Dagens samtal
Träffade min älskade, älskade vän Anton idag. Vi hade livliga diskussioner, mest om religion, men det ämnet rymmer mycket annat också. Han går bibelskola i södern nu och vi saknar honom massor. Framförallt hans kramar, det är verkligen de bästa kramarna i världen. Som en gosig nallebjörn är Anton.
Anton kan också, ibland, vara ohyggligt rapp i käften. Speciellt när det kommer till kvinnor. Han älskar att driva med oss kvinnor. Massor. Och vi som känner honom har förlikat oss med vårt öde. Skrattar med och klappar honom på huvudet. Innerst inne vet vi trots allt att hemma hos honom är det inga män som har makten. Det är kvinnan i huset.
"Har ni hört om den där kvinnan som slog ner sin man med en stekpanna i köket? Det stod i tidningen för någon dag sedan. Helt sjukt! Vad gjorde egentligen mannen, i KÖKET??!"
Anton kan också, ibland, vara ohyggligt rapp i käften. Speciellt när det kommer till kvinnor. Han älskar att driva med oss kvinnor. Massor. Och vi som känner honom har förlikat oss med vårt öde. Skrattar med och klappar honom på huvudet. Innerst inne vet vi trots allt att hemma hos honom är det inga män som har makten. Det är kvinnan i huset.
"Har ni hört om den där kvinnan som slog ner sin man med en stekpanna i köket? Det stod i tidningen för någon dag sedan. Helt sjukt! Vad gjorde egentligen mannen, i KÖKET??!"
Snabba cash
Snabba cash var alltså filmen vi såg igår. Jag måste säga att den var över förväntan. Efter att ha sett trailern trodde jag att hela filmen skulle vara blodig och rå, men det slapp vi. Till min stora förtjusning. Annars tyckte jag att filmen hade ett bra tempo som gjorde att jag hängde med under hela filmen. I vanliga fall brukar jag nämligen börja fundera vad klockan är sådär vid halvlek. Det hände alltså inte igår, trots att vi trodde att filmen bara skulle vara 1h 30 minuter och inte de 2 timmar som den egentligen är. Visst hade filmen lämnat vissa delar som fanns i boken, men eftersom det var så pass länge sedan jag läste boken var det inget jag störde mig speciellt mycket. Istället blev hela filmen som en påminnelse om allt som hände i boken och med jämna mellanrum tänkte jag "jajuste, det var så det var..". En annan sak jag gillade med filmen var sättet de porträtterade alla "gangsters". I boken kändes alla bara som just gangsters, elaka, onda och utan känslor. Möjligen att man kunde känna lite medlidande för JW, men definitivt inte de andra. I filmen däremot kändes alla mer mjuka och mänskliga. Trots att de höll på med mycket skit så fanns det mycket omtanke och kärlek. Enda nackdelen är att historian ibland känns lite rörig och det är svårt att hänga med i tiden. Plötsligt har flera månader gått och jag sitter fortfarande kvar vid första veckan. Totalt ger jag därför filmen en svag 4 av 5.
Jobbardag
Sitter på jobbet. Börjar 11 men det går dåligt med bussar så jag kommer in till stan tidigare. Hinner kolla igenom lite bloggar, bläddra igenom tidningen och kolla vad som ska göras. Troligen blir det en rätt lugn dag idag. Senare blir det Snabba Cash på bio, handling och god middag hemma. Visst är det härligt med helg!
Här bryter vi inga trender!
Tror ni jag hann med bussen? Självklart inte.
Så nu har jag fått vänta en timme på nästa buss medan Kina och resten svälter (jag med för den delen).
Så nu har jag fått vänta en timme på nästa buss medan Kina och resten svälter (jag med för den delen).
Bäst att skynda
Snart ska jag ta bussen till Kina. Vi ska göra sushi ikväll. Innan dess ska jag hinna duscha, byta om och rasta hunden. Väl i stan ska jag köpa något gott att äta ikväll och hämta ut två biljetter till "Snabba cash" som jag och Daniel ska se imorgon. Vi valde den konstigaste tiden, 15.30, men då kan jag stanna kvar efter jobbet imorgon och det kändes väldigt behändigt. I alla fall, nu ska jag rusa så jag inte behöver stressa mer än vanligt.
