Idag har jag träffat helt fantastiska människor på jobbet. Daniel lagade middag och diskade och sedan gick vi en promenad längst med älven. När vi kom hem igen åt vi kladdkaka med grädde och nu sitter jag och försöker få inspiration till att plugga. Tror dock att det är lönlöst det där med inspirationen, bäst att bara sätta igång. I lägenheten är det en enda röra och det mesta står still. Efter att jag varit på IKEA, nästa vecka, ska vi försöka få riktig ordning på saker och ting. Jag längtar, för jag har märkt att jag blir oerhört stressad av att ha det såhär rörigt runt omkring mig. Så ser det ut just nu. Alldeles för mycket men riktigt härligt.

Nu har jag bott hemifrån några dagar. En ganska märklig upplevelse. Allt går egentligen frid och fröjd. Kanske lite för mycket frid och fröjd så jag blir lite orolig. Jag har hittat lägenhetens flesta skavanker och nästa lägenhet jag skaffar ska ha, badkar, balkong och bra väggar att skruva i. Toan ska inte heller ha en fläkt som går tokig så fort man bestämmer sig för att tända lampan och helst ska det inte finnas grannar. Ljudet av grannarna ger mig nämligen noja. Jag är inte van vid att höra en massa ljud utanför dörren, men nu smäller det och har sig då och då. Varje gång hoppar jag till och blir skiträdd och stressad. Vill helst sticka ut huvudet genom dörren för att se vem det är som klampar, men det kan ju verka lite konstigt så jag låter bli.

Annars flyter livet bra. Fonderna har ökat men kassan sinat. Längtar tills dess att lönen kommer. Den 4-6 ska jag, Johan och Rebecka dessutom på utbildning för att bli sommarlovsentreprenörshandledare i Sundsvall, så vi ska passa på att utforska IKEA när vi är i krokarna. Det ska bli grymt nice och jag är helt lycklig över att ha så fina kollegor som peppar mig till att ta för mig och fråga istället för att bli tillfrågad. Daniel är också fin. Jag var grymt inte-trevlig när vi höll på att bära grejer i flytten (det berodde nog mest på att jag under helgen insett att jag inte är ett dugg stark utan faktiskt riktigt klen) men han var ändå snäll. Nu har jag lugnat mig och försöker bete mig och Daniel är fortfarande en tålmodig ängel (inte bokstavligen en ängel men liksom i sitt sätt). Så livet är rätt bra. Stressigt men bra.

Vi har fortfarande ett skrivbord som ska slipas och målas. Och hyllor som ska hängas upp. Tavlor lika så. TV som ska införskaffas och andra nödvändigheter, men snart, snart så kommer vår lilla lya kännas som ett riktigt hem. Och innan jag hinner få allt för mycket ordning, hoppas jag att jag får besök av fina vänner. Ni alla är alltid välkomna, hör bara av er!

Jag har tydligen inte lämnat in min hemtenta på rätt sätt, snacka om iskallt uppvaknande från en annars varm påsk!