Bläddrade tillbaka i bloggen. Tog mig till sommaren 2008. Det enda jag tänker när jag läser är, har jag skrivit det här? Det känns så relevant. Jag delar med mig av mitt liv, utan att blotta för mycket. Jag använder ett språk som jag själv anser tilltalande. Och det finns substans. Sedan får jag en liten klump i bröstet. Vad bloggar jag om nu? I ärlighetens namn. Vad bloggar jag om nu. Är det lika bra? Eller är det helt enkelt så att jag blivit sämre med tiden. Blivit trött, uttömd på ämnen och mer reserverad. Jag förstår också att jag måste ändra på det här. För om två år vill jag kunna bläddra tillbaka i bloggen och läsa om hur jag såg på världen då -och förstå, minnas och återuppleva alla de känslor som fanns då. Kanske behöver inget ändras, kanske är det tiden som ger varje inlägg den där extra gnuttan magi som trollbinder mig eller så gillar jag bara att se tillbaka på mitt liv. Det återstår att se, 2012 (om nu inte jorden går under förståss).