Serieruta 7. Lilla jag var på Universitetsbiblioteket med alla stora studenter. Kände mig minst sagt vilsen och det blev inte bättre av att jag tog en stackars students dator. Han rusade förtvivlat mot mig och frågade oroligt om jag stängt ner hans arbete. Hujeda mig. Hur ska det gå när det är dags att börja plugga på riktigt?
3D -Inget för skelögda
Jag och Daniel var och såg Avatar 3D för ett tag sedan (som "alla" andra). Jag tyckte att 3D:n var lite lam, kunde väl antyda lite ibland men förstod inte riktigt hela grejen med det. Så någon vecka senare läser jag i tidningen att skelögda inte kan se i 3D! Och jag har lite lite skelning, i mina yngre år var det värre men jag antar att lite sitter kvar. Inte undra på att jag inte tyckte att 3D var något speciellt. Så säger pappa i samma vända att det är samma sak med de här bilderna man ska fokusera på länge, länge för att sedan sakta föra bort från ansiktet för att se en figur. Skelögda kan inte (eller har i alla fall svårare) för att se figuren för de fokuserar vanligen bara med ett öga i taget. Vet ni hur många skoltimmar jag kämpat med dessa bilder? Svettats och slitigt för att se alla dessa figurer folk påstått sig finna i röran. Jag har inte sett något. Nu förstår jag varför. Men jag hade önskat att en lärare kunde berättat för mig hur det låg till, innan jag började känna mig inkompetent, värdelös och korkad.
Jag kunde tyvärr inte hitta något exempel på en sån bild, men om någon har en eller vet vad de kallas får ni gärna hojta till!
Jag kunde tyvärr inte hitta något exempel på en sån bild, men om någon har en eller vet vad de kallas får ni gärna hojta till!
Skidor -nejtack
Jag hade en liten längtan efter att åka skidor idag. Tills jag tittade på termometern, MINUS 27 GRADER. Plötsligt var det enda jag kände för att sitta inne med en kopp te och massor av filtar. Vad vill han där uppe säga oss egentligen? Kan han inte tala i klartext istället för att ge iskalla hintar titt som tätt.
Idag ska jag också bjuda på min första serieruta. Jag har nämligen som uppdrag (fråga mig inte varför) att göra en serieruta per dag under hela 2010. Varje serieruta står för dagens händelse. Något roligt jag gjort, något komiskt som hänt eller bara något helt vardagligt jag sysslat med. Så, varsågod här bjuder jag på serieruta 1, vilket innebär 1 januari!
Idag ska jag också bjuda på min första serieruta. Jag har nämligen som uppdrag (fråga mig inte varför) att göra en serieruta per dag under hela 2010. Varje serieruta står för dagens händelse. Något roligt jag gjort, något komiskt som hänt eller bara något helt vardagligt jag sysslat med. Så, varsågod här bjuder jag på serieruta 1, vilket innebär 1 januari!
I fall det är svårt att se texten står det "Daniels föräldrar och Åke kom och hämtade upp oss efter att ha varit i Fredrika. Stina (Daniels mamma) stannade på Coop för att handla, lite trodde vi, men hon glömde helt att bilden var fullpackad (fullpackad som i verkligen fullpackad!!) så det slutade med att vi fick ha alla kassar i knäna." Med alla kassar menas typ 6 fyllda matkassar, fyra stolsdynor, ett stort paket ägg och 4 julmust. Behöver jag säga att det blev en hel del skratt under den bilfärden?
Om sushi
Dagens konversation:
Ännié säger:
haha, nej. vi ska laga sushi och sådär
Hampus säger:
sushi lagar man ju inte
Ännié säger:
det gör man väl?
Hampus säger:
sushi är rå fisk, man drar upp dom ur vattnet skär av en bit och stoppar i munnen ^^
Snickra snickra
Mitt senaste snickeriprojekt var att göra en "contactbox". Alltså en box där man har alla sina kontakter, till laddare, ipod-högtalare och väckarklockan. Allt rymms i boxen och ingen behöver se trasslet. Min idé kommer från en liknande contactbox som finns att köpa på t.ex. Designtorget eller www.contactboxen.se. Den är designad av Anna Falkenmark. Och ser ut som bilden nedan.
