Nu tänkte jag berätta om min helg. Den bjöd på en del äventyr och mycket annat nyttigt.
I Fredags hade jag fullt upp med att få klart min samhällsuppsats och trots att jag skrev som en galning blev den inte klar förrän 00.40. Tur att E inte blev arg över det i alla fall, i själva verket gillade hon min uppsats och jag fick högsta betyg vilket verkligen var ett härligt avslut på gymnasietiden. D kom till mig rätt tidigt på kvällen men han fick mest sitta och titta på mig när jag frenetiskt skrev för att bli klar i någorlunda tid. När jag äntligen var klar och vi hade gjort oss i ordning för att sova var klockan ett men ingen av oss var trötta. Så jag föreslog en nattlig promenad men D tyckte att vi skulle ta det ett steg längre och sova ute. Sagt och gjort. Vi packade sovsäckar, kuddar och lite annat bra och gick till en åker mitt i skogen. Rätt snart märkte vi att myggorna kommit och fåglarna var verkligen pigga. Det var ett väldigt liv och verkligen ljust! Plötsligt insåg jag att sommaren kommit. Vi låg ett tag och bara andades och lyssnade på fåglarna (och myggorna). Sedan försökte jag sova men det var svårt. Efter ungefär två timmar var D less. Med en ynklig röst bad han om att få gå hem och jag packade sömndrucket ihop alla grejer för att med en zombiewalk ta mig tillbaka till en riktig säng. Sedan sov vi djupt och länge riktigt nöjda över vårt äventyr.

Under lördagen bakade jag som sagt en morsdagstårta (tyvärr blev den inte så god som jag önskat) men inte minst städade jag hela huset! Riktigt hurtigt och mamma blev förstås glad. Efter en helt fantastisk, och välbehövlig, måltid drog jag och D vidare mot stan. Där hämtade vi upp E och S för att sluta upp med A på Bölesholmarna där vi grillade, snackade, spelade gitarr och även tog årets första dopp!

Det har varit en toppenhelg med trevligt sällskap och mycket slappande!

Mitt livs sista gymnasiearbete är på g. Det är ännu lite väl mycket kvar, men jag försöker verkligen kämpa. Dock är det grymt svårt att hitta motivation när jag bara vill njuta och fixa inför studenten. Men jag antar att det bara är att bita ihop och skriva på som om det är det absolut roligaste jag vet. Så, tillbaka till arbetet!

Jag är inte längre ordförande på Ö-Gymnsiet. Idag avgick jag och det känns underbart men samtidigt lite vemodigt. Den nya styrelsen verkade jättemotiverad och de hade så många olika saker de ville driva igenom, göra och ordna och jag skulle väldigt gärna vilja uppleva allt detta med dem. Samtidigt känns det oerhört skönrt att slippa det extra ansvaret, att hela tiden tvingas vara den som driver på, ordnar och fixar. Jag har fått nyttiga erfarenheter och nu återstår endast att få ett fett intyg från G där han skriver superlativ efter superlativ om mitt engagemang.

Jag älskar spoken word. Denne man, Lennart Bång är en av de som tävlar i Talang 2009. Jag hoppas att han vinner. För spoken word är bara så härligt. Förövrigt borde jag göra klart geografin som ska in ikväll men jag ser talang istället. En dum syssla på en fredagskväll men så kan det vara när man har dumma uppigfter.

 

Jag sitter på mammas jobb. Ett tag trodde jag att det fanns en buss jag kunde åka hem med, men ack vad fel jag hade. Så nu har jag bara suttit och tjurat sedan sju.. istället för att faktiskt plugga som jag tänkt. Jaja. Läst Amelia har jag i alla fall gjort och blivit glatt överraskad. Tydligen har en av mina favoritförfattare, Marian Keyes skrivit en ny bok som släppts på svenska! Boken heter "En förtjusande man" och beskrivs såhär av förlaget: 

Oj. Nu har man till och med fått klagomål på uppdateringen. Inte mer än rätt tyvärr. Idag har jag ägnat all min tid och uppmärksamhet åt solen och geografin. Jag gjorde dessutom en mycket bra uppfinning när solen stekte på för mycket. Brun blev jag ändå. Hel-härligt. Här behövs inget utland minsann! Dessutom har jag ätit vattenmelon, det är nog ett av de somrigaste rätterna som finns! Mums.

