Jag vet att det varit rätt tyst på bloggen ett tag. Det beror helt enkelt på att det varit en galen vecka med oerhört mycket att fundera över. I måndags var jag kallad på intervju för ett av kommunens ungdomsjobb. Jobben har en ganska lång historia som jag tycker att alla i Umeå bör känna till. Kolla in länken om ni känner er osäkra. I alla fall, jag blev kallad till intervju på måndagen. Det var ett jobb som "elevrådsutvecklare" på Midgård. Efter intervjun kände jag väldigt starkt att det inte var rätt ställe för mig, samtidigt blev jag förtvivlad för jag har liksom inte råd att tacka nej till jobb som det ser ut just nu. Jag ringde Daniel och pratade av mig. Någon timme senare har jag ett missat samtal på mobilen och ett sms från en kär vän. Det missade samtalet är från en rekryterare på kommunen som jag träffat i samband med en intervju tidigare i höstas. Sorgen var stor när jag inte fick jobbet, men se jag överlevde. Måste ha varit chokladen. Hon berättade i alla fall att de ville träffa mig för ett annat av ungdomsjobben och att jag skulle ringa henne så fort som möjligt. Jag gjorde det och vi bokade in ett möte på tisdagsförmiddagen. I sms:et tipsade min kära vän om en tjänst som låg ute, givetvis kollade jag genast upp saken.

Plötsligt kändes allt ljusare, jag behövde kanske inte tacka ja till det första jobbet om jag nu (mot förmodan) skulle få det. Så blev det tisdag och innan jag ens hunnit iväg på intervjun ringer en kvinna om ett annat jobb. Jag skulle få komma på intervju redan samma dag, fast på eftermiddagen. Jatack sa jag. Och så blev det dags för samtal på kommunen. De var jättepositiva och det visade sig att jobbet var som ungdomsombud och att jag kommer jobba nära Johan som var anledningen till sorgen. Jag fick dock prata med Johan i telefon och han verkar bra, lite fel dialekt bara, men det ska väl inte vara svårt att ordna?! Så efter det samtalet hade jag en hel del timmar att döda och det valde jag att göra med Kina. Vi åt lunch på Rost och sedan gick vi vidare på Kafe Station där det var betydligt lugnare och det faktiskt gick att höra vad man sa. Så slank jag iväg till intervjun och efteråt var jag positiv och konfunderad. Även det jobbet verkade oerhört roligt och därav fick jag en hel del att fundera på. Så ser min situation ut idag. Rörigt men ack så roligt. Tror däremot att jag bestämt mig för vilket jobb jag ska ta... men det får ni veta en annan dag.