Jag gjorde några ändringar. Min box är kortare och tjockare, helt i oljad ek och det finns bara tre lite större hål för sladdarna. Men på det hela taget är konceptet rätt lika. Och jag måste erkänna att det känns skönt att slippa behöva betala de nästan 900kronor den kostar i butik. Dessutom tycker jag att det är väldigt roligt att snickra själv, så det blev liksom två flugor i en smäll. Såhär ser min contactbox ut:
Mitt liv som konstnär
Jag har börjat måla lite smått med oljefärg och tycker att det är riktigt roligt. Dock har jag lite svårt att ta mig tid och sätta mig för att måla, men jag har i alla fall hunnit med "fyra" målningar. Såhär ser dom ut:
Mitt första verk. Föreställer såklart bilden vi tog från fjällvandringen, dock med vissa olikheter.
Egentligen tycker jag att det är tråkigt att måla landskap och verkliga saker, gillar bättre när tavlorna inte så tydligt föreställer något så man får tänka lite själv.
Eller så gillar jag motiv som detta, lite strikta, inte så mycket färger och inte så noga med att det ska se verkligt ut.
Vad gillar ni för typ av målningar?
Såhär ser det ut när det har snöat
Hittade några bilder min mamma tog sist det snöade såhär mycket (som jag pratade om i förra inlägget). För er som undrar kan jag också meddela att det var exakt för en månad sedan. Såhär såg det ut då (27 december):
Och efter att vi skottat hela morgonen så såg det ut såhär (28 januari):
Och ingen tidning fick vi idag, för vid brevlådorna såg det ut såhär:
Husgavel blåste bort
Ja, precis den rubriken fanns på VK:s hemsida. En husgavel hade blåst bort. Är inte det sjukt? Hur kan den bara blåsa bort sådär. Måste varit ett fuskbygge. Eller ett av alla de där husen som byggs inomhus och sedan fraktar man varje vägg till platsen huset ska stå och spikar ihop det lite. Något skumt är det i alla fall.
Varde vinter å så kom vintern 2
För några veckor sedan snöade det mer än jag någonsin upplevt förr. Vi fick skotta flera gånger per dag för att ens ta oss i väg med bilen. När det väl slutat snöa blev det istället bitande kallt, närmare -30! Jag tänkte efter att ha genomlevt detta skulle vi nu få en lugn vinter. Tji fick jag. Idag har det varit i det närmaste orkanstormar. Snön har yrt så vägarna har knappt gått att köra på och när jag tog mig en promenad fick jag mig ett riktigt träningspass. Jag önskar att jag hade en bild att visa er, men jag tror nog många runt om i Sverige vet vad jag pratar om. Det verkar inte bara röra Umeå-området nämligen.
Sånna här snöiga dagar längtar jag tillbaka till fjällen,
en klarblå himmel och tystnad.
Jag ska erkänna en sak
Nu ska jag erkänna en sak. Jag har aldrig i mitt liv haft så många läsare som det senaste dygnet. Allt pga. en länkning från denna tjej. Att se att hon valde ut mitt inlägg av 139 bloggar kändes faktiskt helt fantastiskt, som ett bevis på att jag kan. För hur dumt det än kan låta så händer det att jag tvivlar på min egen förmåga ibland. Nästa gång jag tivlar, då ska jag tänka på det här. Och innan trenden försvinner ska jag bara se till att printscreena läsarsiffrorna och sprida dem överallt så att de aldrig försvinner. Vilken dag.
Ni kan väl lämna en kommentar och berätta vilka ni är!
Att läsa på distans
Jag börjar gilla den här distanskursen jag läser. Det tar flera dagar innan någon hinner uppdatera i diskussionsforumet och för tillfället har jag bidragit med tre inlägg medan resten av gruppmedlemmarna har lämnat max ett. Halva gruppen har inte ens kommit med ett inlägg. Så jag bara kikar in i forumet med jämna mellanrum och konstaterar att inte mycket hänt och loggar ut igen. Kanske borde jag läsa de kapitel vi blivit tilldelade, men jag vet inte.. känns som att det kanske går ändå.
