 

X -Jag har ringt till profilteatern nu, de är inte 100% att det löser sig men troligen så gör det det. 

A -Ooookej. Vad bra.

X -Ja, men då börjar jag köra hemifrån nu.

A -ÄR DU HEMMA? Men din biljett är väl hemma?

X -Ja??

A -Vad är problemet då?

X -ÖÖhh.. men du har väl ingen biljett?

A -Ja, det är klart att jag har en biljett. Och du har en biljett?

Ja.. så slutar denna underbara konversation. Alltså, jag måste vara hemskt dålig på det där med kommunikation, från och med nu ska jag försöka tala i klartext. Det blir ytterligare ett av mina nyårsmål. -Att göra mig förstådd så att dumma missförstånd kan motverkas.