Ikväll har jag varit uttråkad. Så när min vän M berättade att han ätit middag med en tjej idag började jag snabbt ställa jobbiga frågor som "Pussades ni?" "Vad hände?" Vad sa hon?" "Ska ni gifta er?"... osv. M blev snabbt rätt trött. Såklart. Jag ställer ju jättedryga frågor. Men jag behöver liksom lite drama. Jag lever på drama.

Problemet är bara att mitt liv just nu är helt odramatiskt. Framförallt på kärleksfronten. Det mest dramatiska som händer är väl att jag och Daniel bråkar ibland, men han springer inte längre ut ur huset. Han lämnar inte ens rummet längre. Vi bara kramas samtidigt som vi försöker komma fram till något vettigt. Helt odramatiskt. Helt vanligt. Jättetrisst.

Tillslut frågar M om jag vill höra hela dejt-historien från början. JAAAAAAA skriker jag ut i luften. Trots att konversationen endast tar sin form på msn. JAJAJA. Berätta allt. NU. Och som jag får höra. Från början till slut. Inte mycket drama konstaterar jag sedan. Inte TILLRÄCKLIGT med drama. Är det bara jag på denna jord som vet hur man skapar drama? Herregud. Ser ni inte att jag behöver drama? Att det liksom kliar i fingrarna och att mina tankar är helt inriktade på "Skapa drama, skapa drama!" samtidigt som förnuftet säger "STOPP!".

Så inser jag att det är tjejkväll imorgon. Älskade tjejkväll. Då blir det drama. OOOH så mycket drama det blir. Kanske blir äntligen drama-kvoten fylld. Så kan jag sitta där och bara känna mig lycklig över att jag inte behöver vara mitt i röran. Jag har ju bästa åskådarplats och en trogen pojkvän. Bättre kan det inte bli.