Och på tal om att plugga har jag hittat en annan utbildning som jag vill gå. Två år är den. Frågan är bara om det är rätt. Skulle ju alltid funka att utbilda sig, jobba några år och sedan satsa på psykolog. Men det känns inte riktigt optimalt. Blir väl att fundera vidare. Om jag någon gång kommer veta riktigt säkert är dock mycket tveksamt. Tacka vet jag de som levde på 1800-talet. Inte hade de bekymmer som dessa. De nöjde sig med det lilla.
Och på tal om att plugga har jag hittat en annan utbildning som jag vill gå. Två år är den. Frågan är bara om det är rätt. Skulle ju alltid funka att utbilda sig, jobba några år och sedan satsa på psykolog. Men det känns inte riktigt optimalt. Blir väl att fundera vidare. Om jag någon gång kommer veta riktigt säkert är dock mycket tveksamt. Tacka vet jag de som levde på 1800-talet. Inte hade de bekymmer som dessa. De nöjde sig med det lilla.
En märklig natt
Glömde att berätta om min dröm i natt. Jag drömde att jag och Daniel var på dubbeldejt med Blondinbella och Nils. Vi åt middag hemma hos mig, i ett bord vid trädgården, och allt var lite krystat. Pappa skulle ha fest samma dag och hade fyllt alla glas han ville använda med vatten, liksom för att markera att de var bokade trots att de stod kvar i skåpet. Jag vet inte vad vi åt eller så, jag minns bara att jag tilltalade Isabella som Blondinbella och kom på mig själv och skämdes.
Avskedskram hos jobbcoachen
Idag fick jag en avskedskram av min jobbcoach. Inte för att jag fått jobb, utan för att mina tre månader med jobbcoach går ut nästa vecka. Innan dess ska vi bara höras på telefon en gång. Sedan är det över. Det känns faktiskt sorgligt. Hon har lärt mig mycket och peppar mig när jag känner mig som sämst. Det kommer att vara tomt att söka jobb utan min coach som kommer med råd och frågar hur det går så pass ofta att det inte lönar sig att ta det lugnt. Samtidigt har det dykt upp en del potentiella jobb och läget ser faktiskt lite ljusare ut nu. Jag hoppas att det inte slutar vid att vara potentiellt utan blir absolut. Det vore skönt med arbete på heltid. Men tills vidare väntar vi. Och söker fler jobb.
Om det oförklarliga och ibland förklarliga
Hittade detta inlägg och blev lite fängslad. Kalla det mirakel eller slump, spännande är det i alla fall!
Jag håller med och skäms inombords
Idag tog jag en promenad förbi ICA för att hämta ut en kursbok jag fått med posten. När jag kom in såg jag en tant stå med en bössa från Röda korset. Det var en insamling för människorna i Haiti. Jag hämtade mitt paket och handlade det jag skulle. På vägen ut stoppade jag ner lite växel i bössan. Jag gör ofta det, även när det inte är en fysisk person som har bössan. Tänker att de olika hjälporganisationerna kan spendera mina småpengar bättre än mig. Jag tenderar ju endast att köpa smågodis för dem. Så droppade jag en kommentar om att jag tyckte att det var fantastiskt det hon gjorde. Och så började samtalet om hur hemskt där är i Haiti just nu. Jag höll med och beklagade mig men kände samtidigt en liten skam. Jag har knappt tittat på nyheterna. Jag läser hela tidningen men bläddrar förbi artiklarna om Haiti. Ändå låtsades jag vara insatt. Nickade och höll med. Jag klarar inte att se lidandet. Jag vet att det existerar, att det är tusentals döda och att allt bara är katastrof helt enkelt. Jag har hört lite i förbifarten om plundrare och helikoptrar som försökt skicka ner mat men som fått temporära läger att blåsa bort. Inte mer. Det räcker för mig. Om jag dag efter dag ska läsa och se på dessa människor som lider kommer jag bli handlingsförlamad. Jag kommer inte klara av det. Därför byter jag kanal och bläddrar förbi. I ren självbevarelsedrift. Och sedan skäms jag.
