Jag börjar må bättre. Tror inte att jag har feber längre i alla fall. Istället rinner tårarna och snoret. Det ska ju tydligen vara ett tecken på förbättring så jag försöker se saken på den ljusa sidan. Kanske dör jag trots allt inte. Daniels familj har tagit på sig uppgiften att försöka få i mig så många preparat som möjligt men jag nöjer mig med ipren.