Jag är ledsen. Mycket ledsen.
Min mobil sa hej då igår. Packade kappsäcken och tog farväl. Trillade av pinnen... avled.
Den är svart. Jättesvart.
Jag tar ut sim-kortet, batteriet. Stoppar in dem igen. Sätter på. Ingen reaktion.
Upprepar. Ingen reaktion. Upprepar. Ingen reaktion. Låter Daniel försöka. Ingen reaktion. Upprepar. Ingen reaktion.
Min kära mobil som klarat allt. Som blivit sönderbränd. Kastad i marken (flertalet gånger) och som ständigt varit med mig, är nu borta. Svart. Finito goodbye.

Det känns rent ut sagt förjävligt. Jag som har massa viktiga samtal som väntar.
Dumma dunderklump.