Och skänker pengar för att försöka lindra skammen. Så kanske är det inte så dåligt ändå. Med skammen alltså.
Och skänker pengar för att försöka lindra skammen. Så kanske är det inte så dåligt ändå. Med skammen alltså.
Bli rik på din kropp
VF har publicerat två artiklar om en kvinna och en man som valt att sälja sex. Artiklarna är inte dömande, de är snarare positiva i tonen. Både Elin och Johan, som de kallar sig, verkar mer än nöjda med sitt "jobb". De ger dem pengar och de får träffa nya människor. Dessutom trodde inte Elin att det skulle vara "så här lätt i början". Läser man lite mellan raderna kan man nästan tyda en uppmaning till alla arbetslösa, ut och sälj er.
"Elin och Johan har lärt känna varandra eftersom de båda säljer sex och bor i Lycksele. På Johans hemsida finns det en länk till Elins. Så vitt de vet är de ensamma om att sälja sex i Lycksele.
– Men det finns ett behov av fler härifrån. Många som ringer till mig säger att det inte finns någon annan, berättar Elin."
Jag vet inte om det är VF:s mening att uppmana folk att sälja sig. Troligen och förhoppningsvis inte. Mer troligt vill de haka på en trend som kan skönjas, legalisering av sexköp och mindre tabu när det kommer till sex. Men jag tycker inte att de lyckas speciellt bra. Jag är rädd att folk köper dessa artiklar rakt av. Hakar på och säljer innan de tänker. Kanske börjar de sedan tänka, men samtidigt som de tänker ser de pengarna de har tjänat. Då känns det inte längre så farligt. Men hur känns det om fem år? Tio? Tjugo? Och hur känns det egentligen, innerst inne.
Jag kanske är konservativ. Tråkig och ointressant. Men jag tycker inte att man ska sälja sex. Jag tycker inte att man ska knulla runt heller, för den delen. Jag tycker inte att man behöver vänta till bröllopsdagen innan man har sex, men jag tycker att man ska älska den man har sex med. Därför blir jag lite rädd när jag ser artiklar som de här. För ju mer man ser och hör om sånna här saker, ju mer tolerant blir man. Tillslut blir det inte längre konstigt. Och så plötsligt kommer man till arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlaren rynkar pannan, tittar på en med skeptisk blick "hmm.. du har alltså sökt massor av jobb men inte fått några, har du provat att sälja dig?".
Vad tycker ni? Är det bra eller dåligt att visa en annan bild av sexförsäljning?
Stress? Trötthet? Vad är felet???
Jag har ryckningar i ögat. De har pågått i cirka 3-4 dagar. Det är oerhört jobbigt eftersom jag inte kan fokusera med blicken utan att det rycker. Rycken uppkommer när jag sitter framför datorn, tv:n eller kör bil.. alltså när jag verkligen tvingar ögonen till att jobba. För ett tag sedan, ett halvår kanske, hade jag samma ryckningar. De höll på i en evighet. Mamma sa att det var stress och för lite vila, överansträngning. Men jag fattar inte, för jag har ju knappt gjort något ansträngande de senaste dagarna. Vad är felet på mitt öga?
Betongblandare och allt-i-allo-snickare
Gårdagen var, om vi ska hålla oss till stereotyper, en riktig mans-dag. Började på jobbet där jag blev satt på att skruva upp ett stycke krokar. Tror ni inte att jag både fick borra, plugga och använda skruvdragare? Jojomensan. Först hade jag lite problem, kan erkännas, men snabbt gick det fint som smör och krokarna satt uppe. Kände mig stolt. Stoltare än när jag lyckas laga en underbar middag till och med, TACK könsroller! Sedan var en stol lite knagglig, Sanna trodde att den skulle falla ihop. Så när jag ändå var inne i all min manlighet skruvade jag åt samtliga fyra stolar i köket. Så passade jag även på att måla en liten yta... ja. Ni hör ju. Man börjar nästan undra om denna kvinna är tvåkönad, så mycket som hon kan!
