Ibland blir jag så less, varför tillåter jag mig sig själv att umgås med dessa energitjuvar? Ni vet vilka jag talar om va? De som klagar och klagar och klagar men som egentligen har allt de kan be om och lite till. De som förväntar sig att resten av världen ska göra allt för att det ska bli bättre men inte rör ett finger själv. De som aldrig blir nöjda. De som bara genom en blick kan få dig att känna dig som en värdelös människa utan egentlig anledning. De som gång på gång envisas med att säga de där dryga sakerna bara för att de vet att de får dig att bli tokig. De som gärna berättar för hela världen att dem är bäst - på allt. De som trampar dig på tårna och spottar dig i ansiktet trots att du gör allt för att tillfredsställa dem. Ja ni vet, energitjuvarna.

Detta är två av mina energigivare

Jag undrar ibland hur man blev sån. Är vi alla energitjuvar? Jag kanske också är det. Mitt humör går ju fortare än en berg-och-dalbana upp och ner, men är jag en energitjuv eller är jag bara en lite mer krävande människa. Tål att tänkas på för är det något jag blir galen på så är det dessa energitjuvar. Ändå låter jag många just ta min energi, varför gör vi så mot oss själva? Jag tror att det kan vara vettigt att då och då rensa lite bland sin bekantskapskrets, för vad är egentligen meningen med att umgås med någon man helst skulle slippa. Det är väl bättre att ge de som man istället mår bra av all sin energi och kraft för någontans så är det ju dom som förtjänar det. Sedan kan det ju vara bra att komma ihåg att alla personer har perioder då man är en typisk energitjuv, men det är bara ett fåtal som är det under majoriteten av tiden.

Ett sätt för mig att bli lite mindre energitjuvsaktig är genom att rabbla allt jag är tacksam över. Om man för en stund faktiskt sätter sig ner och tänker på allt man har så känner man inget annat än ren och skär tacksamhet. Här är min lista, som givetvis kan göras flera mil lång. Gör en lista du också. Jag brukar alltid tänka på allt jag har och är tacksam över när jag är deppig, för deppig blir vi alla, och när jag tänker på allt jag har så blir jag faktiskt mindre ledsen. Det funkar oftast. Inte alltid. Men oftast. Att vara glad och lycklig jämt, det tror inte jag på. Det finns det ingen människa som är.

• Jag har en familj som är friska.
• Jag har en hund som måhända älskar att väcka mig på morgonen och klöser mig i pannan men annars är sötast på jorden.
• Jag har vänner som jag trivs med och älskar.
• Jag har en pojkvän jag tycker ohyggligt mycket om.
• Jag har lätt för att lära mig.
• Jag har bra betyg.
• Jag är socialt kompetent.
• Har ett jobb så jag får lite extra pengar då och då.
• Jag har hela och rena kläder.
• Jag har läsare på min blogg varje dag.
• Jag har ett stort samvete och bryr mig om människor.
• Jag är kreativ.
• Jag har materiella ting som många bara kan önska sig.
• Jag har aldrig varit mer sjuk än att jag överlevt och sjukhuset besöker jag knappast regelbundet.
• Jag har släkt som trots ålder mår bra.
• Jag får gå i skolan.
• Jag har oerhört mycket kunskap.
• Jag har fått möjligheten att resa mycket.
• Jag har mat på bordet varje dag.
• Jag har en egen skivsamling och har fått se mina idoler live.
• Jag har förvisso synfel men med glasögon ser jag lika bra som de flesta andra.
• Jag bor i ett land där man får uppleva flera årstider.
• Jag kan äta utan att få ångest.
• Och även om jag ibland äter lite för mycket godsaker är jag ändå lika snygg.
• Jag har en busschaufför som de flesta mornar tar sig tid att väna på mig medan jag löper till bussen.
• Jag kan påverka.
• Jag är snygg även utan mascara för mina ögonfransar är alldeles svarta i sig självt.
• Det är jag som bestämmer över mitt eget liv.