Det är helt fantastiskt hur ljuset bara tar plats. Man vaknar med solstrålar som bländar den morgontrötta huden och känner hur benen spritter av liv. Asfalten börjar allt mer synas och längtan efter vårens första springtur är påtaglig. Inte ens pa100 känns jobbigt. Jag går genom dagarna med ett leende på läpparna, gladare och kärare än någonsin. De första vesporna kör tafatt och osäkert förbi med oerfarna, lyriska förare. Tjocka dunjackor ersätts av tunnare vårjackor och skotervrålen hörs med allt längre mellanrum. Fåglarna tycks piggare än vanligt med sitt kvittrande och alla tittar längtansfullt ut. Det känns att våren är nära. För att ta till vara på detta underbara väder hade jag därför tänkt ta en paus i mitt pa100-arbetande för att leta mig ut i solen och sätta mig med en filt på altanen och läsa Gomorra, som förövrigt faktiskt går att förstå just nu. Jag har dock hört ryktesvägen att detta flyt enbart gäller det 100-sidiga kapitel jag numera befinner mit mitt i. Vi får hoppas att ryktet bedrar, annars lär jag nog överleva även detta. 

Gomorra - boken som toppar pocketlistorna och tvingat Roberto Saviano i exil.
Trots detta (eller kanske på grund av detta) är boken mycket svårgreppbar och något vidare flyt kan jag inte påstå att den har även om även jag förundrats över viss information i boken. En längre bokrecension ska jag bjuda på senare - när de 384 sidorna är färdiglästa.