Svar: Hon blev beordrad (ja, denna gång var det en order och inte ett frivilligt beslut) att gå ut med hunden. Så fort jag tagit mig utanför dörren insåg jag vad jag hade på mig. Tänk nu på de fulaste byxorna du har i din ägo. Om du är mode-freak, mode-bloggare eller har lagt för mycket pengar på kläder i ditt liv funkar inte detta, tänk då istället på ett par långkalsonger. Ser ni det framför er? Bra! Tänk er då ett klädesplagg som är snäppet värre. Då har ni mina byxor. Direkt snodda från pappa. Pappa använde dem typ... på 80-talet kanske. De är riktigt blåa men med åldern har de blivit diverse fläckar från färg och annat. Kom också ihåg att de är ungefär 10 storlekar för stora. De är enorma. Hasar ner så att jag visar halva rumpan. Och ja, vi kan sammanfatta det med att de inte är direkt smickrande för varken min figur eller min image. Jag vill inte utmärka mig som en modemedveten person, inte ens en person som är speciellt noga med vad jag har på mig, i alla fall inte när jag är hemma. Men, att lämna huset med dessa byxor kändes inte alls bra. Därav valde jag att stappla mig fram i mörkret där förhoppningsvis ingen människa skulle lyckas skåda mig. Och ooh så bra det gick. Men inte gör jag om det, för när jag går ut med de blå byxorna på är gränsen nådd.