Träffade min älskade, älskade vän Anton idag. Vi hade livliga diskussioner, mest om religion, men det ämnet rymmer mycket annat också. Han går bibelskola i södern nu och vi saknar honom massor. Framförallt hans kramar, det är verkligen de bästa kramarna i världen. Som en gosig nallebjörn är Anton.

Anton kan också, ibland, vara ohyggligt rapp i käften. Speciellt när det kommer till kvinnor. Han älskar att driva med oss kvinnor. Massor. Och vi som känner honom har förlikat oss med vårt öde. Skrattar med och klappar honom på huvudet. Innerst inne vet vi trots allt att hemma hos honom är det inga män som har makten. Det är kvinnan i huset.

"Har ni hört om den där kvinnan som slog ner sin man med en stekpanna i köket? Det stod i tidningen för någon dag sedan. Helt sjukt! Vad gjorde egentligen mannen, i KÖKET??!"