By the way, imorgon bär det av till häktet. Så om ni inte ser mig på ett tag vet ni vars jag hänger. Eller hänger och hänger. Jag vet inte om häktet är den bästa platsen för häng. Men jag antar att det är vad många strävar efter, lite miljöombyte. Dessutom tvivlar jag på att S (som förövrigt stalkade mig på Plantagen idag) skulle tvinga mig att göra klart geografiuppgiften om jag satt där. Häktet har nog många fördelar.

Jag har fortfarande ont i huvudet efter smällarna igår. Jag får ångest över hur många hjärnceller som kan ha dött. Jag vill inte bli korkad.

Igår följde jag med min vän E till stallet. Det var väldigt länge sedan och ett kärt återseende. Dock satte hon mig på att göra alla de tråkiga upgifterna. Som att mocka, sopa gången, hämta massor av vatten (det var tungt) och dela ut morgonhö utanför boxarna till alla hästar. E fick hämta in dem, blanda mat och framför allt ge alla hästar sin mat. De blev ju överlyckliga när hon var så snäll. På mig ville de inte ens hälsa, jag la ju all mat utanför boxen. Nästa gång ska jag allt se till att jag får göra roligare grejer. Bara för att hon fick körkort före mig ska hon inte inbilla sig att hon har någon slags bestämmanderätt. Nej. Dags att återta platsen som stallets drottning... eller hur var det nu. (Jag älskar E. Detta inlägg var mest ironiskt. Men jag ska försöka få kela med någon häst nästa gång!)

Jag vill ha en sån här tuffing till häst!

Lika bra att erkänna. Det lär ändå komma ut. Hela världen lär snart veta. Inte en kotte lär missa denna nyhet så det är lika bra att jag står för spridningen. Idag fick jag spö av en 95:a. Jag trodde aldrig att jag skulle behvöa säga detta men hon tog mig med storm. Det var defenitivt inte hennes teknik eller boxartallanger som gav mig ett par riktiga smällar, det var snarare råslag. Om man säger som så, det är skillnad på att slåss och boxas. Slåss kan de flesta av oss, vi gör det kanske inte ofta eller inte alls, men slåss kan vi. På ett eller annat sätt. Vissa är starka. Kan slå hårt. Andra kan inte det. Men att boxas är inte att slåss. Att boxas handlar till väldigt stor del om teknik. Små detaljer som måste sitta, en tanke bakom varje slag och varje rörelse. Den 95:A jag mötte i "ringen" idag hade inte dessa baktankar bakom sina slag. Det var mer som ologiska, hårda slag som matades utan hämningar. Jag ska erkänna att jag blev överrumplad. Antagligen hade hon redan innan bestämt sig för att visa att hon minsann kan. Frågan är om det blev så lyckat ändå. Visst, hon tog mig eftersom jag blev överrumplad och inte lyckades återfå förmågan att slå tillbaka tillräckligt hårt. Men lyckades hon få någon av åskådarna imponerade? Jag vet inte. Trots allt känns min heder lite tillplattad och jag kan lova en rak höger på hennes mer än väl blottade ansikte nästa gång. Kanske förstår hon då att garden även den har sin uppgift. Det återstår att se. Klandra henne ska jag inte. Vi alla har varit unga.    

Min outfit den kvällen D föll för mig.


Såhär såg A ut samma dag. Han fyllde år.


Så här flitigt pluggade jag religion i Turkiet.