Och kära vänner, det slutar inte här, som rubriken antyder. Efter jobbet åkte jag nämligen raka vägen till Coop-bygg för att köpa finbetong. Visste inte vars den fanns så jag frågade handlaren. Till svar fick jag:
-Den måste blandas med vatten.
Där kände jag en liten stund att könsrollerna rubbade mig lite. Han trodde alltså inte att jag visste det? Eller är det så att det även fins finbetong som är färdigblandad?? Snälla, berätta för mig. Jag måste veta om jag kan förakta denna mannen, eller om jag måste ompröva mig själv som okunnig. I alla fall. Vi hittade betongsäcken som vägde 25kg. Då lät jag könsrollerna hållas och Daniel fick lyfta den till vagnen och sedan även köra vagnen genom resten av butiken. Det kändes bra. Jag är ju trots allt kvinna...
Hela kvällen spenderade sedan jag och Elin med att blanda betong och fylla olika formar vi tillverkat själva. Resultatet? Ingen aning ännu, förutom att ALL betong gick åt (vilket innebär ca 13 kg färdigblandad sörja). Hoppas dock att mina betongbokstäver som formar det inte så manliga ordet "LOVE" blir fint! Blir det så, fint alltså, lär ni få se det på bloggen någon dag. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Se till att jobba så att du kan få a-kassa sedan
Borde slipa mina personliga brev. Blev lite stressad när en kvinna från arbetsförmedlingen ringde och frågade hur det går med arbetssökandet. I samma svep hann hon nämna att Umeå kommun fått pengar för ca 200-250 jobb som snart läggs ut (det visste jag iofs redan, men det var kul att höra när jobben läggs ut). Hon poängterade också att de var ett halvårs heltidstjänst, vilket betyder att man efter det har rätt till någon typ av a-kassa. Det kändes ju hoppfullt och pedagogiskt. "Se till att söka de där jobben, då kan du leva på a-kassa efter det!". Hm.. nejtack. Jag tror att jag skippar det sista.
Ännu en dag
Sitter uppe och läser platsannonser. Av någon märklig anledning blir jag alltid lite hoppfull när jag ser en annons som matchar mig. Jag letar och letar. Bland dryga hundra annonser finns ungefär 5 stycken som jag kan söka. Jag skriver upp allihopa och tänker att nu fasiken ska jag visa dom. Nu ska jag äntligen lyckas skaffa ett jobb! Än så länge har det dock inte riktigt givit så goda resultat, men att jag fortfarande känner lite hopp inom mig måste väl betyga att jag inte är i botten ännu? Då är bara frågan om det är positivt eller negativt.
Imorgon är det kommer dock den verkligt tuffa uppgiften, det är nämligen då jag ska dikta ihop fina personliga brev för alla annonser och sälja in mig. Behöver jag säga att jag hoppas att natten blir lång?
Imorgon är det kommer dock den verkligt tuffa uppgiften, det är nämligen då jag ska dikta ihop fina personliga brev för alla annonser och sälja in mig. Behöver jag säga att jag hoppas att natten blir lång?
Jag och kusin Leo i somras
Läste gamla inlägg och tänkte, vad håller jag på med?
Bläddrade tillbaka i bloggen. Tog mig till sommaren 2008. Det enda jag tänker när jag läser är, har jag skrivit det här? Det känns så relevant. Jag delar med mig av mitt liv, utan att blotta för mycket. Jag använder ett språk som jag själv anser tilltalande. Och det finns substans. Sedan får jag en liten klump i bröstet. Vad bloggar jag om nu? I ärlighetens namn. Vad bloggar jag om nu. Är det lika bra? Eller är det helt enkelt så att jag blivit sämre med tiden. Blivit trött, uttömd på ämnen och mer reserverad. Jag förstår också att jag måste ändra på det här. För om två år vill jag kunna bläddra tillbaka i bloggen och läsa om hur jag såg på världen då -och förstå, minnas och återuppleva alla de känslor som fanns då. Kanske behöver inget ändras, kanske är det tiden som ger varje inlägg den där extra gnuttan magi som trollbinder mig eller så gillar jag bara att se tillbaka på mitt liv. Det återstår att se, 2012 (om nu inte jorden går under förståss).
