Det är en enda röra inom mig. Studenten närmar sig. Det jag vet och vetat ett tag är att jag vill läsa till psykolog, för detta behövs svinhöga betyg samt ett års arbetslivserfarenhet på minst halvtid. Betygen är fortfarande hoppfulla, kanske kan jag klara att ta mig in. Arbetslivserfarenheten känns dock kämpigare, jag har inte ens gett mig in i arbetssökardjungeln då jag inte känner att jag har tid till det. I sommar vet jag att jag får jobba hos mamma och det har även pratats om att lära upp mig så att jag kan fota och kanske i framtiden jobba lite (och då även kunna fota) under mina kommande fem år på psykologprogrammet. Vad är problemet då tänker ni. Jo, jag kommer antagligen inte komma upp 50% och måste därför hitta ett annat jobb -vars som helst. Men letandet efter detta jobb känns som sagt väldigt tungt, så jag har nu under de senaste veckorna funderat på att unna mig i alla fall en höst då jag lever för mig själv ett tag. Förhoppningsvis reser lite, kanske arbetar lite volontärt på ÖG eller andra ställen och skapar kontakter runt om, samtidigt som jag kanske får jobba någon dag i veckan på Sandro. Tanken om att även klämma in en kurs på universitetet har också dykt upp och jag har ägnat en del tid åt att titta runt bland olika kurser. Det finns ganska mycket intressant, men de allra intressantaste kurserna är också de längsta. De jag hittat är i alla fall: