Jag är otrevlig och har ångest och borde sova

Jag skrev nyss att "materalismen är djävulen själv" till en vän i en msn-konversation. Vi disukterar moderniteter som skärmar på näthinnan och grejer som räknar ut snabbaste färdvägen efter trafikförhållanden och mängd trafik. Jag sitter i soffan, nej sitter är inte sant, halvsitter, och känner liksom hur ilskan stiger. Jag blir galen på denna hets att utveckla allt. Nya modeller, nya idéer, nya revolutionerande produkter. Vad ger de oss, egentligen? Samtidigt blir jag så ledsen, för jag vet att jag är en del av allt. Vet själv hur köpsuget sliter tag i mig. Får mig att köpa prylar jag egentligen inte behöver, mest bara vill ha. Köper saker för att lindra ångest. Eller för att fördriva tiden. Tittar på saker och tänker att det är en förutsättning för ett gott liv. Så säger rösten i bakhuvudet precis hur fel jag har. Rösten visar mig en alternativ väg och jag älskar tanken, den kittlar mig... men jag vet bara inte hur man gör. Hur går man den vägen?

Jag sitter på msn. Klockan är över tolv och jag har ångest. Vet inte alls vad jag gör av mitt liv. Vad jag ska göra av mitt liv. Så under tiden jag listar ut det, nöjer jag mig med att skriva sylvassa fraser om djävulen och materalism. Som om jag trodde att det var så man gick den där kittlande vägen, fast jag hör rösten inom mig säga att det är fel.

Kommentarer
Postat av: Kina

Jag tror man måste närma sig den kittlande vägen med små steg, lite i taget. Inte vara så hård mot sig själv. Men kanske börja ha ett annat förhållningssätt när man ska köpa saker. Och då lossnar mycket av sig själv, så har det i alla fall blivit för mig. Det ena löser av det andra, börjar man tänka på ett visst sätt i en sak börjar det sedan genomsyra en annan. Jag brukar väga hur mycket jag vill ha något jämfört med allt annat det innebär att köpa den... bara sådär litegrann, kan inte tänka så jämt för då blir man galen. Men vill jag verkligen verkligen ha något brukar jag köpa det. Men om jag bara liksom känner lite sådär, visst den var fin, men inte tror jga kommer använda den så brukar jag avstå. Tror det handlar mycket om att lära sig hur man själv funkar och känna igen när det är något som man kommer använda och när det är något som är helt onödigt att köpa.
På något sätt bryta den där tanken om att man måste ha en massa saker för att ha ett lyckligt liv. Att det är den lätta vägen till lyckan. Och hitta andra sätt att köpa saker också som kanske känns lite bättre, som på myrorna, som är bra för alla parter. Och att hitta andra belöningssätt än konsumtion om man är i behov av uppmuntran. Som att äta en god frukt... eller, tja, jag vet inte. Kan ju vara olika belöningar :)
äh, nu drog jag iväg lite men hoppas du får lite idéer på din väg!

2010-01-09 @ 21:32:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback