Valvakans siffror tyder på en mycket spännande utgång. Inte positivt däremot. Är det möjligen dags att emigrera?

Dagarna börjar bli få nu. Det börjar bli nära. Nu på söndag den 19 är det dags för val till riksdag, landsting och kommun. Jag har slukat tv-debatter, skoldebatter, läst artiklar och valmanifest och sakta men säkert börjat förstå vilket parti jag egentligen tillhör. Politik har länge intresserat mig och vilket block jag tillhör har aldrig varit någon tvekan men när det kommit till partier har det varit knepigare. Nu vet jag och det känns skönt.

Ibland händer det att någon utbrister "Politik är tråkigt!" när vi påbörjar en politisk diskussion. Jag protesterar alltid. Hur kan något som påverkar din vardag i allra högsta grad vara tråkigt, ointressant och irrelevant? Det kan hända att politiker i allmänhet inte är så upphetsande, men alla de beslut de fattar kan vara direkt avgörande för vår framtid. För mig är det en självklarhet att rösta, sedan spelar det mindre roll om det är rött, blått, lila eller blankt. Bara du låter din röst höras på söndag.

Så ses vi i vallokalen på söndag?

Om ganska exakt en månad tar min anställning slut. Jag har kastat ut några krokar. Väntar på att kasta ut fler. Men vet inte vad jag vill. De senaste två veckorna har jag grubblat, funderat och tänkt. Utan resultat. Det enda jag haft kvar i slutändan är en olust till allt. Slutsatsen lyder: sluta grubbla och låt bara livet ske. Det ska visa sig vad som är rätt. Det kommer visa sig. Och tills dess ska jag ta ett riktigt stort steg som förhoppningsvis ska vara sådär lagom livsomvälvande. Möjligen blir det mer om det senare... kanske.