Såhär hungrig var jag och E efter en veckas läger

Idag har saker flutit på. Sov jättelänge och gosade med D i flera timmar innan vi tog oss upp. Åt frukost i lung och ro och fick sedan stressa för att hinna i tid till stormötet. Men det var värt. Mycket värt. Stormötet gick bra. Det var väldigt kort och med mycket fika, alla gillade oss! Så nu sitter jag här och tittar på den långa listan av skolarbete. Okej, den är inte lång. Uppgifterna är bara jobbiga. Geografiarbete, samhällsuppsats samt filmanalys. Dessutom hade ju jag tänkt försöka hinna med att plugga teori inför körkortet, måste ju nämligen klara en del tester på körskolan innan det ens är tal om att få göra det riktiga provet så nog har jag att göra alltid. Hur jag ska hinna vet jag inte, men idag är en så härlig dag att jag bara struntar i pluggandet. Det får bli imorgon och dagen efter det! Men nu lockar solen, snart träning och sedan ska jag umgås med min underbara vän E!

Jag ska lana ikväll. Lana skolarbete. I alla fall en halvtimme till. Jag är så dålig på att härda ut. Speciellt när jag är trött. Gick i alla fall en timmes promenad idag. Pratade med D och var först sur och vrång. Sedan blev jag ännu mer sur och berättade om alla mina tyngder. D förstod. Sa att han älskar mig. Då kändes det genast lite bättre. När jag kom hem var jag en isbit. Kylan ute var bortom all nåd. Det såg till och med ut som att det var is på vattenpölarna. Tunn, tunn is. Men ändå is. Svinkallt. Så jag sitter med massa filtar. Dessutom har jag ätit kladdkaka. Alldeles för lite men jag började må illa så jag var tvungen att sluta. Jag mår jämt illa nu för tiden. Nej, jag är inte gravid. Det är bara konstiga monster i min mage. Eller för mycket kladdkaka. Mystiskt och störande. Imorgon ska jag på ett viktigt möte med alla gymnasiechefer i kommunen. Bäst att klä sig anständigt. Komma naken tycks inte vara ett alternativ. Frågan är om ens hängselbyxor är tillåtet. Kanske blir kostym. Eller det vanliga. Chill. 

Ibland möter man motgångar i livet. Vissa möter enorma motgångar som t.ex. dödsfall eller svåra sjukdomar medan jag möter små vardagliga motgångar som lik förbannat är påfrestande nog för mina nerver. Det värsta med motgångar är att de sällan kommer ensam. Hade man bara haft ett litet problem att jobba med hade det faktiskt kunnat vara överkomligt, men inte när de börjar klumpa ihop sig i antal. Idag kom många motgångar. Jag är redan less och förbannad. Det som är bra med min förbannelse är att jag blir rätt effektiv. Elakt effektiv. I alla fall en stund. Nu har jag suttit hela eftermiddagen, trots bultande huvud, illamående och allmän trötthet och skrivit massvis av dokument och grejer för elevrådet. Jag är spyless. Extra less blir jag av tanken på att jag måste få samtliga i rådet att närvara på ett möte så att vi kan prata igenom allt inför årsmötet. Det lär aldrig gå. Folk kommer inte. Det spelar ingen roll om jag blir arg eller använder hårda ord som att det är jätteviktigt att komma osv. Folk kommer inte. Och jag blir galen! (vissa kommer. de älskar jag, men vissa gillar att dissa mig)

Sedan är det geografiuppgiften. Den hade kunnat vara rolig men det är den inte längre. Den är för stor. Tidskrävande och energitagande. Jag är helt matt bara av tanken. Jag ska verkligen försöka få den klar, varken mer eller mindre.. så får jag bara hoppas att det inte påverkar mitt betyg. Då är jag grillad. Samhällsuppsatsen har jag inte börjat oroa mig för än. Men det kanske kommer. Jag försöker att ta en sak i taget, men det går som sagt sådär när de andra motgångarna liksom klampar in framför mig helt hänsynslöst.

