Ibland möter man motgångar i livet. Vissa möter enorma motgångar som t.ex. dödsfall eller svåra sjukdomar medan jag möter små vardagliga motgångar som lik förbannat är påfrestande nog för mina nerver. Det värsta med motgångar är att de sällan kommer ensam. Hade man bara haft ett litet problem att jobba med hade det faktiskt kunnat vara överkomligt, men inte när de börjar klumpa ihop sig i antal. Idag kom många motgångar. Jag är redan less och förbannad. Det som är bra med min förbannelse är att jag blir rätt effektiv. Elakt effektiv. I alla fall en stund. Nu har jag suttit hela eftermiddagen, trots bultande huvud, illamående och allmän trötthet och skrivit massvis av dokument och grejer för elevrådet. Jag är spyless. Extra less blir jag av tanken på att jag måste få samtliga i rådet att närvara på ett möte så att vi kan prata igenom allt inför årsmötet. Det lär aldrig gå. Folk kommer inte. Det spelar ingen roll om jag blir arg eller använder hårda ord som att det är jätteviktigt att komma osv. Folk kommer inte. Och jag blir galen! (vissa kommer. de älskar jag, men vissa gillar att dissa mig)

Sedan är det geografiuppgiften. Den hade kunnat vara rolig men det är den inte längre. Den är för stor. Tidskrävande och energitagande. Jag är helt matt bara av tanken. Jag ska verkligen försöka få den klar, varken mer eller mindre.. så får jag bara hoppas att det inte påverkar mitt betyg. Då är jag grillad. Samhällsuppsatsen har jag inte börjat oroa mig för än. Men det kanske kommer. Jag försöker att ta en sak i taget, men det går som sagt sådär när de andra motgångarna liksom klampar in framför mig helt hänsynslöst.

Just nu överväger jag mellan kladdkaka och en springtur. Boxningen blev ju inte av ikväll. Frågan är vad min hälsa föredrar. E tror en kladdkaka. E har sällan fel. Och blir jag tjock blir jag i alla fall någonting vilket alltid är en fördel. Som plåster på såren för detta arga och tråkiga inlägg för ni en ny serieruta av Nina. Hon är ju rätt festlig den kvinnan.