Jag har haft en fantastisk midsommar ute i mormors stuga vid havet följt av middag med släkt hemma hos mamma. Det är märkligt hur snabbt man glömmer hur trivsamt det är att vara utan facebook, täckning och stadsluft. Efter denna helg har jag lovat mig själv att vara mer ute i havet, mer ute och mindre sitta inne i lägenhetsbunkern. Det börjar redan imorgon. Då ska jag och Tomas ut och hjälpa Bengt med att lappa ihop en stenmur som börjat rasa på sina ställen. Då får vi både hav, natur och förhoppningsvis sol. Lite träning blir det också med att lyfta alla stenar. Så jag är nöjd.

Dagen D. Då var det dags för blodprov. Kanske är det skönt för vissa att kunna slinka in vilken dag som helst för att ta blodprovet, men för mig var det dumt att inte få en tid. Det blev lite för enkelt att skjuta det framför sig, men nu är det i vart fall gjort. Det gick bättre än vanligt (jämför med spya och svimningar) så jag är nöjd. Jag vet inte om det beror på mitt relativt lugna tillstånd, Daniels närvaro eller att jag blev stucken med bebisnålen (som är den snällaste av dem alla). Om en vecka får jag resultatet, och då ser vi om det är något fel på mig eller inte. Jag vet inte vad jag hoppas. Å ena sidan vill jag verkligen inte behöva spendera onödigt mycket tid hos läkaren, men å andra sidan är det ju bra om de hittar någon förklaring till min trötthet. Bara jag slipper fler nålar är jag nöjd.

Nu ser jag fram emot midsommar som följs av en oförskämt lång semester. Det är förvisso två månader utan lön, men det är fortfarande ledigt. Jag har inte speciellt mycket planerat, mer en massa idéer på vad jag skulle kunna göra. Troligen lär de sluta med att tiden bara rinner iväg hur som helst, så jag försöker hålla det relativt öppet. Har någon en idé eller en stark längtan efter att umgås med mig är jag öppen för alla förslag. Hojta bara!

Morgondagen bjuder på personalfest. Vi ska köra "Mord på slottet" som jag tror är något liknande "Mord till bords" förutom att alla deltagare dessutom fått ta del av en karaktär vi ska spela. Jag är en ganska bitchig husmor som mest är på festen för att få ta del av allt skvaller... Spännande ska det bli!

I veckan har det varit sommarlovsentreprenörsjobb för fulla muggar. Veckan började med att ungdomana fick uppfinna saker av kinderägg och tyvärr råkade ett ägg innehålla ett sött djur som kunde spruta vatten. Givetvis blev jag lurad och nedsprutad (låter värre än det var, kinderleksaken rymde inte så mycket vatten men det var sjlva förnedringen som tog hårt). Annars är jag mest imponerad av ungdomarna, de är så sjukt kreativa, drivna och peppade. Kul att se och det kommer att bli ännu roligare att följa när det är avslutning i augusti!

När jag ger mig på att laga mat tycker jag att det är lika bra att ta det svåraste receptet jag hittar och sedan skita i att följa det. Idag skulle jag laga risotto. Inte en aning om hur man gör och ett recpt som för mig var rena grekiskan, speciellt med tanke på att jag bara läste ett steg i taget (ett misstag). Jag kämpade i alla fall på och nu har jag något puttrandes på plattan utan att riktigt veta om det är äckligt eller gott. Daniel kommer snart med parmesanost och dumlekola, för senare kommer Elin och kanske Elin och då ska här bakas dumlemuffins. Snacka om mumsigt!

Idag är det alla glada studenters dag. Cykelturen påväg till jobbet gav mig en glad känsla och en stark önskan om att få leva om denna fantastiska dag. Jag enades med mig själv om att studenten var en av de bästa dagarna i mitt liv. Tveklöst. Jag hoppas att den blir lika fantastisk för alla som i år har turen att möta friheten!

Jag och Hampus bestämde oss för att ta bilen ut till flygplatsen om möta Elin som kom hem efter 9 månader i Spanien idag. Det visade sig vara ett bra beslut. Elin blev mycket glad och glädjen hoppade över till min mage som nu nästan sprängs av lycka. Elin är en underbar vän och jag är så glad att hon nu är tillbaka på hemmaplan så vi kan umgås.

Jag har tjatat mycket om vårdcentraler på sistone, men de har upptagit en del av min tid ett tag. Hela historien börjar för några månader sedan, jag märker att jag har konstiga vita prickar i halsen som jag aldrig tidigare haft. Dessutom stinker dom sjukligt illa och ger mig dålig andedräckt. Ringer sjukvårdsupplysningen som säger: avvakta, men blir det inte bättre så sök hjälp. Halsontet går över, prickarna försvinner. Men någon månad senare dyker de upp igen.

Jag ringer sjukvårdsupplysningen en andra gång, förklarar läget och hon hänvisar mig till min vårdcentral med orden "Kolla upp det!". Jag ringer till Sävar vårdcentral, där jag var skriven. Som svar får jag att de inte kan göra något, att jag ska vänta en vecka och höra av mig igen eftersom det troligen är något virus. Jag försöker förklara att detta har kommit och gått under en period nu och att jag redan har väntat. Hon ger sig inte. Jag lägger på och tänker att jaja, jag får väl vänta då.

Ungefär två veckor senare är besvären kvar och jag ringer återigen Sävar. Denna gång fast besluten om att få hjälp. Men jag lyckas inte heller denna gång. Nu har hon i alla fall vett att förstå att det inte är förkylning utan sjuksköterskan som jag pratar med tror att det kan vara en svampinfektion. Tydligen kan man ha dem rätt länge, hon tycktes inte tro att de kunde läka av sig själva men jag var inte prioriterad att få en tid för ett snabbt halsprov. Jag står på mig men det enda råd jag får är att dricka vatten. Jag lägger på gråtandes med orden "Jag tror inte vi har mer att säga varandra nu!" och dricker flera liter kolsyrat vatten som kvinnan ordinerat. Ingen förändring.

Jag har efter detta samtal bestämt mig för att byta vårdcentral, så några dagar senare går jag till Dragonens hälsocentral för att skriva över mig dig. Jag får direkt sätta mig i ett väntrum och cirka 5-10 minuter senare får jag träffa en sjuksköterska. Han tittar snabbt i munnen och säger att det troligen inte är något att oroa sig för men att jag självklart ska få en tid hos läkare. Tyvärr kan han inte ge mig en tid, eftersom läkarna gör sina egna scheman. Jag går därifrån och tänker att det kanske kan ta ett tag, men idag blev jag kontaktad och på fredag har jag läkartid. Helt otroligt. Sävar vägrade ta emot mig, och så fort jag kommer till Dragonen så får jag direkt hjälp och tid hos läkare, ens utan problem. Hoppas bara att vi kommer fram till något på fredag, för halsen är fortfarande konstig.