Just nu överväger jag mellan kladdkaka och en springtur. Boxningen blev ju inte av ikväll. Frågan är vad min hälsa föredrar. E tror en kladdkaka. E har sällan fel. Och blir jag tjock blir jag i alla fall någonting vilket alltid är en fördel. Som plåster på såren för detta arga och tråkiga inlägg för ni en ny serieruta av Nina. Hon är ju rätt festlig den kvinnan.

Detta är bara en av Nina Hemmingssons härliga serierutor

I fredags när D kom och hämtade mig hade han med sig ett guldigt paket. Så fort vi satt i bilen påväg mot V passade jag på att öppna det och vad fanns i om inte en ask med belgisk choklad! Inte illa alls. Helgen har därför ägnats åt choklad men givetvis en massa annat också. Vi gick en lååång promenad, en mil, broarna runt och förbi ICA för att köpa lite mat. På kvällen spelade vi lite spel med D:s föräldrar. Jag och D vann stort i "Med andra ord" medan jag fick se mig besegrad när vi tog oss an bondespelet. Det gick sannerligen inte vägen för mig och jag glömde helt att skörda, vilket innebar oerhört mycket förlorade pengar. Bondespelet var i alla fall rätt roligt, lite som monopol fast med inriktning mot jordbruk. 

Idag på boxningen fick vi köra fritt med hjälmar på huvudet. Det ägde. Jag och E slogs som riktiga kämpar men jag gick vinnande ur striden då E:s lins, efter ett perfekt slag mot ögat, helt sonika ploppade ut. De var dock ingen fara med henne ty hon hade hunnit med att bli riktigt härdad under hennes tjuvträning igår. Hon var nämligen på thaiboxning. Jag är själv lite sugen på att haka på men känner å andra sidan att det är jobbigt att ha för många fasta tider, speciellt när jag bor utanför stan... Vi får se hur det blir med den saken helt enkelt. Kvällen blev konstig. Hade tänkt umgås med C, men eftersom hon blivit sjuk sket sig den planen. Då fanns alternativet att hälsa på B och se film, lägerbål med kyrkfolket eller att sitta hemma i min ensamhet. Som vanligt när det blir för mycket att välja på så väljer jag ingenting. Alltså blir jag hemma och D får komma och hämta mig innan vi åker till V inatt. 

Nu är jag ilsken. Jag har alltid gått och trott att värnplikten inte räknas som arbetslivserfarenhet eftersom jag fått det som svar när jag frågat. Nu, efter viss research på studera.nu:s hemsida kan jag dock konstatera att det gör det visst! Jag blir riktigt galen så i ren protest skyndar jag mig in på lumpen.nu där jag anmäler intresse om att mönstra. Jag har länge funderat på lumpen och tyckt att det vore en upplevelse full av skräckblandad förtjusning. Jag tror att det vore en nyttig erfarenhet och att det skulle ge mig ny insikt och kunskap om mig själv. Nu får vi bara se hur allt blir, jag ska först fylla i ett lämplighetstest och sedan avgör pliktverket om jag får mönstra eller inte. Därefter får jag genomgå samma test som killarna, enda skillnaden är att jag har möjligheten att tacka ja eller nej. Så det är inte förrän i själva slutskedeet som allt avgörs, vilket innebär lite mer tid för mig att känna efter vad jag vill. Spännande ska det bli i alla fall.

Vad som dock förvånar mig är att det inte står något om praktik räknas som arbetslivserfarenhet, både eget företag, vård av barn eller anhörig räknas samt givetvis vanliga jobb och sommarjobb. Jag tycker därför att även praktik borde kunna räknas, alltså riktig praktik utanför skolan. Raad har nämligen sagt att han troligen kan skaffa praktikplats på BRÅ till mig, vilket även det vore grymt. Speciellt eftersom jag gärna vill arbeta inom kriminalvården framöver. Samtidigt finns det ingenting som hindrar mig ifrån att hinna med allt, för vad är det för mening med att stressa med att utbilda sig?   

