Visst vore det härligt. Att stå där med 2,0 på högskoleprovet och veta att det spelar ingen roll hur mycket det skiter sig i de sista ämnena. Allt ordnar sig ändå. Men om vi säger som så, 2,0 är för mig väldigt väldigt långt borta. Vi kan kalla 2,0 för mitt barriärmål (inspierad av idrottspsykologin), alltså ett mål jag endast kan drömma om men troligen aldrig kommer att nå. Jag ska i alla fall göra högskoleprovet nu i vår, 28 mars närmare bestämt. Utan förhoppningar och utan förväntningar. Mest bara för att testa på, se om det ens är någon idé att försöka. Eller hoppas. Igår började jag lite smått mina förberedelser, jag kollade in ett tidigare prov. Övade på några frågor och insåg att.. jaa.. 2,0 är en bit bort. Så blev jag givetvis väldigt glad och upplyft när min vän Elin tipsade mig om aftonbladets guide till 2,0. Men även det blev en besvikelse i sig. Visst fanns det kanske ett eller två tips som var bra men att det gör att jag får 2,0 på högskoleprovet var sannerligen att lova för mycket. Så jag traskar vidare och tänker att det får gå lite som det går, känner jag att högskoleprovet är något jag verkligen borde göra har jag minst ett år till på mig eftersom jag måste jobba ett år ens för att kunna söka till psykologlinjen.. och ja.. då spelar det helt enkelt ingen roll hur dåligt det går 28 mars. Det är en härlig känsla.