En studentbild mitt i vintern
Idag har jag brist på ord och bjuder istället på denna studentbild som jag förövrigt hade på mitt tack-kort som jag skickade till alla som firade mig. Ser ni halsbandet jag har på mig? Det fick jag (som jag tror jag tjatat om förr) av Daniel. Jag älskar det! Ett litet hjärta som alltid finns med mig.
kvällspyssel som blev mer än så
Har länge funderat på att byta bloggdesign men aldrig riktigt kommit mig för. Nu ikväll bestämde jag mig. Tänkte att det skulle gå rätt snabbt, tänkte inte göra något märkvärdigt och sådär, men tji fick jag. Det tog som vanligt en evighet, och helt perfekt blev det inte heller då färgerna på sidan och på själva headern skiftar en del. Känner dock att det får vara så, i alla fall tills vidare. Så, vad tycker ni? Funkar det?
En bekännelse som borde kommit tidigare
Jag har börjat köpa lila kläder igen efter ett långt uppehåll på minst 5 år. Det känns skönt. Jag gillar ju lila egentligen, dock kan jag nu, till skillnad från förr, tycka att det är mer smakfullt med ett lila plagg och inte helt lila mundering. För er som inte känner mig, eller inte känt mig så länge, hör till historien att jag tidigare (kanske kring 2002) ÄLSKADE lila. Denna kärlek resulterade även i att jag enbart använde lila kläder, topp till tå, och även underkläder och dunjacka. Ja, ni förstår kanske att jag fått äta upp det på senare år. Detta har resulterat i en stor rädsla för att klä mig i lila, men nu kära ni, kommer ni inte undan längre. Jag har nämligen köpt en grymt skön, givetvis lila, klänning samt en finare topp också den i lila. Och det känns fantastiskt!
Brun
Igår skrev jag en statusuppdatering på facebook som löd "försöker komma på vad som är det roliga med att skriva sin bh-färg som status på fb?!" och nu har jag blivit man. Enligt kommentarerna till detta alltså. Jag är ledsen kvinnor men om vi nu ska ha hemligheter för alla pojkar, varför i hela friden ska det handla om en bh-färg??? Kan man bry sig mindre. Det måste ju finnas miljarder andra saker, som vore oerhört mer intressanta att skriva, och fortfarande lite suspekta så att killarna får gnugga sina geniknölar. Sedan undrar jag, vad betyder det om någon skrivt "svart, röd". Äger denna person endast två BH:ar, eller är BH:n svart och röd. Eller en muterad svart-röd kulör. Nej ni kommer aldrig få veta vilken färg min BH har.
fortfarande sinnes!
Nu är klockan 15.45 och datorn har scannat 44%, nästan 250 000 filer. Nu undrar jag, när tar detta slut? Hur många filer har en dator egentligen. Jag som tycker att jag knappt har något på min dator inser att så är tydligen inte fallet. Får nog lägga mig en stund i bastun för att fördriva tiden, att stirra på "scanningmätaren" börjar bli lite långtråkigt.
Sinnes
Nu förstår jag varför jag inte gjort virusscan tidigare, det tar ju hela dagen. 11% klart och jag började vid halv elva. Är detta normalt?
förresten, en till grej var det
... VARFÖR MÅSTE BLOGG.SE VISA ALLA DERAS BLOGGARE SOM ÄR I THAILAND NU??? JAG HAR FATTAT. DE ÄR LYCKLIGA OCH JAG ÄR BARA EN TRÅKIG, VANLIG LITEN FLICKA SOM INTE ALLS HAR NÅGOT ATT KOMMA MED. LÅT MIG NU VARA!!!
