Jag har försökt att ha ett öppet sinne till arbetsförmedlingen, trots att jag haft några mindre roliga erfarenheter av dem. Men igår kände jag att bägaren smått började fyllas. Att den rann över vore nog att överdriva, men nära var det. Jag skulle ringa ett snabbt samtal för att kolla en detalj kring ungdomsjobben som Umeå kommun haft. Börjar med att ringa till växeln och förklarar hela historien bakom (vilket givetvis var dumt eftersom hon inte hade en aning om vad jag snackade om). Tillslut klämde hon ur sig att jag var tvungen att prata med en arbetsförmedlare. Kopplade mig. Jag började förklara igen. Rätt snart insåg jag att den här arbetsförmedlaren har ingen som helst aning om vad jag snackar om. Hon konstaterar trött att jag måste tala med en ungdomsförmedlare. Så jag ringer växeln igen, ber dem koppla mig till en ungdomsförmedlare. Jag kopplas men möts av tystnad. Får alltså ringa växeln igen, be att få tala med en ungdomsförmedlare men inte samma som senast eftersom denne inte svarar. Blir återigen kopplad och lyckas tillslut få tala med en arbetsförmedlare som någorlunda vet vad jag pratar om. Ja, när hon väl blivit klart med ddet hon höll på med och orkade bemöda sig med att lyssna på mig. Svar på min fråga fick jag inte, utan snarare ombedd att ringa skatteverket. Så då återstod bara en telefonkö på 38 personer. Hujeda mig vilken dag.