Det var bara en kvina som ville prata med mig igår. Från VF. Så himla typsikt. Jag hade till och med rakat benen, lindat min fot extra fint och tagit på mig min nya favoritklänning. Jag kan inte låta bli att undra; var det brösten som var för små?

Jag har tröstätit en chokladkaka igår. Nästan en hel. Daniel fick bara lite. Idag har jag bakat morotskaka. Att tröstäta hör till en av de bättre sakerna i livet. Den fina form jag fick från fjällvandringen börjar sakteliga återgå till det normala. Jag kan ju knappt promenera utan att foten värker. Hoppas att Daniel gillar den lite rundare mig också. Annars får jag verkligen anledning att tröstäta. Massor.