Jag är sjuk. Funderar på att lägga mig och sova redan nu, orkar inte hålla ögonen öppna. Men det känns tråkigt. Dessutom är det värdelöst att vara sjuk när alla är borta. Daniel är i kyrkan. Mamma på Norrlandsdagarna och pappa är ute med jobbet. Ingen är hemma för att ta hand om mig. Ingen kan ge mig nödproviant och stryka mig på pannan. Det är inte rättvist.