Idag har jag tagit ett litet steg närmare körkortet. Gjorde nämligen risk1:an idag, alltså en utbildning om alkohol, droger, trötthet, stress, grupptryck med mera och dess påverkan på körningen. Jag kan väl inte påstå att jag lärt mig speciellt mycket nytt. Snarare återigen fått vissa saker konstaterat. Typ

alkohol+bilkörning = dålig kombination
sömn är livsviktigt
droger är inte bra
det är skillnad på stress och stress

och så lite mer. Mest handlade det om värderingsövningar, att diskutera två och två och se någon film. Det gick rätt bra, även fast det var tre timmar och massor av främlingar. Känns hur som helst skönt att ha det gjort, nu återstår bara halkbanan, teorin och slutligen uppkörningen. Fast det är klart, en massa massa övning kommer också krävas, men det ska nog gå det med.

Jag vet att jag varit väldigt velig med mina känslor i de senaste inläggen. Ena stunden har det varit negativa toner om sutdenten, nästa stund lycka och lättnad för att sedan övergå i panik över min dator. Paniken har dock lagt sig. Jag behövde bara traska in hos datateknikerna så började datorn lysa igen. Helt otroligt. Jag tror att dessa män har magiska fingrar, för allt han gjorde var att ta ut batteriet och stoppa in det igen. Precis samma procdeur som jag upprepade hela två gånger igår. Utan resultat. Snacka om orättvist. Fast å andra sidan är jag glad att de fixade det så enkelt och snabbt, jag fick till och med min power point till pa100 reodovisningen!

Efter skolan drog jag, E och C på stan ett tag där vi spanade in Monki som nyligen öppnat i Umeå. För att fira dagen, eller bara för att jag kände mig taggad, köpte jag ett par byxor och ett grymt skärp. Det blir kanon. Alla kommer skratta åt mig när jag har byxorna, men jag tycker att de var tuffa. Det är som en blandning mellan chinos (som jag velat ha jättelänge) och de omtvistade haremsbyxorna. Alltså riktigt ful-chict. Anna hade dessutom hunnit köpa mina balskor igår så jag fick dem idag. Då vart det bara att pallra sig till högtidskläder för att de om de passade till klänningen. Till min stora glädje passade de kanon!! Så nu är det fixat. Dessutom var priset sannerligen inte dåligt, 200 kronor. Inget alls att bråka om. Ja, jag är överlycklig! 

Idag följde mamma med mig för att kolla på studentklänning och skor. Jag hittade en som jag köpte. Den är inte alls som en klassisk studentklänning - alltså vit. Utan den är blommig. Jätteblommig. Och fin. Om jag väljer att ha den kommer jag sticka ut men nu har jag kommit till en gräns där jag inte längre bryr mig. Vi hittade även ett par fina skor, rätt enkla men i bra färg för klänningen (tror vi). Såklart fanns inte rätt storlek men efter ett samtal till Övik fick vi kostaterat att de hade en 37:a inne. Det återstår dock att se om 37 funkar, mina fötter är trots allt rätt små. Men livet känns genast betydligt lättare. 

Min valborg var en av mina bästa (för att inte säga den bästa). Den tillbringades med Daniel, Kina och Anton hemma hos mig. Vi grillade massvis av mat, åt och åt och åt snackade och åt. Sedan dukade vi undan allt och körde lite tjejerna mot killarna i singstar. Tjejerna vann, allt pga sångfågeln Kina. Singstar avlöstes av en hel del guitar hero. Sedan tyckte vi att det var dags för lite bastu där det blev en hel del snack, skrubbning och annat. Sedan hade klockan hunnit rinna iväg på riktigt och vi kände oss alla lite för trötta för att pallra oss ut till en grillstuga och ha lägerbål så vi bestämde oss för att flytta in lägerbålet. Vi tog massor av madrasser och la på golvet med kuddar och täcken och dukade upp massor av godsaker och tände en brasa i kaminen. Sedan passade Daniel på att spela gitarr och vi andra sjöng med. Vid tretiden ungefär tyckte vi att det började bli dags att sova så vi drog in årorna för denna gången. Tack mina fina vänner för att ni gjorde valborg så bra!