Kvällens fundering
Hmmmm, jag skulle nog säga att det går från person till person. Vilken typ av relation man haft till varandra, hur den ser ut i nuläget, mycket hur man liksom känner för det. Jag har en vän som betydde oerhört mycket för mig för några år sedan, och hon kändes verkligen som en extremt viktig person för mig då. Nu har vi inte pratat på... ja, vad kan det vara? Något år. Kanske två. Och jag vet inte om vi kommer att ha den där starka kontakten som vi hade tidigare. Men jag klassar henne fortfarande som min vän. Det känns som vi alltid kommer vara vänner. I alla fall tills det blir uppenbart att vi inte längre passar tillsammans alls.
Sen har jag andra vänner som har varit viktiga men som jag glidit ifrån av olika anledningar. Som jag inte heller pratat med på några år. Och de klassar jag inte längre som vänner. De ser jag mer som en del av mitt tidigare liv.
Det kan nog ha lite att göra med anledningen till att man inte pratar längre. Om man är på olika orter, om den andra har alldeles för mycket i sitt liv just då. Eller om man bara glider ifrån varandra. Jag tror inte riktigt det finns någon tydlig gräns, utan det är från person till person utifrån ens egna känslor för relationen. Men något som är säkert är att den egna relationen kan skifta, trots att man fortfarande är vänner. Vissa perioder är man med varandra jämt, andra hörs man inte lika ofta. Men om man är vänner så finns personen kvar ändå, även om man inte hörts på en månad. Det gäller att bibehålla sin starka vänskap, och en stark vänskap klarar längre perioder av tystnad. Så länge man inte glidit ifrån varandra. Men du är min vän iaf! Kram!
jag har vänner sen högstadiet som jag inte umgås med lika mycket alls pga livets omständigheter. Men varje gång vi träffas så är det som om det var igår vi hängde med varandra som bästa vänner.
Innerst inne är det alltid kvar. Man har alltid kvar den omtänksamhet som man hade för varandra då.