Jag är otrevlig och har ångest och borde sova
Jag skrev nyss att "materalismen är djävulen själv" till en vän i en msn-konversation. Vi disukterar moderniteter som skärmar på näthinnan och grejer som räknar ut snabbaste färdvägen efter trafikförhållanden och mängd trafik. Jag sitter i soffan, nej sitter är inte sant, halvsitter, och känner liksom hur ilskan stiger. Jag blir galen på denna hets att utveckla allt. Nya modeller, nya idéer, nya revolutionerande produkter. Vad ger de oss, egentligen? Samtidigt blir jag så ledsen, för jag vet att jag är en del av allt. Vet själv hur köpsuget sliter tag i mig. Får mig att köpa prylar jag egentligen inte behöver, mest bara vill ha. Köper saker för att lindra ångest. Eller för att fördriva tiden. Tittar på saker och tänker att det är en förutsättning för ett gott liv. Så säger rösten i bakhuvudet precis hur fel jag har. Rösten visar mig en alternativ väg och jag älskar tanken, den kittlar mig... men jag vet bara inte hur man gör. Hur går man den vägen?
Jag sitter på msn. Klockan är över tolv och jag har ångest. Vet inte alls vad jag gör av mitt liv. Vad jag ska göra av mitt liv. Så under tiden jag listar ut det, nöjer jag mig med att skriva sylvassa fraser om djävulen och materalism. Som om jag trodde att det var så man gick den där kittlande vägen, fast jag hör rösten inom mig säga att det är fel.
Jag sitter på msn. Klockan är över tolv och jag har ångest. Vet inte alls vad jag gör av mitt liv. Vad jag ska göra av mitt liv. Så under tiden jag listar ut det, nöjer jag mig med att skriva sylvassa fraser om djävulen och materalism. Som om jag trodde att det var så man gick den där kittlande vägen, fast jag hör rösten inom mig säga att det är fel.
Lite osynkat
Sitter i Daniels säng. Han ligger bredvid mig och sover. Så är det dom dagarna han jobbar. Somna tidigt och upp ännu tidigare. När jag är hos honom förstör jag rutinerna och han lägger sig senare än han borde. Och jag lägger mig betydligt tidigare än vanligt men kliver minsann inte upp med tuppen för det. Jag får så mycket sömn att jag blir rastlös och Daniel kommer hem från jobbet och är dödstrött. Så kan livet vara ibland.
Årsresumé på g
Jag ska någon gång när jag får tid, sätta mig ner och skriva en årskrönika för 2009. Det kan nog dröja, men bättre sent än aldrig.
Snacka om ineffektivt tillvägagångssätt
Läste i dagens tidning om en stöldliga som stal vänsterskor för 10 000-tals kronor. Vänsterskor. Lite längre fram i artikeln framgick sedan att de åkte till Danmark för att stjäla högerskorna. Jag har svårt att hitta skor jag gillar, i rätt storlek, form och färg. Vad ska då inte denna liga ha? De kan ju inte gärna ta samma modell på skorna fast i "nästan" samma storlek. Förstår ni vilket jobb det måste vara att hitta en butik som säljer just de skor som de stulit från Sverige. Dessutom utan att bli upptäckta! Sedan måste de väl antagligen på något sätt sälja vidare skorna för att få någon inkomst på dem (om det inte bara är skoälskande människor i ligan som behåller alla själva). Bara det lär ta tid. Jag måste nästan säga att jag tycker att ligan är värd pengarna. Facket skulle rasa om de visste. Sådan stressad och pressad arbetsmiljö och med orimligt låga löner!
Skillnaden på skillsmässobarn och andra barn
Jag och Daniel sitter och löser korsord. (Okej, jag tvingade honom att lösa korsord med mig. Sa att det var roligt). Hur som helst.
"Kan par flytta" på fyra bokstäver
Jag skriver direkt dit "Isär"
Funderar lite på saken och tänker att det vore dråpligt om det visade sig att det inte alls var "isär" utan något helt annat, jag vill ju inte vara en sådan pessimist. Ungefär fem sekunder senare säger Daniel
-Det kan vara "ihop" också.
Jag skyller på att jag är skillsmässobarn.
"Kan par flytta" på fyra bokstäver
Jag skriver direkt dit "Isär"
Funderar lite på saken och tänker att det vore dråpligt om det visade sig att det inte alls var "isär" utan något helt annat, jag vill ju inte vara en sådan pessimist. Ungefär fem sekunder senare säger Daniel
-Det kan vara "ihop" också.
Jag skyller på att jag är skillsmässobarn.