Jag tog mig i kragen idag och besökte arbetsförmedlingen. Trotsade mina fördommar, gick dit även fast jag bara några timmar tidigare läst i tidningen om hur en berusad arbetsförmedlare snackat högt om en av hans "klienter". Jag gav det helt enkelt en chans.

Jag hade redan fört in en del uppgifter om mig själv hemma men ville ha hjälp med andra, dessutom hade de "drop-in hjälp för CV" som jag tänkte utnyttja. Det första jag tänker när jag kommer innanför dörrarna är "Vad gör jag nu?". Det hela kändes ...oklart. Och oklart var precis vad resten av det mötet kändes också. Jag fick i uppdrag att sätta mig ned vid en dator, logga in och vänta på hjälp. Logga in gick inte, för systemet var nere. Tillslut kom ändå en kvinna. Konstaterade att jag inte kunde logga in och gick och hämtade ett gult formulär jag skulle fylla i. Jag informerade henne om att jag redan fyllt i de flesta av de där uppgifterna hemma. Hon sa att det var bara att göra det igen. Så jag gjorde det. Sedan kom Emma och höll mig sällskap och efter sisådär 30 minuter kunde jag logga in igen. Jag gjorde det. Började fylla i resten, trots att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra, och väntade på hjälp. Ingen kom. Ingen frågade hur det gick, om jag hade frågor. Ingen sa någonting. De tittade inte ens åt mitt håll. Jag satt ändå där närmare två timmar. Men möttes av tystnad. 

Allvarligt talat. Kommer man in vars som helst annars och säger att man behöver hjälp -får man hjälp. Men på arbetsförmedligen ska man tydligen gissa sig till hur man ska göra saker och vill man, hör och häpna, ha hjälp av personalen får man ställa sig och vifta. CV-drop in hade de ställt in, eftersom de var så få i personalen. En kvinna som varit där dagen innan och hört om CV-hjälpen blev mäkta besviken. Men tydligen är det sånt som händer. Det var ju tur att systemet låg nere, så att de ändå hade lite personal som kunde hjälpa till. Eller hjälpa och hjälpa...

Härmed konstaterar jag att arbetsförmedligen endast har sig själv att skylla på sitt skamligt dåliga rykte. Och, hemskt att säga, men jag tror aldrig i min vildaste fantasi att arbetsförmedlingen hade fungerat såhär dåligt om den varit privatägd. Jag är inte moderat. Men ibland förlorar jag hoppet på staten och det statliga. Det är inte konstigt att arbetslösheten är högre än någonsin! Och ändå ska jag ge dem en chans till. Är det samma sak då kommer jag bli galen. Folk som inte sköter sitt jobb ska inte ha ett jobb. Statliga medel ska inte gå till jobb vars arbetsbeskrivning lyder "Gör så lite som möjligt". Så är det bara.