Nej, jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt. Det kan va så bra. Inget konstigt med det, så har det alltid varit. Jag har haft ett växlande humör med toppar och dalar om vart annat. Men det har varit lugnt ett tag. Jag har haft dagar då jag velat stänga in mig för mig själv och bara vara och då har jag gjort det. Sedan är det bra. De senaste dagarna har varit annorlunda. Jag har inte kunnat stänga in mig. Jag har tvingats sätta ord på en liten bråkdel av det jag känner och det har väckt resten. Mitt huvud har varit så fullt av känslor den senaste tiden att jag inte vetat vad som är ut och in. Och jag är inte mycket klokare nu, mer än att jag vet att det måste till en förändring.